Står verkligen SD bakom Regeringen?

Sverigedemokraten Oscar Sjöstedt håller presskonferens bakom ett podium med en vit skylt med Sveriges riksvapen Tre kronor. Det står ”Regeringen” på skylten. Finansministern tittar bort.

Tidöpartierna sitter i förhandlingar om vårändringsbudgeten. Den närmaste tiden kommer det att bli ett antal presskonferenser när de presenterar nyheter som bryts ur budgeten i förväg. Det är så det går till sedan många år. Budgetpropositionen mjölkas på allt pr-värde som går att plocka fram.

Föga förvånande handlar första nyheten om stöd till ekonomiskt svaga barnfamiljer. Det är ingen stor nyhet, men i kontexten rusande matpriser, ekonomisk kris och kritik för handlingsförlamning gör man förstås ändå ett stort nummer av att utökade bostadsbidraget höjs och förlängs.

Men presentationen av denna lilla budgetnyhet säger nästan mer om tillståndet i regeringsblocket än om hur krisen ska tacklas.

Det är inte konstigt att SD är med. Partiet ingår i budgetförhandlingarna som en del av regeringsunderlaget. Det är lite knepigt att Oscar Sjöstedt får stå bakom skylten ”Regeringen”. Fast det är väl inget mer än ett litet misstag, får man anta.

Men här är några andra spaningar om ett regeringsunderlag där stämningen inte verkar vara så god.

”Vi går nu in i upptakten för att göra en vårändringsbudget”.

Det är energi- och näringsministern Ebba Busch (KD) som hälsar välkommen. Bredvid står finansministern Elisabeth Svantesson (M), som i ett väl fungerande regeringssamarbete borde varit den som tagit kommandot i en första pressträff om just budgetarbetet.

Men den saken går att se så på det här viset:

Ebba Busch befinner sig mitt i en egen kris. Hennes parti lider kval. Den frikyrkliga traditionella delen av partiet känner inte igen sig i den nya hårda retoriken inspirerad av Trump och den konservativa högern i USA.

I Expressens politikpodd har hon kallats ”chefen från helvetet” för sin hantering av två av sina viktigaste politiska allierade. Den sparkade partisekreteraren och spinndoktorn Johan Ingerö och den kontroversiella EU-parlamentarikern Sara Skyttedal.

Knark, fyllefester och anklagelser om sexuellt ofredande passar inte så bra ihop med det kristdemokratiska varumärkets kärnvärden, skulle man kunna säga.

Till det kommer partiledarens förtroendekris där det som lovades i valrörelsen inte stämt så bra överens med verkligheten i regeringsställning.

Så Ebba Busch har all anledning att se allvarligt bekymrad och inkännande ut på en tv-sändning som handlar om de allra mest utsatta i samhället. De ekonomiskt pressade ensamstående mammorna och deras barn.

Busch ger ordet till finansminister Elisabeth Svantesson som målar upp de stora dragen i välkända formuleringar. Inflationen är löntagarnas värsta fiende. Den slår brett över alla kategorier och allra mest påverkar nu matpriserna säger hon och visar upp ett par kurvor.

Det här är inte min huvudspaning, men kolla på kurvan. Den blå delen av staplarna är livsmedel. Andelen livsmedel av inflationen började öka rejält redan för ett år sedan och är förstått fortsatt stor. Men den röda delen är tjänster. Där har den stor ökningen kommit de två senaste månaderna.

Finansministern skulle kunna ha pratat en del om det. Det känns som ett hyfsat bra nyhetsvärde. Till exempel om hur tjänsteföretagens ökade produktionskostnader förhåller sig till de höjda priser de tydligen tar ut gentemot sina kunder. Men det gör hon inte.

I stället lämnar hon över till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, som, tvingas man än en gång konstatera, aldrig har gjort sig känd för att vara retoriskt stringent. Han verkar skjuta från höften som vanligt, och pratar om betydelsen av att fler kommer i arbete. Precis som om en starkare arbetsmarknad skulle påverka inflationen i rätt riktning.

Tyvärr är ju Riksbankens mål med räntehöjningarna att istället minska svenska folkets köpkraft och företagens ekonomiska utrymme. Så att priserna ska sjunka.

Finansministern ser frånvarande ut.

Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas talesperson i ekonomiska frågor, tar vid.

Han har tilldelats det tacksamma, eller möjligen otacksamma, uppdraget att presentera allt som regeringen hittills anser sig ha gjort för att lindra situationen för de allra mest ekonomiskt utsatta och för företagen.

Sjöstedt lägger upp en powerpointbild med elva redan välkända punkter från höstbudgeten – och får det att låta som att allt är SD:s verk.

”Reduktionsplikten ligger i pajpen. Den kommer att sänkas vid årsskiftet”, säger Sjöstedt.

Finansministern tittar på, men ser ut att vilja vara någon annanstans.

”Nu har vi suttit, Tidöpartierna, och förhandlat om behovet av detta”, säger Sjöstedt apropå dagens nyhet om höjt bostadsbidrag, och lämnar över.

Inte till finansministern, utan till energi- och näringsministern som får presentera den konkreta budgetnyheten.

Hon får tala om det viktiga att stödja de som har det allra svårast när priserna stiger. Hon får utveckla budskapet om hur regeringen nu måste arbeta långsiktigt med det ”strukturellt viktiga” för att öka tillväxten i Sverige. Och hon får tala om effekterna på statens skuldsättning av förslaget, och om effekterna på inflationen. Sedan får hon avsluta hela dragningen för att öppna upp för journalisternas frågor.

Finansministern tittar på.

”Jag kan återkomma, men jag är ganska säker på det.”

Det är det första Elisabeth Svantesson säger under frågestunden. Hon har fått en fråga från Sveriges Radios Ekoredaktion om hur blir det egentligen för de som även har kommunalt försörjningsstöd? Får de mindre pengar från kommunen nu när bostadsbidraget höjs? Tidigare har regeringen fått kritik för att pengarna i praktiken går till kommunerna.

Det är oklart om det förhåller sig så. Reportern vill veta. Om det är så, är det en hyfsat bra nyhet.

Men finansministern kan inte svara. Hon tror inte att det ska vara så. Men hon måste alltså be att få återkomma.

I stället tar energi- och näringsministern oombedd ordet.

”Nej det här stödet ska gå rakt till personerna, men om det finns frågor om teknikaliteterna så kan vi återkomma till det”, säger hon.

Finansministern tittar sig lite osäkert omkring.

TT får nästa frågemöjlighet, och petar på den ömmaste punkten i hela dragningen. Sjöstedt har ju sagt att ”det ligger i pajpen”. Hur blir det med reduktionsplikten, vilken nivå tänker ni er?

Energi- och näringsministern tar ordet igen. Hon svamlar.

”Det är något som inte kan anses ha en satt nivå, och vi har dessutom lovat att återkomma med en helhet kring den här frågan så den arbetas det väldigt aktivt med. Men det kommer att bli en markant skillnad.

Finansministern tittar på.

Efter presskonferensen går Sjöstedt ut i TV 4 Nyheterna och hotar med regeringskris om Tidöpartierna inte kommer överens om reduktionsplikten

TT igen: Oscar Sjöstedt nämnde att den största satsningen i höstbudgeten var sänkt drivmedelsskatt, sedan har världsmarknadspriserna gått ner jättemycket. En liter diesel kostar sex kronor mindre än när den var som dyrast. Hur kan man vara säker på att skattesänkningen på 6,7 miljarder verkligen gick till konsumenterna och inte i stället gav utrymme för bolagen att hålla priserna uppe.

Finansministern låter Oscar Sjöstedt svara. Han ger den typen av svar som brukar falla in under den kategori som den äldre generationen kallar ”god dag Yxskaft”.

Det kan man vara säker på för den riktade ju in sig på skatten. Hade vi inte sänkt med 6,7 miljarder hade priset varit en krona högre på bensinen och dieseln. Det kan man vara hundra procent säker på.”

Finansministern är tyst.

En märklig presskonferens i tiden har avslutats. Vill du se den med egna ögon hittar du den på regeringens hemsida.

En tanke på “Står verkligen SD bakom Regeringen?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.