Varför ser du så arg ut Axel?

”Jag är arbetarklass. Jag är son till en rörläggare.”

Gissa vem som uttrycker sig så. Och vem är argast i Göteborgspolitiken? Vem har bäst formkurva? Vart är S på väg när SD klättrar? Vi tar en titt på kroppsspråk, budskap, floskler och de lokala partiledarnas drömpartners efter valet.

”Shakeout” är uttrycket som ligger nära till hands om vi ska snacka lokal politik i Göteborg.

I finansbranschen står det för en högst turbulent situation där gamla rävar slås ut, de som lagt största insatserna trängs i de smala utgångarna och helt nya oväntade relationer skapas när allt snurrar runt.

Ingenting mer blir sig likt. Tempot i omställningen ökar dag för dag.

Det är väl ungefär vad som hänt de senaste fyra åren i Göteborgspolitiken.

Nu skakar det till igen.

Här är de tre största förändringarna:

1. Med ett år kvar till valet tycks SD i Göteborg klättra upp till en nivå som börjar göra partiet till samma maktfaktor här som på nationell nivå. Tidigare har Sverigedemokraterna levt ett anspråkslöst liv i de största städerna.
2. Demokraterna, som söker rollen som sammanhållen kraft i en koalition tillsammans med både M och S tappar mark ­– och har kastats in i en förtroendekris.
3. Den borgerliga fyrklöver som i Göteborg fortfarande går under varumärket Alliansen vägrar ge upp samarbetet. Trots att det är dött och begravet på nationell nivå. Men nu är de lokala GP/Sifo-siffrorna dåliga nyheter.

Låt oss ta en titt på dagsformen i partierna som slåss om Göteborgsväljarna lokala förtroende. Jag tänkte grunda den analysen på de tal som partierna gavs möjlighet till på den politiska scenen, på de nyligen genomförda Frihamnsdagarna. Alla talen går att ta del av i efterhand på www.frihamnsdagarna.se.

Stora förändringar i opinionen

Men först noteringar från opinionsmätningen som GP lät Sifo genomföra första veckan i september.

Enligt den har Vänsterpartiet kvar samma position som partiet skaffade sig i valet 2018. Den lokala mätningen tyder inte på att V tagit samma stora kliv som på nationell nivå. Där kapitaliserade partiet på sitt agerande i riksdagen, som ledde fram till regeringskrisen.

Men V i Göteborg är ändå starkare än V i riksdagen.

Socialdemokraterna noterar en marginell ökning från valresultatet. Åren i opposition och det lokala partiledarbytet har inte gett något uppsving.

Miljöpartiet har backat kraftigt. Valets 6,9 procent har nu förvandlats till 4 procent. Det är en smått katastrofal utveckling för ett parti som verkar i en storstad. Där många unga och högutbildade förväntas ha en progressiv syn på hur samhället bör möta klimatkrisen.

Centerpartiet, som mandatperioden före 2018 i stort sett var utraderat i Göteborg, klättrar från 4 procent i valet till 6 procent nu.

Det är en anmärkningsvärd ökning som i det här läget sannolikt mest speglar samma väljarström från L till C som vi ser i riksdagspolitiken.

För lokalt är Centerpartiet fortfarande en tämligen osynlig politisk kraft. Även om kommunalrådet Emmyly Bönfors jobbar hårt för att förändra den saken.

Liberalerna i Göteborg har inte fått någon positiv effekt alls på sina partiledarbyten (både riks och lokalt). Från 7,2 procent i valet till 3 procent i opinionsmätningen nu. Det är en stor missräkning för den partifalang som vann den interna maktkampen i Göteborg.

Moderaterna har stärkt sina aktier hos väljarna. Sympatierna ligger nu på 18 procent, jämfört med valresultatets 14,5 procent. Kanske har det lönat sig för M att äga hörnrummet på Gustav Adolfs Torg där kommunstyrelsens ordförande sitter. Även om det är upplagt för långbänkar och otydlighet i den rådande parlamentariska situationen.

Kristdemokraterna i Göteborg harvar kvar på runt 3 procent. Här finns ingen Busch-effekt. Vare sig på plus- eller minuskontot.

Feministiskt Initiativ ser ut att vara på väg mot utplåning som politisk kraft i Göteborg.

Sedan har vi då förra valets raket Demokraterna.

Västlänken byggs för fullt. D jobbar hårt för att hitta frågor med lika stor politisk potential. Men partiet har backat från 17 till 13 procent. Nu behöver Demokraterna hantera interna stridigheter och brottsutredningen mot grundaren Martin Wannholt.

Men det är Sverigedemokraterna som är 2021 års raket. Partiet har gått från drygt 8 procent i valet till 17 procent i GP/Sifos lokala mätning.

Det går att hitta samma förklaringar till SD:s utveckling här som på riksplanet. Kopplingarna mellan svårartad kriminalitet/terrorhot/otrygghet och invandring är SD:s hemmaplan. Och det är samma frågor som nästan alla partier pratar om nu.

Det lurar juridiska hot runt hörnet även för Jörgen Fogelklou. SD:s ledare i Göteborg har pekats ut som mannen bakom ett anonymt rasistiskt sociala medier-konto. Fogelklou nekar och verkar oberörd. Men partiledningen internutreder anklagelserna.

Skulle de stämma blir det svårt även för Jörgen Fogelklou att stanna kvar i lokalpolitiken.

I SD:s fall skulle dock en sådan händelseutveckling vara betydligt mindre dramatisk än det som hotar Demokraterna.

Befästs utvecklingen med ett snabbt växande SD, ett trots allt fortsatt starkt D och en försvagad Allians förändras den redan röriga spelplanen i Göteborgspolitiken.

Komplicerat läge

För läget är till och med mer komplicerat här än på riksplanet.

I Göteborg är SD, M, KD och L ingen given kombo.

I Göteborg har både V och MP en historia av relationsproblem med S.

I Göteborg finns D – som snodde många väljare från Moderaterna i valet.

Men låt oss kika på dagsformen utifrån Frihamnstalen. Vi håller oss till de fyra största partierna den här gången. Ordningen är densamma som under Frihamnsdagarna.

Martin Wannholt (D):

Kroppsspråk: Obesvärad. Energisk. Handlingskraftig.

Demokraternas grundare och ledare kommer långt på sin otvungna attityd. Han betraktar sig som oskyldig och förtalad.

Budskap: Sunt förnuft. Partiet erbjuder sig att laga allt det som är trasigt. Jaga bort tystnadskulturen. Samarbeta.

Taktik: Demokraterna gör en poäng av att de tillför politiken nya perspektiv genom att människor från näringslivet, den akademiska världen och vardagen i vård, skola och omsorg nu engagera sig i politiken.

Men Martin Wannholts tal kan också kritiseras för en del lättköpta poänger som kanske ligger närmare populism än realism. Dessutom ställs nu allt Martin Wannholt säger om en korrupt kultur i Göteborgs stad mot vad han själv utreds för.

Demokraternas stora möjlighet är att fortsätta slå ned på de kommunala projekt och satsningar som en stor del av allmänheten har svårt att förstå nyttan av.

De säger sig driva andra partier framför sig och eftersträva bred samsyn i de viktigaste frågorna.

En stor del av kommunikationen är att Göteborgs stad stora finansiella tillgångar, bland annat i bostadsbolag, skulle kunna växlas in i mot investeringar i mjuka tillgångar – som skolor, förskolor och äldrevård.

Det är mer vänster än höger. Men att hyreslägenheter ombildas till bostadsrätter får samtidig betraktas som betydligt mer höger än vänster. Så som definitionen har blivit i Göteborg.

Nyckelmening: ”Tystnadskulturen i den här staden har suttit i väggarna sedan 90-talet.”

Floskelvarning: ”Många blir kära i partier. Det ska man hålla sig borta från. Man kan bli kär i människor istället.”

Drömpartners: Demokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Formkurva: På väg ner.

Jörgen Fogelklou (SD)

Kroppsspråk: Yvigt. Öppen famn.

Taktik: Hyllar Göteborg och majoriteten göteborgare som är skötsamma hederliga människor som försöker få vardagen att gå ihop.

Konflikten i det svenska samhället handlar inte om hudfärg, kön, sexuell läggning, klass eller ens om man är född i landet eller inte, konstaterar Sverigedemokraternas ledare i Göteborg.

Allt det där är påhittat av medier och andra partier, påstår han. Kanske en smula oväntat. Kanske inte alls.

Konfliktlinjen i Göteborg dras i stället mellan dem som vill bidra till en bättre stad – och dem som vill förstöra. De konstruktiva och de destruktiva, som han uttrycker det. De hederliga och de grovt kriminella.

Det är en analys som vem som helst skulle kunna köpa. Gott och ont är enkelt att förhålla sig till. Enklare än vi och dom, som är en mer klassisk samhällsanalys á la SD.

Men det är också en tydlig vink om vart SD nu riktar blickar för att öka sitt väljarstöd. Svenska manliga LO-arbetare har redan i stor utsträckning gått till partiet som hållit fast vid sin invandringskritiska linje under så lång tid. Nu är frågan hur de väljarna resonerar när SD söker stöd hos just invandrare och unga muslimska kvinnor? Särskilt de som finns i områden med hög kriminalitet, social utslagning och stor otrygghet.

Jörgen Fogelklou har sin analys klar:

”Jag har länge hävdat att SD kan vinna stora grupper i våra förorter. Många med invandrarbakgrund kommer hit med en ganska konservativ syn som i mångt och mycket går hand i hand med vår. Det handlar om familj, försörjning, att göra sin plikt och inte ligga samhället till last.”

Socialdemokraternas traditionella väljare är fortfarande en stor SD-potential. Jörgen Fogelklou beskriver SD som en garant för att ett högerblock varken drar för långt högerut eller vänsterut.

Nyckelmening: ”Vi driver de andra partierna i rätt riktning. Ett som är säkert är att SD Göteborg lägger förslag som påverkar både här och i andra kommuner.”

Floskelvarning: ”Skiljelinjen går mellan dem som arbetar med att bygga våra bilar och dem som väljer att bränna dem.”

Drömpartners: M och KD.

Formkurva: Brant uppåt.

Axel Josefson (M):

Kroppsspråk: Allvarlig. Arg.

Av det 30-tal bilder jag tog på Axel Josefson under hans tal fångade inte en enda ett leende hos kommunstyrelsens ordförande. Han signalerade att jobbet är svårt och ansvaret tungt att bära. Men hur kul har han på jobbet?

Budskap: Alliansen ärvde stora strukturella problem från stadens tidigare ledning. Nu håller man på att rätta till det, men det är mycket kvar att göra.

Taktik: Ett gott näringslivsklimat är en förutsättning för tillväxt, jobb och ett gott liv i Göteborg. Utbildning och jobb är en förutsättning för att komma till rätta med problemen med utanförskap.

Det en grundbult i Moderaternas kommunikation.

Företagsklimatet har också varit en akilleshäl för Göteborg under många år. Nu börjar det vända uppåt i attitydundersökningarna, efter många års fokus på frågan. Det tar Alliansen förstås gärna äran av.

Prioriteringarna i hur skattemedel används, trygghetsfrågorna och kriminaliteten är andra nyckelfrågor. Men ärvda synder hanteras med goda resultat, enligt Axel Josefson.

Målet att ingen göteborgare ska behöva bo i ett särskilt utsatt område 2025 ligger kvar. Just nu känns det kanske en smula avlägset, kan man tycka som boende i Göteborg.

Och för att det ska lyckas behöver Göteborg hjälp av en annan regeringspolitik på området brott och straff, påpekar Josefson.

Som Moderatledare och kommunstyrelsens ordförande behöver han gå en balansgång mellan dåligt och bra. Samtidigt som han pekar på stadens stora problem vill han betona hur mycket han tror på sin stad och den starka utveckling Göteborg är inne i. Han vet att det är ett viktigt budskap att förmedla utåt.

Dit hör näringslivets rekordstora investeringar i forskning och utveckling, teknikklustret på Lindholmen, utvecklingen för life science-branschen och alla bygginvesteringar i infrastruktur, kontor och bostäder.

Men då är han förstås högst medveten om att den utvecklingen är resultat av beslut som togs i politiken och näringslivet långt innan Alliansen kom till makten.

De tusen miljarder kronor i investeringar som planeras i Göteborgsregionen, som Axel Josefson nämner i sitt tal, var den bärande delen av Business Region Göteborgs marknadsföring gentemot internationella investerare redan 2015.

Nyckelmening: Ska vi bryta segregationen handlar det om att skapa utbildning och jobb… skolan ska fokusera på kunskapsmålen. Vi ser inga gängkriminella som gått ut skolan med fullständiga betyg.

Floskelvarning: ”Vi har infört nolltolerans mot kriminella handlingar”

Drömpartners: Alliansen.

Formkurva: Något stigande.

Jonas Attenius (S):

Kroppsspråk: Uppbragt socialistisk agitator med knuten näve.

Budskap: Det här blev ett starkt ideologiskt tal. Långt från sakpolitik och utan konkreta politiska förslag.

Taktik: Socialdemokraternas ledare i Göteborg låter mer som en stridbar fackföreningsledare, med rötterna långt ner i klasskampen, än som den egna statsministern som strävar mot politikens mittfält.

I riksdagen har S gjort jobbiga uppgörelser med Liberalerna om att avskaffa värnskatten och gått Centerpartiet till mötes om arbetsrätten. I Göteborg trycker S istället på att rika ska betala mer för den gemensamma välfärden och tryggheten stärkas i arbetslivet.

Jonas Attenius jobbar hårt på att framhäva sin egen klasstillhörighet. Sin arbetarbakgrund. Sin förmåga att se och prata om hur vanligt folk har det – när det vanligaste perspektivet i den offentliga debatten annars är det som kallas ”övre medelklass”.

Den lokala S-ledaren tar rollen som en agitator som slåss för LO-grupperna gentemot förment profiterande arbetsgivare och bonusdirektörer.

Ett sådant tydligt vänsterperspektiv från S är förstås ett svar på Vänsterpartiets framgångar och på Sverigedemokraternas attraktionskraft på LO-medlemmarna.

Attenius gör den klassiska konflikten mellan vänster och höger – mellan de som äger och de som gör jobbet – till sin huvudfråga. Trots att S och M i realiteten ligger nära varandra i många lokalpolitiska frågor.

Men det finns inte så mycket lokalpolitik i Jonas Attenius tal. Inte så mycket om vad han vill få gjort. Inte något om betydelsen av näringslivets investeringar i teknisk omställning och forskning och utveckling. Inget om var de nya jobben ska komma när de gamla försvinner genom digitalisering och rationalisering.

Inget om var intäkterna till den gemensamma välfärden skapas.

Sedan avslutar Jonas Attenius med att ge stenhård kritik mot sin företrädare Soffan Hermansson, utan att nämna henne vid namn. Han säger att han lägger all sin tid på att reparera det förtroende partiet förlorade senaste valet.

Elva dagar senare skriver Soffan i sin krönika på GP:s ledarsida att socialdemokratin är på väg att tappa greppet om hennes manliga arbetskamrater på nya jobbet Renova. De heter Peter, Jonas, Tommy, Bright, Sture, Frank…. män som inte jobbat hemifrån under pandemin och inte längre känner igen sig i det Socialdemokratiska Arbetarpartiet som kämpar för jämställdhet, mot rasism och mot fördomar mot hbqt-personer.

De förtjänar inte att ignoreras, enligt Ann-Sofie Soffan Hermansson.

Det ser ut som en shakeout är på gång även inom S.

Nyckelmening: ”Jag är arbetarklass. Jag är son till en rörläggare och har arbetat hela mitt vuxna liv som byggnadssnickare.”

Floskelvarning: ”Det är dags att sätta välfärden först och bygga ett tryggare land.”

Drömpartners: Rödgrönt. Svårt att se att M och D ingår i den gängen.

Formkurva: Flack