Synd att Svenska Akademien skriver så illa

Det känns inte bra att Svenska Akademien skriver så dålig svenska. Det är förstås inte det enda som inte känns bra med Svenska Akademien. Vem hade trott att Sveriges förnämsta och mest högfärdiga institution till stor del består av ett gäng lallare (oseriösa personer, enligt Svenska Akademiens Ordlista SAOL) utan verklighetsförankring?

Då har vi ändå inte pratat om sexuella trakasserier, misstänkt ekonomisk brottslighet, jäv, vänskapskorruption och gubbslemmeri (finns inte i denna böjningsform i SAOL) i sin verkliga betydelse.

Men nu tänkte jag ge lite uppmärksamhet åt Svenska Akademiens kärnverksamhet. Det svenska språket och uppgiften att vårda detsamma. Så trygga vi känt oss med att vårt språk har varit i händerna på de aderton! Men inte nu längre. Det visar sig att de aderton, som numera bara är de elva, inte är så bra på att använda de svenska orden i en begriplig ordning.

Det redan legendariska pressmeddelande som de elva släppte ifrån sig i fredags efter veckor av plågsam skrivkramp är ett under av otydlighet och dravel (struntprat, enligt SAOL).

Som kommunikation betraktat är det lika uselt som all övrig kommunikation från de elva de senaste veckorna.

Vi har alltså en kunglig akademi med uppgift att värna det svenska språket som inte verkar veta ett skit (ordet saknas i SAOL i denna betydelse) om kommunikation. Lite märkligt faktiskt, eftersom språket är själva grunden för tydlig, engagerande och korrekt kommunikation.

Vi ska strax gå igenom tabbe för tabbe (blunder, enligt SAOL) i det där pressmeddelandet, men låt mig först konstatera att alla som vet något om kommunikation förstår att ett pressmeddelande inte hanterar några kriser. Det löser inga interna problem, och det är inte tillräckligt för att stilla hungern hos blodtörstiga medier eller hos en allmänt undrande allmänhet.

Ett krispressmeddelande skrivs på väldigt mycket kortare tid, till exempel på 20 minuter innan drevet går igång, är kortfattat och följs alltid, säger ALLTID, upp av en beredskap att svara på uppföljande frågor i radio, tv, tidningar och så många andra kanaler som möjligt.

Det är en del av det som numera brukar kallas för transparens (öppenhet, klarhet, enligt SAOL) – ett ord som akademiens ledamöter tycks ha förälskat sig i utan att ha en aning om betydelsen. (Läser de inte sin egen ordlista?).

Detta, under så lång tid aviserade, långa pressmeddelande har formen av en bulletin (periodisk rapport, enligt SAOL).

För min generation ligger det nära till hands att tänka på en nyhetssändning från Hasse och Tages klassiska satirprogram Mosebacke Monarki. I det lilla självständiga riket på Söder i Stockholm var det skolans rektor, Lektor Hektor Sector, som var den intellektuella giganten.

I akademien är det en gubbe med solglasögon som heter Horace.

Hur kunde det bli så här? Vår stolthet; den anrika, omdömesgilla, snillrika och smakfulla Svenska Akademien har förvandlats till den osannolika, svagsinta, snuskiga och smaklösa driftkucku som språkliga lättviktare som jag själv ogenerat kan göra narr av i en blogg (personlig dagbok på webben, enligt SAOL). På slängig svenska, dessutom.

Det är pinsamt och sanslöst. Jag menar, jag vet ju knappt vad infinita former är för något och har aldrig läst Homeros.

Jag är rätt säker på att de elva faktiskt har tagit hjälp av en kommunikationsspecialist. Hela inledningen tyder på det. De första meningarna är formulerade helt enligt det formulär för krishantering som alla konsulter av den typen använder sig av.

Problemet erkänns i första meningen:

” Svenska Akademien befinner sig i en allvarlig kris efter en period av djup oenighet mellan ledamöterna i viktiga frågor.”

Här beskrivs läget för första gången som det faktiskt är. Akademien verkar göra det som har kallats för ”en pudel” (oförbehållsam självkritik, enligt SAOL) – ett uttryck skapat av dåvarande statsrådet Jan O Karlsson som bildligt talat lagt sig på rygg och viftat med tassarna i vädret när han gjorde bort sig.

Men sedan har kanske besserwissrarna, möjligen arenanamnspecialisten Samma Gamla S Allén, skrivit om efter eget huvud. Då gick det åt skogen. Av olika kommentarer inifrån Akademien förstår vi att det har varit en dragkamp om hur orden ska läggas.

Redan i tredje meningen börjar man undra:

”Akademien kommer nu och under kommande veckor att arbeta fram en plan för att återställa förtroendet i omvärlden.”

Nej du, Samma Gamla S Allén, förtroende återställs inte genom planer. Förtroende byggs genom handling – och tar mycket längre tid än några veckor att jobba upp. Det ”återställs” inte.

Vad akademien behöver, och borde ge uttryck för här, är hur man långsiktigt, ödmjukt och tålmodigt ska arbeta för att visa sig förtjänt av, och med stor tacksamhet ta emot, människors förtroende. Om de får anledning att visa det någon gång i framtiden.

Och, by the way (finns ej i SAOL), ”omvärlden” är ett uttryck som signalerar att akademien ser sig själv som världens centrum och inte som en del av allt jobbigt som försiggår därute, till exempel på Stortorget i Gamla Stan.

Innan vi går vidare vill jag som en liten bonusinformation till Samma Gamla S Allén berätta att ”Akademisammanhang” inte är ett egennamn och därför inte inleds med ett versalt A. ”Akademien” är inte heller ett egennamn. Det finns ju flera akademier.

Jo, jag vet att ”Samma Gamla S Allén” inte heller är ett egennamn, men det är en komisk effekt här i Göteborg där Sture tog hyfsat betalt i ett konsultuppdrag med rekommendationen att det nya namnet på fotbollsarenan som byggdes på Gamla Ullevis plats skulle heta – Gamla Ullevi.

Det fick sedan till följd att den gamla större arenan som blivit känd som Nya Ullevi döptes om till – Ullevi. Och att Gamla Ullevi är nyare än Nya Ullevi. Bra jobbat den gången också Sture!

(Bilder Gamla Ullevi och Ullevi: Got Event/Natalie Greppi och Jorma Valkonen)

---

”Utredningen visar att oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet har förekommit, vilket dock inte var allmänt känt i Akademien.”

Det är en mening som måste läsas flera gånger, samtidigt som läsaren håller i sin egen haka för att den inte ska dunsa i golvet.

Här är en översättning till vanlig svenska:

Utredningen visar att det har förekommit vad kvinnor uppfattar som sexuella trakasserier (”oönskade intimiteter” jo jag tackar jag), och det har ledamöter i Svenska Akademien känt till utan att göra något. Alla har inte känt till det, men det räcker ju att någon eller några känt till det och hållit käft om det.

(Intimitet betyder ”närgångenhet”, enligt SAOL. Trakasseri står för obehag, förföljelse, enligt SAOL).

De elva skriver i sin bulletin att, ”vid sidan av utredningen har det framkommit att Svenska Akademien i december 1996 mottog ett brev, i vilket avsändaren uppmärksammade Akademien på misstänkta sexuella övergrepp på Forum. Svenska Akademien beklagar djupt att brevet lades åt sidan, vilket ledde till att inga åtgärder vidtogs för att utreda saken så att fortsatta utbetalningar till Forum hade kunnat stoppas.”

Förutom att Samma Gamla S Allén så sent som veckan före bulletinen skickades ut viftade bort brevet som han tog emot som ointressant, och nu tycks ha bytt uppfattning helt, är slutsatsen om konsekvenserna intressant.

De elva påminner sig alltså om att de önskar att de hade utrett anklagelserna om misstänkta sexuella övergrepp så att de i så fall kunde ha stoppat pengarna till Forum.

Ännu viktigare hade nog varit att vidta åtgärder så att de drabbade kvinnorna fick skydd och upprättelse, och att inga fler skulle råka ut för övergrepp.

Men om detta väljer de elva att intet förtälja.

Däremot slår de fast i bulletinen att, jag citerar, ”Svenska Akademien tar med kraft avstånd från sexuella trakasserier och sexuellt våld var det än förekommer.”

Jösses, vem hade trott det?

”Det litterära Nobelprisets anseende har tagit stor skada av publiciteten kring Akademiens kris”, skriver de elva och visar återigen att de fattat nada (ingenting, enligt SAOL) om orsak, verkan och kommunikation.

Flera andra har redan slagit ned på denna formulering, men jag kan inte lämna den okommenterad här.

Om de elva tror att det är publiciteten som orsakat skada på Nobelprisets anseende missar de själva orsaken till publiciteten. Om Svenska Akademin hade uppträtt med den värdighet och det omdöme vi förväntar oss hade det inte funnits något att rapportera om i medierna. Det är de elvas eget fel, ingen annans.

De elvas bulletin avslutas på ett klädsamt sätt, sannolikt enligt kommunikationskonsultens rådgivning, med ett konstaterade om att ”den process som ligger framför oss kommer att ställa ökade krav på oss alla”. Skulle tro det.

Men sedan goofar man igen (goof finns inte i SAOL):

”Förändringsarbetet har påbörjats och kommer att fortsätta i en nära dialog med det omgivande samhället.”

Tillåt mig att påpeka igen att Svenska Akademien är inte världens mittpunkt. Svenska Akademien är själv en del av det som de elva så avslöjande betraktar som ”det omgivande samhället”.