Förr var jag en fri man i stan

Så här i början av 2016 funderar jag en del på vad jag kan säga, var jag kan säga det och om det ens är intressant att jag säger något. Du vet, de olika sociala kanalerna har sina egna koder, anställningar har sina lojaliteter och dialoger ställer sina krav.

Ger man sig in i resonemang får det alltid konsekvenser. Förr var jag en fri man i stan och kunde säga vad jag ville.

headerkennygenborg.jpg

Nu är jag stolt anställd i en Stad, och vill inte säga allt jag kan. Och jag har verkligen lärt mig mycket de senaste två åren och är så tacksam för det.

Ännu längre tillbaks var jag stolt i en yrkesroll där det inte var lämpligt att uttrycka egna åsikter offentligt. Det var i alla fall det konservativa förhållningssätt till journalistik som jag och de flesta av mina kollegor hade på den tiden.

Sedan gled det över i ett gränsland från nyhet till analys och slutsatser och till tyckande i krönikerform. Uppmuntrat av cheferna och uppskattat av många läsare. Men det var en balansgång. Jag höll emot och det blev trots allt mer ett resonemang än tydliga åsikter.

På den tiden jag skrev i en stor tidning var det en press att regelbundet formulera något som eventuellt skulle kunna vara intressant för andra. Jag brukade sova rätt dåligt natten till söndag – då mina fyratusenfemhundra tecken inklusive mellanslag fanns på en helsida med min bild och mitt namn längst upp.

Numera är det en annorlunda stress. Jag behöver fortfarande väga ord på guldvåg för att inte riskera att bli missförstådd. Men jag måste också fundera mycket mer på vilka ämnen jag kan ta upp.

I min gamla roll kunde det ha varit mitt jobb att kommentera hur S just nu väljer den person som är tänkt att bli kommunstyrelsens nya ordförande i Göteborg. I min nya roll är det aldrig min uppgift. Jag kan ha en uppfattning. Men jag skulle aldrig lufta den offentligt.

Och det är ändå det mest spännande ämnet i den här stan just nu.

Som krönikör i tidningen snackade jag en hel del om Göteborgs utveckling ur ett näringslivsperspektiv.

bild1

Det fina nu är att jag fortfarande kan snacka om det i rollen som kommunikationschef på Business Region Göteborg.

Jag säger samma saker nu som då i det ämnet. Men sedan händer något med mina ord på väg från min penna eller mun till mottagarnas ögon och öron. Det är samma ord men avsändarens uppdrag måste alltid ha betydelse för hur orden tolkas. Om jag inte förstår det är jag ingen bra kommunikatör.

Det kvittar hur ärligt uppsåt jag har och hur sann jag säger att jag är. Det är alltid mottagaren som värderar orden och sätter in dem i sitt eget sammanhang.

Det är därför det är så viktigt att ett fritt samhälle också har medier som uppfattas som oberoende i förhållande till makten och kommersiella intressen. Leve den ifrågasättande journalistiken!

Men hjälpe också journalistiken i en värld som just nu förändras på ett skrämmande sätt. Hjälpe oss alla att rätt uppskatta journalistikens funktion i ett samhälle som måste bygga på tillit. Hjälpe oss när tilliten riskerar att gå förlorad.

Jag tänkte vända och vrida lite på det där med kommunikation här på bloggen som jag kallar Snacket går i Göteborg.

Nästa gång handlar det kanske om vad som säljer bäst på Facebook, enligt mina egna praktiska erfarenheter. Kan det vara en fin bild på snöklädd skog eller sjutton professionella bilder och två tv-inslag från ett konjunkturseminarium?

DSCF2999-2

Eller så får det handla om hur en kommunalt anställd tjänsteman ska förhålla sig till reklam. Eller hur en intervju med en fastighets-vd blir annorlunda om den görs för ett oberoende media eller för ett bolag med uppdrag att stötta en positiv utveckling av Göteborg. Eller hur stora prenumererade dagstidningars förtroende påverkas av en digital lösnummerlogik som de inte behärskar.

Vi får se. Häng på och kom gärna med synpunkter.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Förr var jag en fri man i stan

  1. Ola Johansson skriver:

    ”Varje kommunikationsuppdrag har sin specifika uppgift”.Instämmer helt efter nära 40 år som Volvo-kommunikatör. Kunden, väljaren, skattebetalaren, beslutsfattaren är verkliga mågrupper beroende på avsändare.

  2. Bengt skriver:

    VAD är det som säger att kommunstyrelsens ordförande kommer att (för alltid) vara (S)-märkt i framtiden efter 2018 eller tidigare?

    Är detta något son är givet eller ”för evigt predestinerat”?

  3. Christina johnsson skriver:

    Kenny, vilken möjlighet du har! Missuppfatta inte nu, vad jag menar att i transparent anda få förmedla de steg som staden tar utifrån de givna viljeinriktningarna i majoritetens budget! Balans mellan vad producenterna, förvaltningar och bolag åstadkommer och vad uppdragsgivarna, politiken vill kommunicera. För göteborgaren kanske inte det viktigaste. Men det som skiljer ditt förra uppdrag o nu är att inte sälja lösnummer utan att objektivt informera vad som händer i staden
    Jag önskar dig allt gott o var rak modig

    • Linda skriver:

      Oj då, jag har en helt annan uppfattning om Kennys förra uppdrag.
      Han har aldrig skrivit för att sälja lösnummer och alltid informerat/analyserat på ett föredömligt sätt. Oftast helt objektivt, ibland i krönikeform mer subjektivt.

    • Kenny skriver:

      Tack för det hejaropet! Jag ska försöka utveckla min syn på hur kommunal kommunikation fungerar framöver här på Snacket går. Men redan nu vill jag säga att den inte utgår från vad politikerna vill berätta utan tvärtom grundas i vad de verkliga uppdragsgivarna, dvs skattebetalarna, kan tänkas ha nytta av att veta. I det avseendet skiljer den sig inte så mycket från hur en tidningsredaktion ser på uppdraget. Men det finns andra stora skillnader. Men det är generellt uttryckt. Varje kommunikationsuppdrag har sin specifika uppgift. Jag återkommer om detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.