”Soffan” ger Wannholt korgen

Demokraternas Martin Wannholt får korgen i uppvaktningen av Socialdemokraternas förra kommunalråd Ann-Sofie Hermansson.

– Jag tycker bra om Martin och de andra i partiet, men jag kommer alltid fortsätta vara socialdemokrat. Om inte något väldigt konstigt händer med mitt parti, säger hon.

Martin Wannholt (D) och Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson (S) har en del gemensamma erfarenheter från det politiska livet. Båda hamnade i uppslitande interna maktstrider i sina respektive partier.

Wannholt lämnade Moderaterna för att starta Demokraterna i opposition mot sitt gamla parti. Hermansson blev kvar i Socialdemokraterna trots stark ömsesidig aversion mot den nya lokala S-ledningen.

Iskyla mellan S-profilerna

Ann-Sofie Hermansson och hennes efterträdare som gruppledare, Jonas Attenius, har inga kontakter alls. Det råder iskyla i den ickerelationen – alltsedan tiden före valet 2018. Det gör varken Attenius eller Hermansson någon hemlighet av.

Den sista tiden som kommunstyrelsens ordförande hamnade Hermansson också på kollisionskurs med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Göteborg.

Mellan Demokraternas Martin Wannholt och Ann-Sofie Hermansson är det en betydligt mer kamratlig relation. I sociala medier, inför sina partisympatisörer, har Martin Wannholt också gjort oblyga försök till en politisk flirt med Ann-Sofie Hermansson.

Han hyllar hennes ställningstaganden, särskilt i frågorna som gäller hedersförtryck och extremism där Ann-Sofie Hermansson har ett starkt personligt engagemang.

Hennes krönikor på ledarplats i GP citeras av Wannholt:

”Mycket läsvärd ledare av Soffan i dagens GP. Hermansson lyftes bort av (S), bet ihop, skaffade sig ett riktigt jobb och går mer och mer mot politisk klarhet.”

Medelålders arbetarmän med svenska namn

Krönikorna tar ofta tar avstamp i hennes nya vardagliga arbetsliv som sopåkare på Renova. I texterna driver även Ann-Sofie Hermansson arbetarrörelsens traditionella frågor. Som arbetsvillkoren och lönerna i LO-yrken. Men också med budskap om att medelålders arbetarmän med svenska namn har försummats inom det egna partiet.

Det finns sakpolitiska skiljelinjer, men Ann-Sofie Hermanssons profil som politiker som ”vågar tala klarspråk” och vara ett språkrör för ”människor i samhällsbärande yrken” stämmer väl överens med Martin Wannholts ambitioner att företräda ”vanligt folk” med ”sunt förnuft”.

I sin egen blogg och genom krönikorna i GP har Ann-Sofie Hermansson kvar en stark position som opinionsbildare. I kommentarsfälten kan man se att många uppfattar hennes ställningstaganden som modiga och rättframma. Och genom sin personlighet och varma framtoning har hon god förmåga att nå fram till människor i olika samhällsklasser.

För partiet Demokraterna, som kämpar för att hitta nytt fotfäste i lokalpolitiken, skulle Soffan vara en drömvärvning inför valrörelsen.

D behöver nytt blod

Enligt opinionsmätningarna har D tappat sitt momentum efter förra valet. Löftet att stoppa Västlänken kunde inte infrias. Flera ledande partiföreträdare har lämnat eller tvingats bort. Partiet fortsätter att skakas av inre motsättningar. Nu senast sades budgetsekreteraren Carina Bulic upp från sin tjänst i en process som Martin Wannholt beskrivit som ett personalärende. Bulic, som var en av ledarna i den misslyckade juridiska kampen mot Västlänken, anser att uppsägningen är en följd av att hon ställde sig på “fel sida” i falangstriden inom partiet.

Författaren, fotografen och tidigare Chalmersdocenten Jan Jörnmark är en annan partiprofil med många följare i sociala medier och goda mediekontakter som också har distanserat sig. Han finns inte med på några listor i höstens val och lämnade en halvtidstjänst som politisk sekreterare i stadshuset innan han började den. Men han beskriver sig som ”fortfarande lojal”, i en kontakt vi hade häromdagen.

Martin Wannholt och D skulle behöva nytt blod – och en ny smått folkkär lokal politikerkändis. Inför förra valet gjordes två sådana rekryteringar. Då hoppade miljöpartisten Henrik Munch över till D och kom ut som Västlänksmotståndare. Samma sak gjorde dåvarande S-profilen Jahja Zeqiraj.

Båda hade kommit på kant med sina egna partiet. Båda är nu borta ur leken, efter uppslitande konflikter i det nya partiet.

Och Martin Wannholt och Ann-Sofie Hermansson gillar alltså varandra.

Dessutom har Ann-Sofie Hermansson en mycket nära vän i Sofie Löwenmark, journalisten på stiftelsen Doku som fått mycket uppmärksamhet för sina granskningar av den  jihadistiska miljön i Sverige. Löwenmark har ett förflutet som politisk tjänsteman för Demokraterna i Göteborg.

“Förblir socialdemokrat”

– Martin har visst gjort sina försök att locka över mig, bekräftar Ann-Sofie Hermansson när vi telefonpratar under hennes lunchrast i Renovabilen.

– Men det kommer inte bli verklighet. Jag förblir socialdemokrat och tycker partiet verkar vara på rätt väg nu under Magdalena Andersson.

Då ligger det inget i snacket på stan om att du kommer så bra överens med Wannholt och Jörnmark?

– Jag gillar ju de här människorna. Och tycker om att prata med dem. Men det finns politiska frågor där vi inte tycker lika. Det är inget som jag ser kommer hända.

– Jag tänker inte sluta vara socialdemokrat. Om inte något väldigt konstigt skulle hända med det partiet.

Längtar du inte tillbaka till politiken?

– Nej, jag är ganska nöjd med hur jag har det nu, och fortsätter ju ha möjligheter att skriva och delta i debatten.

2 svar på “”Soffan” ger Wannholt korgen

  1. Kenny,
    spännande tankar om Demokraterna.

    Tyvärr tycker jag Demokraterna inte har lyckats med många av sina föresatser inför valet. Jag inser att de inte har någon majoritet och därmed svårigheter att verkligen påverka, men har de gjort tillräckligt? De utlovade att ta tag i många viktiga frågor.

    När man sedan läser om uteslutningarna av framträdande medlemmar så blir i vart fall jag mycket fundersam, tyvärr verkar jag inte vara ensam.

    Jag såg Demokraterna som en frisk vind i den lokal politiken , men vinden mojnade fort.

    Nu har jag ett stort problem att lösa till höstens val, vilket parti är minst dåligt?

    /Peter

    1. Peter, ett av Demokraternas dilemman har sannolikt varit att de byggde upp förväntningar på vad de skulle åstadkomma, väl medvetna om att de inte skulle kunna lyckas med det. Den interna turbulensen har antagligen också påverkat förtroendet. Det blir intressant att se om de lokala politikerna lyckas komma igenom med egna stora valfrågor i år. Just nu är det så mycket allvarligare frågor som hanteras i den nationella och internationella politiken. Det gör det kanske inte enklare att hitta rätt parti i höst?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.