Kalle Anka och hans vänner hade sagt det bättre

Vad ska barnen tänka, om hur Göteborgs styrande politiker pratar om pengar? Kalle Anka och hans stenrike farbror hade antagligen sagt det bättre.

Tidöpartiernas illa förberedda presskonferens om bostadsbidragen var en föreställning med subtila budskap i ordmassor om helt andra saker.

Det hoppas jag framgick av mitt föregående inlägg.

Men ”den andra sidan i politiken” är inte bättre den.

Vad är det för fel på politiker som inte förstår att, varje gång de försöker finta bort en väljare går en liten bit av förtroendet för demokratin förlorad?

Vad är det för fel på politiker som inte förstår att, varje gång de försöker finta bort en väljare går en liten bit av förtroendet för demokratin förlorad?

Så låt oss ta en titt på maktpartierna i Göteborg. Hur uttrycker de sig i en av de frågor där oppositionen fått en utmärkt gratischans att vara – just opposition?

Nämligen pengarna till skolan.

Det här är bakgrunden: Förra året gjorde Göteborgs Stad ett överskott på 3,7 miljarder kronor. Det var mer än dubbelt så mycket som budgeterat.

Driften av kommunens egen verksamhet, bland annat skola och omsorg, var budgeterad till ett minus på 200 miljoner, men lämnade i själva verket ett överskott på 1,24 miljarder enligt Dagens Nyheter, som granskat det preliminära bokslutet för 2022.

DN återger också en annan del av Stadsledningskontorets förklaring till överskottet:

Göteborgarna har varit i arbete mycket mer än vad de flesta hade räknat med. Därför blev skatteintäkterna 800 miljoner högre än budgeterat.

Rödgrönt råskäll

Före valet råskällde den dåvarande oppositionen S, MP och V på den styrande minoriteten M, L, KD och C för att göteborgarnas välfärd underfinansierades.

Särskilt skola och förskola.

De rödgröna ansåg att pengarna som ramlade in inte användes rätt.

Efter valet fortsätter de med samma retorik trots att deras egen budget innebär stora nedskärningar i bland annat skolan och förskolan.

Jag var inte själv närvarande under budgetdebatten i kommunfullmäktige eller vid följande presskonferenser. Så jag får förlita mig på vad media har rapporterat. Men låt oss börja med första citatet i GP:s budgetreferat 17 november 2022:

”Vi sätter nu punkt för ett par mörka blå år som varit. Välfärden har under flera år tvingats till nedskärningar samtidigt som skattepengar lagts på hög. Joakim von Anka-politiken har slängts på sophögen, sa Daniel Bernmar, kommunalråd (V) när de rödgröna presenterade sin budget.”

Joakim von Anka-politiken har slängts på sophögen.

Daniel Bernmar (V) i Göteborgs-Posten

Men då, i mitten på november, hade inflationen redan tagit sitt grepp om landet. Alla svenska politiker var medvetna om att Joakim von Anka skulle komma att bli ett föredöme i både nationell och kommunal finanspolitik.

Hur som helst tolkades sannolikt Bernmars uttalande positivt av till exempel lärare och föräldrar med barn i grundskolan.

En halv miljard för lite

I Göteborgs Stads budget på drygt 38 miljarder kronor lade de rödgröna partierna 9,3 miljarder på grundskolan. Det är stadens största budgetpost och en uppräkning med cirka fem procent från föregående år.

Men det var ändå en dryg halvmiljard mindre än vad grundskoleförvaltningen räknat ut för vad som skulle behövas för oförändrad verksamhet 2023. Med tanke på inflationen.

Sedan tog prisöknings- och räntespiralen ytterligare fart. Kostnaderna för skollokaler och inköp ökade.

Det fanns alltså ett glapp både mellan de ekonomiska realiteterna och budgeten – och i kommunalrådet Daniel Bernmars retorik jämfört med verkligheten.

För den nya oppositionen lämnades målet vidöppet. Det nya styret hade ju lovat att satsa – att dra på sig spenderbyxorna. Nu blev effekten förlorade resurser i välfärdens kärna.

Det kan väl inte vara en rimlig prioritering, argumenterade oppositionen.

Slog sönder spargrisen

Det nya kommunala vänsterstyret slog tillbaka genom att lägga skulden på den nya högerregeringen. Den satsade visserligen 6 miljarder mer än föregående år på att stödja hela kommunsektorn. Men Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ansåg att det hade behövts 20 miljarder.

”Vi har vridit och vänt på varenda krona som finns i systemet för att skydda välfärden från nedskärningar”, sa det nya skolkommunalrådet Viktoria Tryggvadottir Rolka (S) i GP.

”Vi har verkligen ansträngt oss och gjort den historiskt högsta uppräkningen, men det kan säkert bli så att det ändå inte räcker. Det är jag den första att beklaga.

Hon syftade kanske på att de rödgröna förstärkte budgeten genom att plocka ut 915 miljoner kronor från göteborgarnas spargris.

Det vill säga från den så kallade resultatutjämningsreserven.

Det vill säga pengar som sparsamma politiker lagt på hög under tio år för att finnas tillgängliga vid sämre tider.

Det vill säga av Kalle Ankas snåla farbror Joakim.

Knattarna fick fnatt

Men i början på mars visade det sig att den ”historiskt största uppräkningen” inte räckte. Långt ifrån. Då hade grundskoleförvaltningen räknat om differensen mellan budget och verkliga kostnader till ett nedskärningsbehov på 400 tjänster. I grundskolan.

Inte ens Joakim von Anka hade varit nöjd med ett sådant ingrepp i satsningarna på framtidens kompetensreserv.

Knattarna, Knatte, Tjatte och Fnatte, hade fått fnatt. Kalle hade fått ett av sin allra värsta raseriutbrott. Fjädrarna från den byxlösa underkroppen hade rykt. Farmor Anka hade i varje fall rynkat pannan.

Knattarna hade slagit upp kapitlet ”prioriteringar” i Gröngölingshandboken och högläst för Kalle.

Efter detta sköt Göteborgs stads nya politiska ledning till lite mer pengar för att mildra effekterna i förskola och gymnasieskola. Vänsterpartiets kommunalråd Daniel Bernmar låtsades att det var en del av planen.

”Det är inte ett misslyckande att vi gör det här, utan en del av planen. Vi var fullt medvetna om att vi inte hade all fakta på bordet när vi skrev vår budget”, sa han till GP.

Men Göteborgs grundskolor fick inga extra pengar.

Det var dock den blå regeringens fel, enligt Daniel Bernmar, som hänvisade till 300 miljoner kronor i minskat stöd från staten när de tillfälliga pandemistöden inte förlängdes.

GP ställde den berättigade frågan:

Tror du att den vanliga föräldern eller läraren köper den förklaringen – det är ju ändå kommunen som är huvudman?

Bernmar svarade oblygt:

”Ja, men det är den prioritering som regeringen valt att göra. Det finns inte möjlighet för någon kommun att kompensera för det. Utan det är regeringen som måste förklara varför de valt att prioritera bort barn och unga.”

Men hur var det nu, hade inte Joakim von Anka-politikerna i föregående styre lagt pengarna på hög? Hade de inte låst in många miljarder välputsade enkronor i ett stort kassavalv vid Gustav Adolfs Torg och använde det som simbassäng?

Nu hade ju Bernmar nyckeln till valvet. Och han hade redan använt den för att hämta ut nästan en miljard för andra ändamål än att täcka grundskolans hela behov.

Tvingas att prioritera

300 miljoner är mycket pengar, men bara 0,8 procent av en budget på 38 miljarder. I en stad där det är rimligt att tänka sig att det finns annat att spara på. Många småposter, projekt och kanske administration. Precis som oppositionen påpekar.

I en stad där invånarnas arbetade timmar förra året drog in 800 miljoner mer i skatteintäkter än budgeterat, och där sysselsättningen fortsätter att vara på topp.

Inflationen slår hårt mot kommuner och regioner. Det gäller alla verksamheter. Inte minst sjukvård, skolor och förskolor. Ingen har en annan uppfattning. Regeringens utökade statsbidrag täcker inte upp för kostnadsökningarna, och finansministern håller öppet för ytterligare statliga åtgärder.

Samtidigt ökar trycket på kommuner och regioner att prioritera i sina verksamheter och projekt. Alla delar av landet är i samma svåra situation. Och ingen har kontroll över vart inflationen, räntorna och energipriserna tar vägen.

Det är som kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius (S), säger:

”Vi har ingen icke sinande kassa”.

Men samma kommunalråd uttalar sig i DN:s artikel om miljardöverskottet i bokslutet för 2022 så här:

”Det här är pengar som kunde gått till fler undersköterskor, fler förskollärare, fler elevassistenter, fler som jobbar mot otryggheten, fler som stärker välfärden, fler, fler, fler.”

Det här är pengar som kunde gått till fler undersköterskor, fler förskollärare, fler elevassistenter, fler som jobbar mot otryggheten, fler som stärker välfärden, fler, fler, fler.”

Jonas Attenius (S) i Dagens Nyheter

DN:s intervju är gjord i februari i år. Valrörelsen tog slut i september förra året.

Nyheten om nedskärningar i Göteborgs grundskolor är daterad 5 mars 2023.

Och på Twitter ligger Daniel Bernmars inlägg från februari kvar:

”Det samlade överskottet efter högerns Joakim von Anka-politik under fyra år är nästan 14 miljarder”.

Här är min slutsats:

Så som de har uttryckt sig i valrörelsen, och efter valet, framstår vänsterkejsarna i Göteborg tyvärr som lika nakna som Kalle Ankas underkropp.

Det är inte bra för tilltron till politiken.

Och vad ska barnen tänka?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.