Upplevelser man kan få, och människor man kan möta, en vanlig torsdagskväll i Öckerö kommun:
En av Sveriges högst rangordnade militärer, en av landets mest talföra näringslivsprofiler och en äventyrare som har bestigit de högsta bergstopparna i alla världsdelar – och slagit världsrekord i djupdykning på ett enda andetag.
Vad gör Laura Swaan Wrede, Johan Sköld och Annelie Pompe tillsammans på en scen på Öckerö, framför uppskattningsvis ett 70-tal av kommunens engagerade föreningsmänniskor?
Jo, de snackar ledarskap utifrån sina respektive perspektiv.
Annelie Pompe, kommer med budskapet om kraften i att leda sig själv genom att hitta sitt inre lugn.
Lättare sagt än gjort när man befinner sig på botten 90 meter under vattenytan, med luft i lungorna för max två minuter till, och lyftanordningen som skulle fixa uppstigningen har fastnat bland stenarna.
Den näradöden-upplevelsen gjorde fridykaren Annelie Pompe livrädd för havet. Men hon fick ordning på sina rädslor och tog sig tillbaka till de stora djupen genom mental träning på ett tiodagars läger med buddistmunkar i total mobilfri tystnad.
Förbered dig på det värsta
Johan Sköld förmedlar sin tilltro till andra människors förmågor, det personliga modet att våga göra fel och erkänna det, och mental förberedelse för att hantera det värsta som kan hända.
Laura Swaan Wrede kommer med uppmaningen om att ta den förhöjda krisberedskapen på allvar. Det är dags att skaffa den där krislådan med mat för en vecka – om du inte redan har gjort det.
Tre superintressanta föredragshållare på samma plats. Inför en trots allt ganska liten publik (även om det inte fanns mer än enstaka lediga stolar). Hur var det möjligt?
Det hade det inte varit, om inte Ronald Caous från Hälsö hade varit länken mellan de tre gästerna, arrangören Skärgårdens Sportklubb och temat ledarskap.
Ronald är med och arrangerar en ideellt driven ledarskapsutbildning för unga inom Öckerö kommuns föreningsliv. Det här var avslutningseventet.
Från kadett till generalmajor
Men en gång i tiden utbildade Ronald unga kadetter i ledarskap på Lv6. En av dem avancerade med tiden till generalmajor. På cv:t finns jobb som ställföreträdande arméchef, chef för Svea Livgarde, och högste chef för Hemvärnet. Det står ”Högkvarteret” på hennes namnbricka.
Numera har Laura Swaan Wrede olika aktuella anledningar att röra sig en del i Göteborgs skärgårdsmiljöer. Och där finns ju även Ronald.
Samme man råkar ha en båtgranne på Hälsö som är uppvuxen på öarna. Ö-målet blir mer och mer påtagligt under Johan Skölds framträdande. Det är högst medvetet. Han är rolig och oblyg. Här ute säger vi som det är, och gör det som vi säger, påpekar han och låter oss förstå att järnvilja, revanschlust, lusten att tjäna pengar, gedigen utbildning och nätverk har tagit honom dit han är. Men framför allt tur. I botten är det inget annat än ren och skär tur. Kanske, kanske inte. Men jag känner igen det.
Johan Sköld är inte bara en aktiv investerare, styrelseproffs och företagsbyggare. Han har en konsult- och talarkarriär också. Det märks. Ordinarie pris för ett föredrag är 35 000 kronor, enligt hemsidan. Den här kvällen ställer alla upp ideellt.
Annelie Pompe ingår också i Ronalds nätverk. Hon har sin husbåt i hamnen.
Till botten med personligt ledarskap
Vad är då en bra ledare?
Det är många faktorer som avgör. Att gå från total panik till lösningsorienterat lugn på havets botten klarar inte vem som helst. Där finns inte så många andra människor att ta hjälp av heller. Fridykning är av naturliga skäl ingen publiksport, som Annelie Pompe på pekar.
Hon berättar om hur hon mötte en räddningsdykare på väg upp och gjorde tecknet att hon höll på att svimma av syrebrist. Dykaren missuppfattade och gav uppmuntrande två tummar upp tillbaka.
Johan Sköld återkommer till att alla människor behöver en varm hand i ryggen då och då. Alla är beroende av andra i ledarskapet. Särskilt när det går tung.
Ibland möter man, som chef, människor med en potential som ingen annan tycks se. De tystaste, de mest ödmjuka, de anspråkslösa, de som avviker från normen kan ha förutsättningar att leda de största och viktigaste verksamheterna. Om bara någon vågar satsa på dem.
Johan Sköld pratar om modet att våga ge just sådana människor chansen.
Jag känner igen det där, mycket väl, från mitt eget yrkesliv.
Ensam är inte alls stark
Laura Swaan Wrede ger liknande bilder från de strikta militära hierarkierna. Bra chefer har inte svar på alla frågor eller lösningar på alla problem. De vågar erkänna det och ta hjälp av medarbetarna. Ledningen sätter målet – och ger medarbetarna frihet att ta sig dit med sina egna problemlösningar.
I morgon tar jag nog ut tusen spänn i kontanter. Minst. Det var många år sedan jag höll i en sedel senast. Vet inte ens hur de ser ut nu för tiden. Och det verkar vara dags att skaffa den där fm-radion som går på solceller och packa ihop en låda konserver och torrfoder så att livhanken kan klaras någon vecka i alla fall.
Men jag tänker fan aldrig dyka till det djupaste havets botten. Inte ens med syre på ryggen. Gömmer mig hellre i skogen eller håller mig beredd att möta fienden på den lilla ön här längst ut i väster.
För det har jag förstått nu, det är den här vägen de kommer om de kommer. Göteborgs hamn är Sveriges svar på Hormuzsundet, stänger man den stryps hela Sveriges försörjning i krigstid.
I många år talade Göteborgs politiker inför döva öron i Stockholm när försvaret av Västkusten monterades ned. Nu låter det annorlunda.
