2 januari, 2016

Förr var jag en fri man i stan

Av Kenny

Så här i början av 2016 funderar jag en del på vad jag kan säga, var jag kan säga det och om det ens är intressant att jag säger något. Du vet, de olika sociala kanalerna har sina egna koder, anställningar har sina lojaliteter och dialoger ställer sina krav.

Ger man sig in i resonemang får det alltid konsekvenser. Förr var jag en fri man i stan och kunde säga vad jag ville.

headerkennygenborg.jpg

Nu är jag stolt anställd i en Stad, och vill inte säga allt jag kan. Och jag har verkligen lärt mig mycket de senaste två åren och är så tacksam för det.

Ännu längre tillbaks var jag stolt i en yrkesroll där det inte var lämpligt att uttrycka egna åsikter offentligt. Det var i alla fall det konservativa förhållningssätt till journalistik som jag och de flesta av mina kollegor hade på den tiden.

Sedan gled det över i ett gränsland från nyhet till analys och slutsatser och till tyckande i krönikerform. Uppmuntrat av cheferna och uppskattat av många läsare. Men det var en balansgång. Jag höll emot och det blev trots allt mer ett resonemang än tydliga åsikter.

På den tiden jag skrev i en stor tidning var det en press att regelbundet formulera något som eventuellt skulle kunna vara intressant för andra. Jag brukade sova rätt dåligt natten till söndag – då mina fyratusenfemhundra tecken inklusive mellanslag fanns på en helsida med min bild och mitt namn längst upp.

Numera är det en annorlunda stress. Jag behöver fortfarande väga ord på guldvåg för att inte riskera att bli missförstådd. Men jag måste också fundera mycket mer på vilka ämnen jag kan ta upp.

I min gamla roll kunde det ha varit mitt jobb att kommentera hur S just nu väljer den person som är tänkt att bli kommunstyrelsens nya ordförande i Göteborg. I min nya roll är det aldrig min uppgift. Jag kan ha en uppfattning. Men jag skulle aldrig lufta den offentligt.

Och det är ändå det mest spännande ämnet i den här stan just nu.

Som krönikör i tidningen snackade jag en hel del om Göteborgs utveckling ur ett näringslivsperspektiv.

bild1

Det fina nu är att jag fortfarande kan snacka om det i rollen som kommunikationschef på Business Region Göteborg.

Jag säger samma saker nu som då i det ämnet. Men sedan händer något med mina ord på väg från min penna eller mun till mottagarnas ögon och öron. Det är samma ord men avsändarens uppdrag måste alltid ha betydelse för hur orden tolkas. Om jag inte förstår det är jag ingen bra kommunikatör.

Det kvittar hur ärligt uppsåt jag har och hur sann jag säger att jag är. Det är alltid mottagaren som värderar orden och sätter in dem i sitt eget sammanhang.

Det är därför det är så viktigt att ett fritt samhälle också har medier som uppfattas som oberoende i förhållande till makten och kommersiella intressen. Leve den ifrågasättande journalistiken!

Men hjälpe också journalistiken i en värld som just nu förändras på ett skrämmande sätt. Hjälpe oss alla att rätt uppskatta journalistikens funktion i ett samhälle som måste bygga på tillit. Hjälpe oss när tilliten riskerar att gå förlorad.

Jag tänkte vända och vrida lite på det där med kommunikation här på bloggen som jag kallar Snacket går i Göteborg.

Nästa gång handlar det kanske om vad som säljer bäst på Facebook, enligt mina egna praktiska erfarenheter. Kan det vara en fin bild på snöklädd skog eller sjutton professionella bilder och två tv-inslag från ett konjunkturseminarium?

DSCF2999-2

Eller så får det handla om hur en kommunalt anställd tjänsteman ska förhålla sig till reklam. Eller hur en intervju med en fastighets-vd blir annorlunda om den görs för ett oberoende media eller för ett bolag med uppdrag att stötta en positiv utveckling av Göteborg. Eller hur stora prenumererade dagstidningars förtroende påverkas av en digital lösnummerlogik som de inte behärskar.

Vi får se. Häng på och kom gärna med synpunkter.