Varför verkar folk bli så uppretade på Göteborgs stads kommunikation? Jag tog ett långt snack med kommunens nypensionerade kommunikationsdirektör Helena Mehner.
Om kommunal reklam för Västlänken, misstänkt skönmålning, chefer som vill glänsa, politiker som lägger sig i, Älvstrandens senaste skandal – och svårigheten att visa resultat.
Våra bilder går ofta isär.
Hon kommer på cykel till vårt förmiddagsmöte på Korsvägen. På pakethållaren, en barnstol för barnbarnen.
Under morgonen har hon hunnit måla om balkongen. Helena Mehner känner sig fri.
Hon säger sig redan ha lagt jobbet bakom sig. Tre veckor som pensionär vid 61 har varit befriande, efter 12 års arbete som högst ansvarig för Göteborgs Stads kommunikation.
Beslutet att lämna uppdraget togs redan hösten 2022, och gjordes känt då inom stadens förvaltningar och bolag.
Men det finns fortfarande ingen efterträdare utsedd. I stället har Jonas Kinnander, Stadsledningskontorets direktör för ledning och styrning, gått in som tf kommunikationsdirektör. Medarbetarna är inställda på förändring och effektivisering.
Det finns fortfarande ingen efterträdare utsedd. Medarbetarna är inställda på förändring och effektivisering.
Helena Mehner är medveten om sitt rykte som en stundtals hårdför chef som strävat efter att ta kanske berättigad kontroll över kommunikationen i hela den stora organisation som Göteborgs stad utgör.
– Jag har fått epitetet att jag varit för tuff och driver frågorna för hårt, men jag vet inte om man kan driva frågorna för hårt när jag vet vem som betalar min lön, säger hon och syftar förstås på skattebetalarna.
När vi träffas är det för ett långt samtal – mer än en knivskarp intervju. Under mina tre och ett halvt år i Göteborgs stads tjänst stötte vi på varandra till och från. Ibland var vi oeniga. Hon var inte den enda tuffingen i kommunen.
Händelserika år
Det har hänt mycket under den tid Helena Mehner styrt Göteborgs stads stora kommunikationsresurs. Som kommunikationsdirektör har hon haft stort inflytande, med ett övergripande ansvar för hur kommunen håller sina invånare informerade – och sina tjänster tillgängliga.
Det är en besvärlig position. Uppdraget är formulerat av politikerna som sitter vid makten, och de växlar. Men som tjänsteman gäller det att hålla politiken stången – för att inte bli deras verktyg gentemot väljarna.
– Inte värdera, försköna eller tycka, är det mantra Helena Mehner upprepar några gånger. Saklighet ska trumfa åsikter.
Men det är också ett svårt jobb eftersom kommunikationsavdelningarna i nämnder och bolag rapporterar till sina ledningar – inte till Stadsledningskontoret, där kommunikationsdirektören jobbar underställd stadsdirektören.
Digitaliseringen har påverkat hur kommunikation kan utföras och fungera. Kraven och förväntningarna har ökat dramatiskt. Och diskussionen om vilken nytta kommunikation egentligen tillför, i förhållande till insatta resurser och kostnader, har blivit alltmer intensiv.
Rimligt att ifrågasätta antalet
Helena Mehner och hennes medarbetare professionaliserade stadens kommunikation när det gäller styrdokument, grafisk identitet, sammanhållna budskap och digitala verktyg.
Men en av de sista arbetsdagarna våren 2023 väckte Helena Mehner uppmärksamhet bland stadens kommunikatörer genom ett citat i Göteborgs-Posten. I nyhetsartikeln där kommunstyrelsens ordförande säger att kommunen kanske har för många kommunikatörer.
I artikeln säger Helena Mehner inte emot. Det kan vara så, medger hon.
Hon har inte ändrat sig, men vill bort från den gamla tröttsamma diskussionen om antalet anställda kommunikatörer.
– Det här med antalet blev en fråga 2012/2013 och den har hängt med. Men på samma sätt som till exempel äldreomsorgen lyfts i media, med fördelar och nackdelar, är det väl sunt att även kommunikationen ifrågasätts.
– Det är klart att det behövs kommunikatörer och ett strukturellt informationsarbete, men man behöver alltid fråga sig nyttan och effekten oavsett vad det än är.
Hur stor är nyttan?
– Det finns inga KPI (nyckeltal) för kommunikation. Och det är ingen som driver det. Det saknar jag. Det är en uppgift som forskare och akademin borde ta tag i.
Det finns ingen valuta att mäta i?
– Informationssamhället accelererar och kommer fortsätta så. Det behövs fakta för att bemöta vad som är en rimlig kommunikationsinsats i förhållande till vad den kostar.
”Inget drev”
Är det en relevant diskussion som förs om antalet kommunikatörer?
– Jag tycker det är rimligt, precis som det är rimligt att titta på hur många som jobbar inom äldrevården eller förskolan.
Bör man inte utgå från behoven snarare än antalet?
– Det är så många bitar. Det är alltifrån hur man jobbar i dag till hur det ska se ut om fem år. Med informationssäkerhet, AI, som samhälle ser ut, de målgrupper vi har och den utveckling som vi befinner oss i. Organisation bygger man utifrån uppdrag.
Uppdrag skapas utifrån behov?
– Och efter politiska beslut. Jag tycker det är bra att man vill genomlysa effekterna. Man vill ha effektiv kommunikation. Det är det man har pratat om.
Är den inte effektiv?
– Det är skillnad på effektivitet jämfört med hur det är i näringslivet. Det tar för lång tid. Det är för många som tycker.
Det är skillnad på effektivitet jämfört med hur det är i näringslivet. Det tar för lång tid. Det är för många som tycker.
Helena Mehner
Du tycker inte att det är ett drev mot yrkesgruppen?
– Nej, jag tycker inte det. Det kan upplevas som tufft av de människor som har kommunikation som sin yrkesroll. Jag har stor respekt för det. Men kommunikation är ett ämne som alltid väckt känslor.
För att kommunikation är makt?
– Det är en förutsättning för demokrati. Används det fel är det makt som kan bli något helt annat. Själva disciplinen är ett område som berör. Det har jag alltid haft med mig.
– I en politiskt styrd verksamhet måste man ha jättestor respekt för rollerna. Politikerna fattar besluten. Tjänstemännen verkställer dem och informerar. Media har sin roll. Det är en treenighet.
– Sedan är det kontexten, uppdraget och målgrupperna. De har förändrats mycket över tid. Och det förekommer informationspåverkan. Teknikutvecklingen har skapat ett helt annat samhälle, som utmanar information men som också möjliggör något helt annat.
Västlänken första krisen
Vad blev din första stora kris att hantera?
– Det var Västlänken.
Svaret kommer snabbt och kortfattat.
En betydande del av misstron mot Göteborgs stads kommunikation kan hänföras till Västlänken och folkomröstningen om trängselskatten. Det kan man utläsa bland annat av SOM-institutets attitydmätningar.
Västlänken har mer 20 år på nacken. Trafikverket (som då hette Banverket) presenterade idén i en förstudie redan 2002. På den tiden var Helena Mehner kommunikationschef för Banverkets västra regionen.
Tio år senare, när hon klev upp från tf till ordinarie på jobbet på Stadsledningskontoret i Göteborg stad, hade Västlänken utvecklats till ett regionalt trauma. Att kommunicera kring tågtunneln blev en svår balansgång.
Och kommunen trampade fel flera gånger.
– Jag hade ju jobbat med Västlänken med tidiga förstudier och alternativ. Så kom jag hit (Stadsledningskontoret) och så var det dags för beslut och att välja en väg i en fråga som var komplex. Jag tror inte vi hade tagit ett så stort beslut tidigare. Det handlade om att skapa struktur utifrån det politiska och att förstå syfte och mål.
Tycker du att kommunen klarade sitt uppdrag?
– Ett sådant infrastrukturprojekt har så väldigt långa cykler. Om vi utgår från läget när jag kom in tyckte jag att det användes för många förskönande ord, och för svåra ord. Det var ”pulsåder” och ”västsvenska paketet”. Jag minns att jag var frågande till vad ett västsvenskt paket ens betyder. Hjälper ett paket mig när jag cyklar i stan?
– Vi har jobbat extremt mycket med att göra det möjligt att förstå vad och varför. Med saklighet i informationen.
Varför uppstod det då så stor misstro mot kommunikationen om Västlänken?
– Det kan vara så många olika saker. Men när jag kom in och tittade på det var det svårt att förstå varför den skulle byggas. Man kunde jobbat mer med varför det behövdes.
Reklamfilmen skönmålade
Varför gjorde kommunen en reklamkampanj för Västlänken?
– Man hade gjort mycket där, det var innan jag kom in, med reklambyråer och annat.
Gjorde inte kommunen en kampanj?
– Jo, jag tror man hade gjort det innan jag kom in. Det var väl då det här med pulsåder… man ska kommunicera fattade beslut med saklighet.
Här minns Helena Mehner fel.
Reklamfilmen där Västlänken beskrivs som en pulsåder som ska göra Göteborg till en framtidsdröm – vackrare, mer tillgängligt och trevligare – gjordes 2014. Då hade hon redan tre år på jobbet som kommunikationsdirektör i Göteborgs stad.
Filmen gick först på Youtube men klipptes om året efter, och blev underlag för köpt annonsutrymme i tidningar och busshållplatserna.
Filmen gick först på Youtube men klipptes om året efter, och blev underlag för köpt annonsutrymme i tidningar och busshållplatserna. Allt till en kostnad av en miljon kronor, enligt en GP-artikel från 2015.
Kanske borde Helena Mehner minnas detta eftersom hon citerades i samma GP-artikel.
Numera är reklamfilmen borttagen från Youtube. Men den ligger fortfarande kvar på varumärkesbyrån Frank & Earnest hemsida. Byrån beskriver uppdraget från Göteborgs stad så här:
”Det har varit mycket fokus på Västlänken som en tågtunnel med potentiella problem och kostnader. Frank & Earnest valde att i stället berätta om Västlänken som en möjliggörare för stadsutveckling”
”Lärde mig mycket av JKL-affären”
Det skulle kunna uppfattas som en sorts manipulativt anslag, att man låter en reklambyrå i förskönande ordalag beskriva ett jättestort infrastrukturprojekt som är mycket omdiskuterat och störande?
– Jag vill inte använda ordet manipulativt. Och det här med reklambyrå… jag lärde mig mycket av JKL-affären (se nedan). I ett samhälle behövs olika roller för olika behov. I kommunen precis som i näringslivet. Då har kommunen ett ansvar som professionell beställare att slå fast vad som gäller. Det är saklighet.
– Det är tydlighet och vilka premisser man går in med. Det fanns nog ingen ambition att det skulle manipuleras. Saklighet är saklighet. Det kan inte vara något annat. Det måste bygga på saklighet och fakta i en demokrati.
När jag säger manipulativt tänker jag utifrån hur folk på stan uppfattar det. Kan du tänka dig att människor som av olika skäl är förbannade på Västlänken känner en misstro mot att kommunen använder just en reklambyrå?
– Absolut. Det gjorde man ju. Det gör man ju.
Kommunen gör en reklamkampanj för att övertyga medborgarna om hur bra det här är?
– Det var väl det vi gjorde om och gjorde rätt, att vi själva berättade vad vi ska göra, genom våra kommunikatörer med saklighet och fattade beslut. Inte försköna, anse eller tycka. Tillbaka till sakligheten.
Skruvar kommunikatörer på verkligheten?
Finns det också en misstro mot att kommunikatörer går någon annans ärenden än skattebetalarnas? Det vill säga att man försöker manipulera.
– 95 procent av det arbete som görs är så bra som det går att göra det, och alla gör ett så bra jobb som man någonsin kan. Det är min bild. Och att alla som jobbar med kommunikation är otroligt ambitiösa. Men den misstron finns där, och det är sunt i en demokrati att ifrågasättandet finns.
Finns det anledning att ifrågasätta? Kan det vara så att man faktiskt använder skattefinansierade kommunikatörer för att skruva på verkligheten?
– Det kan alltid finnas, men min erfarenhet är att det är sällsynt.
– Jag har aldrig under mina många år upplevt ett ifrågasättande från den politiska sidan, eller svårighet att driva kommunikationsfrågorna. Med styrdokument, struktur och duktiga medarbetare har vi kunnat bygga kommunikation på ett väldigt bra sätt.
Jag tycker att jag har andra erfarenheter den korta tid som jag jobbade inom Göteborgs stad. Jag såg med egna ögon en politisk nämndordförande ställa krav på hur tjänstemannaorganisationen skulle formulera ett pressmeddelande. Enbart för att han skulle komma i bra dager.
– Jag har inte den erfarenheten. På Stadsledningskontoret var vi extremt noga i våra roller.
En annan erfarenhet var att det ibland skulle kommuniceras för att tillfredsställa projektledare eller olika chefer inom olika delar av den stora kommunen. För att motivera deras verksamhet och finansiering.
Man vill visa de som skattefinansierar projektet att det går bra och är värdefullt. Skattefinansierade kommunikatörer används för att berätta detta utåt mot allmänheten – men med de egna uppdragsgivarna som den egentliga målgruppen.
Det finns tydliga styrdokument. Man ska inte värdera, försköna eller tycka.
Helena Mehner
– Där är man tillbaka till kommunikatörernas viktiga roll att ha kontroll över vad som styr en organisations arbete, vad som är rätt och vad som är fel. Det finns tydliga styrdokument. Man ska inte värdera, försköna eller tycka. Gör man fel ska man kunna säga det. Den tydligheten finns ju. Men en projektledare kan ha dålig kunskap om styrdokumenten för kommunikation. Då behöver kommunikatören ha det. Det ligger i deras roll att kunna driva och säga ifrån.
Krävs tuffhet för att stå emot
Eftersom jag har sett med egna ögon, tror jag att allmänheten kan känna att man är lite förd bakom ljuset. Att det ska skruvas, förskönas eller skyddas.
– Så är det, det kan vi inte förneka att den uppfattningen finns. Kommunikatörers roll är att stå fast och säga nej.
Det är ett stentufft arbete.
– Det är det, det har både du och jag gjort under åren.
Man blir inte alltid älskad för det.
– Det är en viktig del att lyfta. Kommunikatörer kämpar hårt för själva grunddisciplinen. Där kan man bli tufft åtgången. Men jag tycker man har flyttat de positionerna i Göteborg. Det är mer tufft för kommunikatörerna under deras dagliga arbete att kunna stå upp för detta, än att det står i media ibland att någon tycker att de är för många. Ungefär som en ekonom alltid måste säga ifrån när pengarna inte räcker.
När jag jobbade för Business Region Göteborg var jag inne i en mängd givande och roliga samarbeten. Men jag brukade beskriva uppdraget som ”schizit” – lämpligt för en tudelad personlighet.
Dels har man ett väldigt tydligt uppdrag att berätta för medborgarna hur det ligger till, och ge dem den organisationens analys av läget och vad som behöver göras.
Samma organisation har också ett väldigt tydligt uppdrag att marknadsföra och jobba med Göteborgs varumärke som näringslivsdestination.
Precis som Stadsledningskontoret har ansvaret för Göteborgs varumärke. Man vill framstå som en bra arbetsgivare, som ett bra ställe att bo på, som en attraktiv etableringsort för näringslivet.
Det är ett rent marknadsföringsuppdrag, som kanske kräver en helt annan information än den man är skyldig att ge medborgarna lokalt.
Att inte blanda ihop de två rollerna upplevde jag som en svårighet. Kan det vara samma på andra håll i en stor stad som Göteborg? Att det förvillar?
– Det är komplext i en kommun med många kommunala bolag. Man mixar olika grundlogiker. Det är svårt för allmänheten att förstå skillnaden i detta, och säkert även för de som jobbar i kommunala bolag. Men uppdraget i ett kommunalt bolag kräver marknadsföring. Det kräver andra typer av resurser. Man ser varumärket Göteborgs stad, men tänker inte på komplexiteten bakom.
– Det bolagen levererar i form av näringsliv, destinationer och evenemang är ju värden för staden och för besökare som man måste berätta om. Det tycker jag man gör bra och sakligt. Det bygger varumärket.
Om man betonar samma positiva sak gentemot medborgarna, som kanske är mer intresserade av det som inte fungerar så bra, skapas en känsla av att kommunens kommunikation går ut på att försköna.
– Så kan det vara.
Älvstrandens nya skandal
Ett par dagar före min och Helena Mehners träff har GT/Expressens grävande reporter Daniel Olsson avslöjat att det kommunägda bolaget Älvstranden vänt sig till lobbyfirman Rud Pedersen för att få hjälp med att undanröja ett hot mot bolagets själva existens.
I den stora omgörningen av Göteborgs stads organisation för stadsutvecklingsfrågor var Älvstrandens roll ifrågasatt. Beslutsfattande politiker – representanter för ägarna – funderade på att avveckla bolaget.
Älvstrandens vd Lena Andersson kämpade emot på olika sätt. Nu visar det sig genom mediegranskningen att ett sätt var att lägga skattepengar på att hyra in en lobbyfirma för att påverka 11 särskilt identifierade beslutsfattare – det vill säga de egna ägarna.
Helena Mehner vill inte kommentera detta avslöjande, och det är begripligt. Hon har gått i pension.
Men det är inte första gången något liknande händer. När det stormade som mest om oegentligheter inom kommunen plockade staden in lobbyfirman JKL för att krishantera.
Det var den händelsen Helena Mehner nämnde tidigare, som hon lärde sig mycket av.
2013 grävde reportern Daniel Olsson (då på GP) fram PR-byrån JKL:s detaljerade råd till kommunens fastighetskontor om hur krishanteringen skulle bedrivas gentemot journalister.
Där fanns till exempel instruktioner om att fördröja svar på mejl och råd om hur granskningen skulle kunna försvåras.
Liknande avslöjanden har gjort vid ett flertal tillfällen när olika kommunala organisationer köpt in konsulter till stora kostnader för att försöka styra upp svar på besvärliga frågor från journalister.
Så jag får väl kommentera själv då, och jag ser ett kommunalt bolag som använder sina resurser för att köpa lobbytjänster för att försvara sin existens. Om man läser det där som medborgare tänker man att det är mina skattepengar som används på ett märkligt sätt.
Är det rimligt att återkommande få sådana tankar i huvudet, att kommunens medarbetare använder pengarna för sitt eget bästas skull, och inte för medborgarnas?
Jag har ju lång erfarenhet av mutskandal och annat, säg vad man inte varit med om.
Helena Mehner
– Jag kan kommentera generellt. Jag har ju lång erfarenhet av mutskandal och annat, säg vad man inte varit med om. Där är vi tillbaka till disciplinen kommunikation. Vilka styrdokument har vi, vad fungerar och vad fungerar inte för att bygga tillit. Säga varför det blev som det blev. Skapa tillit, i ledningsgrupp, hos de man jobbar med. Analysera, vända och vrida, det här måste vi berätta så väl som det som inte fungerar.
– Det är väl inte alltid det man ser, och det är kanske största delen av jobbet. Men det är det andra som blir stort, för så funkar målgruppen. Men då är man tillbaka till att jobbar man i offentlig verksamhet måste man tänka på vem som betalar min lön och för vem man går till jobbet. Den kompassen måste man ha inom sig.
Expressen gräver vidare
Efter Helena Mehners och mitt samtal fortsätter Daniel Olsson och Expressen att komma med nya avslöjanden. Det visar sig att Älvstranden har dragit på sig en egen korruptionshärva. Vd ser ut att ha försökt mörklägga den genom att avstå från att göra polisanmälan.
Göteborg har ett förtroendekapital som dräneras då och då, kan man väl säga?
– Det gör det väl alltid till och från över tid.
Men har Göteborg råd med sådana missar, som den Älvstranden verkar ha gjort nu?
– Jag vill inte kommentera den historien. Men en verksamhet går upp och ner i förtroendefrågorna. Små tuvor kan stjälpa stora lass. Men det är klart att det inte blir bra.