Volvo går ny balansgång efter GP-granskningen

GP:s granskning på 24 helsidor (print), plus webbtexter, om banden mellan Geely och kinesiska staten tycks inte ha satt några djupare spår. Volvo Cars aktiekurs återhämtar sig. Inga tunga politiska röster höjs. Jag ser tre huvudsakliga förklaringar. Och en balansakt på slak lina rakt över Göteborg.

Volvo Cars ägare Geely har, enligt GP, minst 80 olika ägarrelationer med kinesiska staten. I olika konstellationer i en finansiell och internationell snårskog.

Denna avslutande (?) vinkel blev den nyhet som var enklast att förstå sig på i en mångordig och detaljöverlastad artikelserie.

Volvo-chefen Håkan Samuelsson hade ju i samband med börsintroduktionen beskrivit Geely som ett familjeägt företag utan kopplingar till kinesiska staten.

Men när andra medier inte gör förstasidesnyheter från en granskning som tagit månader att genomföra betyder det oftast att det inte finns någon större nyhet att plocka upp.

Eller att den är väl dold.

Eller svår för andra att verifiera sanningshalten i, beroende på att researchen är så komplicerad.

Intressant av många skäl

Ändå är ämnet så otroligt intressant. Det handlar ju om geopolitik, svenska säkerhetsintressen, mänskliga rättigheter ­– och vad som är priset för tiotusentals svenska jobb, innovationer för att rädda klimatet och tillväxt i Göteborgsregionen.

Vad är priset för tiotusentals svenska jobb, innovationer och tillväxt i Göteborg?

Och efter alla rader jag skrivit i detta forum, om relationerna mellan medier och makthavare blir GP:s omfattande Geelygranskning också ett intressant exempel att fundera över.

Där finns alla ingredienser. Förtroendet för medierna och journalisterna. Makthavarnas kommunikationsstrategi i krislägen. Journalistikens roll i ett demokratiskt samhälle.

Utan att ha pratat med vare sig Geely-, Cevt– eller Volvomänniskor om det här vågar jag mig på att dra slutsatsen att relationerna mellan den stora lokala tidningen och Sveriges största privata arbetsgivare är dåliga. Riktigt dåliga just nu.

Förtroendet för GP:s ekonomiredaktion är lågt hos dem som är i fokus för granskningen. Det vågar jag påstå.

Förtroende på fryspunkten

Samtidigt har storbolagen Volvo Cars, Geely och teknikutvecklingsbolaget Cevt visat upp en mediehantering som helt klart sänker GP-journalisternas förtroende för företagen som granskas.

Granskande journalistik av kinesiska företag som investerar stort i en av Sveriges viktigaste och mest teknikintensiva branscher är förstås oerhört angeläget. Av en hel massa skäl.

Och i stället för att som nu riskera att springa rakt in i en förtroendekris hade de svenska aktiebolagen i Geelysfären en chans att bygga på sitt förtroende lokalt och nationellt. Hos anställda, kunder, allmänheten, medier och aktieägare.

Nu valde i stället Geely, Cevt och Volvo Cars den numera vanliga metoden att ducka för frågorna ­– med beräkningen att allt snart då har blåst över.

Framgångsrikt att ducka

Allt duckande ger intryck av arrogans och skuld. Det ger ett intryck av att kröka rygg för en auktoritär ägare.

Men det är framgångsrikt. Det vill säga, om medierna misslyckas med att få andra att haka på.

Låt oss titta närmare på de tre uppenbara förklaringarna till att GP-granskningen av Volvo Cars Kinakopplingar inte satte så stort avtryck:

  1. De som blev granskade valde att ducka.
  2. Granskarna lyckades inte presentera sina nyheter på ett förtroendeingivande sätt.
  3. Andra redaktioner prioriterade inte att göra egen research i samma omfattning som GP bygger sina artiklar på.

Den första nyhetsvinkeln om att Volvos ägare Geelysfären har en bilfabrik i Belarus som drabbats av EU:s sanktioner, och som använder Volvonamnet i sin marknadsföring, bet inte alls.

Inte ens när diktatorn Lukasjenko i grafiken kopplades ihop med Volvo Cars huvudägare Li Shufu, under rubriken ”Pengarna flödar från Belarus till Volvos systerbolag i Kina” blev det något större väsen.

Nästa avslöjande bet heller inte riktigt. Att kinesiska staten har direkta ägarintressen i Geelyägda ingenjörsbolaget Cevt är intressant. Men inte särskilt överraskande. Redan när Geely köpte dåvarande Volvo PV från Ford stod det klart att en stor del av finansieringen kom från kinesiska regionala fonder.

Även om LI Shufu är en privat företagare, och om Cevt i Göteborg ser sig som ett helt privat bolag utan politiska bindningar, är det närmast en självklarhet att Kinas enpartistat har betydande inflytande över den svenska fordonsbranschens flaggskepp.

Lika självklart är att detta inte är okomplicerat.

Skillnaden mellan kräftgång och utvecklingssprång

För Göteborg var Geelys köp av Volvo PV skillnaden mellan kräftgång och utvecklingssprång.

Men på köpet kom alla de frågor som måste ställas om svenska nationella säkerhetsintressen, kinesisk tolkning av begreppet mänskliga rättigheter och effekterna på Volvos marknadsposition i USA när de globala spänningarna mellan stormakterna ökar.

Därför är det journalistiska intresset för Volvos kinesiska ägare självskrivet ­– och något som storföretaget borde haft största möjliga beredskap för att ta sig an.

Johansson och Skager började bygga Göteborgs vänskapsband med Kina redan på 1980-talet

Men ha då i minnet att Göteborgs kommunpolitiker under 35 års tid jobbat på att bygga upp goda relationer med Kina för att skaffa regionen ett försprång i handelskontakterna mellan länderna när Kinas tillväxt tog fart.

När Göran Johansson (S) och Lars-Åke Skager (M) på 1980-talet lade grunden för vänortsavtalet med Shanghai var de förstås väl medvetna om nackdelarna med landets politiska system.

De var inte mindre på den tiden.

Sedan har de vänskapliga banden mellan länderna betonats i en rad sammanhang genom åren. Det har seglats ostindiefarare. Det varit statsbesök på Norra Älvstranden. Kungen har talat. Hedersbetygelser har utväxlats.

Geely har byggt in vänskap mellan öst och väst i sitt varumärke för sin europeiska storsatsning på Lindholmen.

Jobb, tillväxt och välstånd har skapats. Nya bilmärken som Lynk & Co och Polestar har sett dagens ljus. Ett forskningscenter för batteriteknik har landat i Göteborg. En storskalig batterifabrik i samarbete med Northvolt skulle kunna bli nästa steg.

Så ser inte GP:s näringslivsredaktion på saken. Deras inställning är att det är företagens skyldighet gentemot samhället att svara på de besvärande frågorna som kopplar Volvo Cars till diktaturen i Kina.

Konsekvenserna, till exempel i form av att Li Shufu och Geely blir förorättade och drar ned på investeringarna i Göteborg, är inte en faktor som vägs in i publiceringsbeslutet.

Det ska det förstås heller inte vara.

Men så skulle konsekvenserna kunna bli om Volvo Cars ägare känner sig orättvist behandlade av svenska medier.

Nästa vinkel biter bättre

Efter en första avvaktande reaktion hos andra medier händer något som får fler redaktioner att tända till en smula.

GP avslöjar att Volvoägaren Geely också är delägare i bolag som utvecklar militärteknik och bygger stridsvagnar och missiler för den kinesiska armén. Den som går under namnet ”Folkets befrielsearmé”. Det är bolag som bannlysts av USA.

Samtidigt beskrivs hur Volvos systerbolag Geely Auto har ett affärssamarbete med ett statligt ägt bolag med övervakningsteknologi som spelar en viktig roll i den kinesiska regimens förtryck av den muslimska folkgruppen uigurer.

Sammantaget ger detta en bild av att ägaren till Volvo Cars, tillika storägaren i lastbilstillverkaren Volvo Group, har blod på händerna.

Frågorna till Håkan Samuelsson på Volvo Cars börjar bli många.

GP ställer dem. Volvo vägrar att ge intervjuer. Cevt vägrar att ge intervjuer. Skriftliga bulletiner sänds över, utan möjlighet till följdfrågor.

Kontaktförsök på gatan avfärdas och filmas.

Långa obesvarade frågelistor publiceras.

Dramaturgin för tankarna till riktigt stora journalistiska avslöjanden, som Uppdrag Gransknings Teliaavslöjande och Swedbanks penningtvätt.

Dramaturgin för tankarna till avslöjandet om Telia eller Swedbank

Strategin att ducka för frågorna är inte enbart vald för att det är ett smart sätt att inte förlänga lidandet.

Det handlar sannolikt också om att företaget/makthavaren misstror redaktionens förmåga att förstå hur internationella affärer, ägarstrukturer och investeringskapital kan se ut i en verklighet där ont och gott inte är fasta värden.

Frågorna är dessutom på en detaljnivå som gör dem närmast omöjliga att besvara utan omfattande egna undersökningar. Sätter man sig oförberedd i en sådan intervju är risken stor att man kommer ut som en förlorare.

Håkan Samuelsson väljer i stället att tala med Dagens Industri. Han är inte orolig, säger han. Han tycker inte han har anledning att ha synpunkter på vad Geely har för sig, eller hur den exakta ägarstrukturen ser ut.

DI sätter den lugnande rubriken: Affärerna oroar inte”.

Ur de granskade bolagens perspektiv har GP en agenda för sin journalistik. Som de ser det, går den ut på att leta upp och hårdvinkla smuts som gör livet surt för dem i relationen med ägarna, kunderna och aktiemarknaden.

Geelys presschef Stefan Lundin till och med säger i klartext i ett av fåtaliga pratminus att han väljer bort GP:

”Jag tänker inte kommentera mer i dag. Men jag tänker däremot prata med andra medier som inte har en agenda för just de här sakerna idag. Så jag välkomnar Dagens Nyheter, Dagens Industri och Svenska Dagbladet. Så kan jag prata mer när ni är färdiga med själva dramat.”

”Jag tänker prata med andra medier som inte har en agenda”

Geelys presschef till GP:s reporter

Misstron ligger både i helheten och i detaljerna. Och den byggs på av hur redaktionen presenterar sitt material.

Granskningen innehåller inte tillräckligt många vassa nyheter för att det omfattandet formatet ska vara motiverat. Det är en intressant redovisning och kanske unik inblick i hur de globala Geelykopplingarna ser ut.

Materialet hade tjänat på att strykas ner. Med tydligare vinklar och färre detaljer ­– och lyft till en nivå där de stora frågorna diskuteras på allvar. Hur ska det svenska näringslivet förhålla sig till kinesiska investeringar och affärssamarbeten?

Kinesiska staten i sista ledet

Rubriken ”Kinesiska staten tung ägare i Geelys satsning Hisingen” bygger på att GP i Kina lyckats spåra sig fram genom ”en snårig konstruktion av fonder och investeringsbolag i flera led” och i sista ägarledet hittat kinesiska staten som ägare till 22 procent av Cevt i Göteborg.

Cevt är alltså Volvo Cars högteknologiska systerbolag som bland annat utvecklat plattformen till den nya serien Volvomodeller, som bolagets stora expansion och framtid bygger på.

Varför berättade Håkan Samuelsson inte detta när Volvo Cars skulle in på börsen?

Det borde han kanske ha gjort, men Volvo Cars inställning är att det var ägandet i det svenska bolaget som gick till börsen som behövde redovisas. Inte ägandet i det svenska bolagets huvudägares andra intressebolag i en snårig global företagssfär.

Det är ett rimligt ställningstagande. De flesta börsprospekt skulle bli orimligt tjocka om huvudägarnas samtliga internationella finansrelationer skulle redovisas.

Men det är också en fullt rimlig journalistisk vinkel ­med tanke på hur debatten ser ut. Det borde företaget förstått sig på.

Det ses som en viktig upplysning att den auktoritära kinesiska staten skulle kunna ha direkt tillgång till teknologiska landvinningar från Lindholmen, skapade i samarbete med Volvo Cars i Torslanda.

Hur läser man en årsredovisning?

När börsnoteringen genomfördes hade den kinesiska statens ägande försvunnit, enligt Stefan Lundin på Cevt. Ägandet hade tagits över av ett annat Geelybolag än det som GP spårat rötterna till.

GP publicerar även denna uppgift men uttrycker tvivel om att den verkligen är korrekt.

Av artikeln framgår att det i Cevts årsredovisning som lämnades in till Bolagsverket elva dagar efter ”den påstådda affären”, som GP uttrycker det, fortfarande står att läsa att det delvis statligt ägda bolaget äger Cevt.

Men varför påstår då Cevt nu att staten inte längre är ägare? Varför nämns ingenstans något om genomförda eller planerade ägarförändringar” i årsredovisningen? GP undrar och tvivlar.

Men den frågan har Geely/Cevt inte svårt att svara på. Årsredovisningen beskriver det som hände föregående år. En förändring i ägarkretsen samma vecka som årsredovisningen trycks är svår att få med där.

GP sätter ändå uppföljningsrubriken: Cevtägandet flyttades till skatteparadisstatens inflytande i Geely består.”

Inga nya varningar från Aktiespararna

Rubriken Aktiespararna kräver svar från Volvo Cars visar sig bygga på en intervju med organisationen Aktiespararnas chefsjurist Sverre Linton. Där konstaterar han att Aktiespararna liksom många andra varnade inför börsnoteringen att det ligger en investeringsrisk i Volvoaktien på grund av kopplingarna till Kina:

”I Kina finns alltid tentakler mellan stat och företag.

Men han säger också att nu är det väl att de statliga ägarkopplingarna går till Geely, och inte till VolvoochJag tror inte det hade skadat för Volvo att vara extra tydliga i detta läge.”

Både Sverre Linton och aktieprofilen Claes Hemberg betonar i artikeln att det krävs mer av en storägare på svenska börsen som Geely, när det gäller att svara på frågor från media.

Claes Hemberg pekar även på Håkan Samuelssons ansvar att vara öppen och tillgänglig, även om det inte är Volvos sak att ansvara för ägarna.

”Bolaget måste förklara detta för att vara trovärdiga framåt…ingen aktieägare vill bli överraskad av en negativ nyhet i tidningen”

Claes Hemberg till GP

De stora bolagens oförmåga att möta nyhetsmedierna är slående. Intervjubojkotten av GP är bara en sak. Till inflytelserika Dagens Industri säger Geelys presschef Stefan Lundin att han inte är säker på att han vill hjälpa till med att ta fram en förteckning över vilka bolag i Geely-koncernen som kinesiska staten är delägare i.

Den kan säkert tas fram, men jag är inte säker att vi skulle göra det bara för att ni frågar efter det”, säger han i tidningen och framstår som ärlig men arrogant.

Mina gamla råd håller fortfarande

Jag känner Stefan Lundin professionellt.

Som kommunikationschef på Business Region Göteborg var jag 2017 involverad i kommunikationen runt Geelys etablering av sitt europeiska innovationscenter på Lindholmen i Göteborg. Jag såg det hårda arbetet bakom etableringen. Konkurrensen om investeringen. Betydelsen för Göteborg. Hur nära det var att satsningen hamnade i en annan del av Europa.

Jag har vid ett avgränsat konsultuppdrag 2018 formulerat råd till Cevt om att förhålla sig till medier i samband med byggstart för innovationscentret. Mina bästa råd var att vara öppen för att förtjäna förtroende och vara beredd på frågor om konsekvenserna av kinesiskt ägande och investeringar i svensk industri.

I dag är jag åter journalist. Jag tycker råden fortfarande håller. Det är så en långsiktig förtroendefull medierelation byggs upp.

På kort sikt verkar det tyvärr vara bättre att ducka.

FOTNOT: Bilden här ovan är verkligen från Volvos balansgång över Göteborg. Jag tog den när AB Volvo lanserade nya lastbilsmodeller för många år sedan. Då hyrde de in en balanskonstnär för en nervkittlande uppvisning på en lina spänd mellan Konserthuset och Göteborgs stadsteater.

2 tankar på “Volvo går ny balansgång efter GP-granskningen

  1. Intet är nytt under solen. Kinas nuvarande president var som bekant på besök på Hisingen och Volvobolagen i god tid innan relationen mellan Geely och Volvo var ett faktum. Redan då förstod vi att det var en inspektion inför ett framtida samarbete. Dags att reagera nu?

    1. Reaktionen kommer väl cirka 35 år för sent. Däremot är det inte konstigt att frågan kommer upp nu, med tanke på att den är mer aktuell i samhällsdebatten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.