Tre nycklar till Stampens rekonstruktion

Låt mig säga det direkt; jag har ingen annan information om läget i Stampens rekonstruktion än den som finns att ta del av i medierna och andra offentliga källor.

På insidan finns alltid tillgång till andra fakta som kan ge en delvis annan bild. Men som vanligt går det att lägga pussel, och i brist på nyheter gör jag som redaktioner brukar göra. Med all respekt för alla dem som dagligen sliter med att få till en lycklig lösning tar jag en titt på hur bitarna verkar passa ihop.

I slutet av juli funderar fortfarande ägaren till den största oprioriterade fordran, Skatteverket, på om det är rätt att efterskänka i runda slängar 300 av 400 miljoner kronor.

Det är en av tre nycklar till en lyckad rekonstruktion.

De två andra är att förhandlingarna med nya ägare/delägare går i lås och att företagsledningen lyckas göra trovärdigt att affärerna i tidningsverksamheterna och den stora tryckerirörelsen kan bli starka på lång sikt.

Det är inga enkla saker, och allt hänger ihop.

Skatteverket väger, precis som leverantörer och andra oprioriterade fordringsägare, nyttan med att få tillbaka 25 procent och fortsatta affärer – mot att inte få något alls. Det verkar inte som ett svårt val eftersom det också står så många arbetstillfällen och framtida skatteintäkter på spel.

Men för att ta ett sådant beslut vill Skatteverket ha tillförlitlig information om att förhandlingarna med nya ägare/delägare ger tillräckligt med nytt kapital till Stampen.

Det handlar om mycket pengar, som både ska räcka till att, omedelbart efter att rekonstruktionen är avslutad, betala de 25 procent som återstår av skulderna och till löner, tidningspapper, tryck, hyror och andra rörelsekostnader som eventuellt inte täcks av de intäkter som bolagen lyckas få in i sina dagliga verksamheter.

Kapitalet måste också räcka till för att klara den fortsatta snabba strukturomvandlingen med investeringar i produktutveckling samtidigt som intäkter från annonsmarknaden och prenumerationer minskar.

Vi talar alltså om ett stort antal hundra miljoner kronor som någon måste vara beredd att riskera.

Den som eventuellt är intresserade av att gå in med så mycket kapital och ta ägaransvar i Stampen måste villkora avtalet med att Skatteverket först skriver ned skulden och att villkoren för de stora bankskulderna lindras.

Samtidigt förhandlar förstås möjliga nya delägare/ägare med de nuvarande ägarna om hur stort inflytande som ska ges i bolaget. Det är själva priset för affären som kan rädda bolaget.

Sannolikt handlar förhandlingarna också om den nuvarande huvudägarfamiljens roll i en ny konstellation. Både pengar och förtroendefrågor ligger på bordet. Det är inte säljarens marknad.

Men den svåraste nöten att knäcka är ändå hur Stampens affärer ska utvecklas på sikt. Även om skulderna trollas bort, bankerna lättar på villkoren och nya investerare kommer in återstår utmaningarna med mediebranschens fortsatta omställning.

Jag har ännu inte sett årsredovisningen. Den ska finnas hos Bolagsverket senast 1 augusti. Årsstämman hölls 30 juni.

Men Stampens ledning försummar ingen chans att tala om att det blev vinst på rörelsenivå för 2015. Det tar man som bevis för att kostnadsbesparingar, nedläggning av tryckerier samt förändringar av organisation och produkter skapat, som man säger, ”en sund affär i botten”.

Men den lilla rörelsevinsten 2015 kom från försäljningar av bolag inom Stampen. Det är den typen av intäkter som brukar kallas för extraordinära och nu finns inte mycket kvar att sälja.

Skulle det finnas något går även en sådan försäljningslikvid direkt till bankerna, som sitter på panter i allt av värde.

Upplaga och räckvidd för de tryckta produkterna har fortsatt falla. Därmed blir dessa produkter mindre värda för annonsörerna. Utvecklingen är ett resultat av förändrade medievanor och hård konkurrens från nya digitala produkter. Det är samma över hela världen.

Men det finns en alarmerande skillnad mellan de andra svenska storstadstidningarnas upplageutveckling och Göteborgs-Postens.

GP är Stampens starkaste varumärke och största tidningsverksamhet. GP tappade förra året 11,7 procent av sin prenumererade tryckta upplaga. Det var en minskning med 20 600 exemplar.

Jämför det med ständigt krisande Svenska Dagbladets minskning med 2,9 procent (4 500 exemplar).

I andra mätningar som visar hur många läsare man når passerade Svenska Dagbladet för första gången Göteborgs-Posten som landets näst största morgontidning.

För de digitala produkterna är stockholmstidningarnas försprång ännu större.

Just nu verkar det finnas ett tydligt vägval för de traditionella mediernas affärsmodell. Antingen fortsätter de på den inslagna vägen med gratis digitalt material och volymjakt. I bästa fall i kombination med kreativa nya produkter.

Eller så tar de tacksamt emot trenden med ökad vilja att betala för innehåll som publiken/läsarna uppfattar håller hög kvalitet.

Den senare vägen går de båda mediejättarna Bonnier och Schibsted. Men de gör det parallellt med nya digitala affärsmodeller där Schibstedägda Omni är ett bra exempel. Särskilt Dagens Nyheter har markerat att kvalitetsinnehåll måste betalas av läsarna – oavsett distributionsform. Papper eller skärm är inte avgörande.

Det ser ut som en framgångsrik affärsmodell, så här långt.

Men den innebär också risker för en allt större informationsklyfta mellan de som har råd att betala för oberoende kvalitetsjournalistik och de som nöjer sig med att söka gratisinformation.

Det går stick i stäv med vad GPs ägarfamilj Hjörne alltid har stått för. Tidningen ska vara tillgänglig för alla – inte bara för en elit. Därför får den inte vara för dyr. Det var inte bara fint tänkt ur ett demokratiskt perspektiv utan också kommersiellt smart för att göra störst nytta för annonsörerna.

Nu kan man tycka att detta inte är ett problem i det nya mediesamhället. Nyhetskällorna är många och gratis. Analyserna finns också tillgängliga i många olika kanaler. Omni är ett av många bra sätt att skaffa sig en överblick som en enskild medieprodukt inte förmår ge.

Men när det gäller lokala nyheter och lokal analys är det annorlunda. Där finns inte så många oberoende källor. Värdet av sådan information och granskning är därför högt. Men det är också en kostsam form av journalistik.

GP går än så länge gratisvägen. De digitala kanalerna är prioriterade och de är gratis. Tidigare försök med plustjänster har övergetts. Men i en målmedveten satsning på att öka sin läsekrets avviker man också från den lokala inriktningen.

Både av produkten att döma och av uttalanden från tidningsledningen framgår att man satsar på att få nya läsare från hela Sverige. Med ofta spektakulärt innehåll får man sajtbesökare som inte bryr sig om ifall nyheten har sitt ursprung i Göteborgsregionen eller i en helt annan världsdel.

En stor del av det ökade mobilläsande uppges komma från Stockholm. En anledning kan tänkas vara den förändrade inriktningen för ledarredaktionen.

Det är förstås ett intressant försök att bredda varumärket Göteborgs-Posten. Men den som eventuellt funderar på att investera i GPs ägarbolag ställer sig säkert frågan om den ökade digitala räckvidden tillräckligt snabbt går att omsätta i tillräckligt goda annonsaffärer.

De digitala intäkterna uppges öka kraftigt i procent räknat. Men det är från jämförelsevis mycket låga nivåer.

Traditionellt har GPs kunder gjort medieval för att tidningsvarumärket varit en urstark kanal till den lokala marknaden i Sveriges näst största storstadsregion.

På nationell nivå ser konkurrensen helt annorlunda ut.

En annan fråga är förstås hur strategibytet uppfattas av den lokala publiken. Fortsätter läsarna att vara lojala mot ”sin” tidning även när innehållet förändras? GP måste i så fall klara av att både ge ett kvalitetsinnehåll lokalt och vara lockande för en publik utan intresse för just Göteborgsregionen. Det är ingen enkel ekvation.

Ingen vet hur strukturomvandlingen i mediebranschen ser ut i fortsättningen – inte heller de som funderar på att satsa pengar i den. Det enda vi vet är att omvandlingen går snabbare och snabbare. Min känsla är att vi bara har sett början på dramatiken.

Men det är samtidigt en unik möjlighet att investera och vara med och förändra från en gedigen marknadsposition.

Stampens stora tillgångar är starka lokala tidningsvarumärken med produkter som fortfarande har sina kunders förtroende och kärlek. Där finns stora värden att vårda och utveckla.

Början på hösten blir en rysare på den svenska mediemarknaden.

Vid en lyckosamt genomförd rekonstruktion finns alla avtal kvar – till exempel tecknade prenumerationer. Vid en konkurs blir det ingen enkel uppgift att försöka sälja samma tidningsabonnemang till de betalande läsarna en gång till.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Tre nycklar till Stampens rekonstruktion

  1. BengtOswin skriver:

    Mycket intressanta iakttagelser om Stampen. Största rädslan för mig, förutom att jag blir av med mitt jobb som tidningsbud är att vi blir utan bevakning av vårt området av massmedia. Vi klarar inte att bara ha PS-media, utan våra tidningar behövs också.

    Vi tidningsbud har ju till och från fått ”skräckinfo” från bolaget, ibland som ren fakta med också ur ett fackligt/politiskt spel som pågår bakom stängda dörrar.

    I dag får jag ta en dag i sänder och se vad som händer. Vad sker om någon lokaltidning läggs ner och distributionen inte fungerar inom ett område. Det finns ju fler tidningar förutom Stampens som är beroende av oss. Visst posten finns som alternativ och då blir morgontidningen en kvällsutgåva med fem dagars utgivning och en uppsjö med tidningar på måndag som ger minimalt med sysselsättningsproblem den dagen. Eller så påverkar det även de andra tidningarna.

    Skatteverket måste ju också tänka på nyttan att förlora pengar på detta jämfört med vad alternativet kan få för konsekvenser för staten i den ekonomiska delen. Men vem tar ansvaret för att demokratin funkar?

    Ja frågorna är många och svaren likaså….

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6263290

  2. Kjell Peterson skriver:

    Första verkligt professionella analysera jag läst av förhållandet om Stampen.
    Mycket bra analys Kenny!

  3. Bengt Gustafson skriver:

    Helt klart att Västsverige dyrt behöver minst ett, helst två, starka och myndighetsoberoende medieföretag, inte minst for att analysera och rapportera om det som hander i den alltmer infekterade och politiskt/partistyrda propagandan, som for Göteborgs del (Vastlanken och integrationspolitiken) helt har spårat ur sedan all opposition inom kommunalpolitiken stannat av. Nar det gäller Sveriges genom tiderna storsta infrastruktursatsning, Vastlanken, har S, V, MP, FI, M, L och KD satt sig i samma smet som en gång kokades ihop av den förre envaldsharskaren GÖRAN JOHANSSON. Centerpartiet saknas sedan manga år helt i den goteborgska politiken. Folkopinionen har genom folkomröstning helt spolat idén om Vaslanken och Trängselskatt med 60 % vid senaste valet 2014.
    Av dessa anledningar är det avgörande för en demokratisk framtid att Västsverige även framgent kan erbjuda ett starkt analyserande nålsöga inom mdievarlden.

    • Dan skriver:

      Västlänken är inte tidernas största infrastrukturprojekt. Att sådan missinformation flyger omkring visar varför en stark lokalbevakning måste finnas.

  4. Patrik Magnusson skriver:

    Mycket bra sammanfattning Kenny. Håller tummarna för en bra lösning. Vi behöver verkligen bevakande media i Västsverige.

  5. Per H skriver:

    Väldigt bra update – blir säkert en fortsättning men i en styckad
    for med andra ägare.

  6. Paul H skriver:

    Tack för en bra genomlysning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.