Fem stora skattefrågor kommer att bli riktigt heta i den politiska debatten. Ny beskattning av bostäder kommer att vara en av dem. Om politikerna vill plocka in mer pengar – eller fördela om tillgångar mellan fattiga och rika – är det enklast att ge sig på enskilt ägda bostäder. Det är tillgångar som inte kan flytta med sina ägare utomlands.
Riksdagens skatteutskott har inlett arbetet med att förbereda en ny skattereform. Så här såg det ut från läktaren i riksdagshusets gamla förstakammarsal.Här har du fem glödheta skattefrågor som du kommer att känna igen i den politiska debatten framöver:
- Fördelningsfrågan. Ska Robin Hood flytta fram sina positioner?
- Arvs- och förmögenhetsskatt. Är det dags att backa bandet, och vad händer då?
- Hur påverkas näringslivet, jobben, innovationerna och sysselsättningen av svenska skatter i global skattekonkurrens?
- Hur ska pengarna räcka till, och var kan nya slantar hämtas in?
- Hur ska bostäder av olika slag beskattas?
Det är 25 år sedan det svenska skattesystemet reformerades senast. Efter någon typ av underbar natt. Sedan dess har det hänt en hel del med hur människor och företag arbetar och gör affärer.
Internet. Mobilerna. Kontoret på fickan. Delningsekonomin. Byte av tjänster i digital form. Gränslösa affärer. OS i sänkta bolagsskatter och varningar för handelskrig. Inga små förändringar direkt.
Till det kommer människors ökade rörlighet inom EU. När skattereformen klubbades var Sverige inte ens med i unionen.
Regelverket har lappats och lagats, så att de som var med den underbara natten knappast känner igen vare sig själva eller varandra så här många ångestfyllda morgnar senare. Det är hög tid för ett nytt omtag och en anpassning till de förutsättningar som bland annat digitaliseringen skapat.
Det var därför riksdagens skatteutskott samlades i riksdagshusets anrika förstakammarsal. Dags att kavla upp ärmarna och börja förbereda en ny blocköverskridande skattereform. Lyckas det kommer vi förstås att påverkas allihop. Som löntagare, pensionärer, företagare och konsumenter.
Stockholm har blivit kallt
Jag tog mig in för att lyssna på heldagsmötet. Det var inte så lätt. På allmänhetens läktare hade jag sällskap av en enda annan allmän person och fyra säkerhetsvakter. ”Jag vill förvarna dig om att om inte du har ljudet avstängt på din mobil kan det leda till att du måste gå härifrån”, säger en vakt till den andra allmänna personen.
Jag försöker undvika att harkla mig och håller händerna väl synliga.
Syftet med seminariet är att politikerna ska lyssna på externa experter men också inbjudna påverkare från olika organisationer som talar i sina medlemmars intressen.
De vill förstås inte att riksdagen ska trampa fel redan från början, med stora ekonomiska konsekvenser för svensk exportindustri. Eller för Ingvar Kamprads efterföljare.
Seg början mer intressant slut
Ursäkta, men det börjar både segt och förutsägbart. TCO talar om de höga marginalskatterna som inte stimulerar till utbildning och kompetensutveckling.
LO-förbundet Kommunal lyfter behovet av mer skattefinansierad välfärd – och att det måste betalas med större intäkter som dessutom fördelas mer rättvist mellan landets olika delar.
Sparekonomen från Swedbank ber politikerna tänka på att bostadsägarna måste förvarnas i god tid före eventuella förändringar.
Fastighetsägarna påpekar att organisationens medlemsföretag, och ägarna till medlemsföretagen, verkligen redan bidrar med mycket skatt till samhället.
Regeringens representant talar mycket om fördelningspolitik och visar grafer som uppges bevisa att högt skattetryck inte alls sänker tillväxten.
Vi har hört det mesta förut. Så där håller de på.
Industrinestorn Rune Andersson (Trelleborg m m) kliver upp och drar en lans för landets familjeföretagare. Det är inga större problem med bolagsskatten eller de beryktade 3:12-reglerna, tycker han lite överraskande. Visst, 3:12 är en krånglig lagstiftning, men hellre krånglig än dålig.
Men han har retat upp sig rejält på Skatteverkets förslag om ”exitskatt” som finansdepartement nyligen skickade på remiss. Förslaget tolkas som att det blir nödvändigt för arvtagare till familjeföretag där grundaren flyttat utomlands, att sälja företaget eller skuldsätta sig hårt för att kunna betala skatten. Arvet är ju inlåst i företaget.
Andersson hakade därmed på den debattartikel som Svenskt Näringsliv skrev i Dagens Industri i början på året. Rubriken var ”Säg nej till nya arvsskatten”.
Ett rött skynke för näringslivet
Alla idéer om återinförd arvs- och förmögenhetsskatt kommer att hetsa upp skattedebatten framöver. Det är ingen vågad gissning.
Men den stora politiska diskussionen, vad gäller skatter, kommer att handla om hur kapitalinkomsterna fördelas.
Det är inte arbetsinkomsterna som dragit iväg och gjort de redan rika mycket, mycket rikare. Bakom detta ligger stigande aktiekurser, feta aktieutdelningar och skenande bostadspriser.
De som äger mycket har fått se sina tillgångar stiga kraftigt i värde – och därtill gett finfina kontanta avkastningar. De som inte äger har inte lämnats på bar backe – men på efterkälken.
Och det är finans- och penningpolitik som har lagat detta läge. Avskaffad fastighetsskatt, slopad arvs- och gåvoskatt samt extremlåga räntor har byggt upp stora förmögenhetsvärden hos vissa – men inte hos andra. En haltande bostadspolitik har också bidragit.
Å andra sidan kan lätt fånget också vara lätt förgånget. Det har sjunkande bostadspriser och kursras i vissa aktier påmint om på senare tid.
Att de växande ekonomiska avstånden är problematiskt för ett samhälle är de flesta politiker numera tämligen överens om. Det drar i sär och skapar spänningar.
Med det sagt, finns också den självklara politiska skiljelinje på vänster-höger-skalan vad gäller drivkrafter för att utbilda sig, skapa värden för det svenska samhället, tillväxt, privat företagande och nya jobb – och vad staten ska få lov att göra för att fördela om det privata ägandet.
Kapitalskatt kommer i fokus
När befolkningen åldras och skattebasen krymper behöver det gemensamma samhället hitta nya intäkter för att klara den välfärd folket kräver och politikerna utlovar. Då är det klart att ökad beskattning av kapital ligger nära till hands. Det kliar mer i fingrarna på vissa politiker än det gör på andra. Men det finns ett par verkligt stora bekymmer med just kapitalbeskattning – utöver hur investeringsviljan påverkas.
Ett bekymmer är att sådana skatter faktiskt handlar om jämförelse lite pengar. Jämfört med vad beskattning av arbete ger.
Ett annat bekymmer är att kapital och kapitalägare är rörliga mål. De har en tendens att flytta på sig om det bränner till.
Med ett undantag: bostäder och fastigheter.
De ligger där de ligger och skulle kunna ge en hel del mer skatteklirr i statens kassa än de gör i dag.
Det här ligger på bordet
Det här grejer som kommer hyfsat långt fram i tiden. Först ska vi ha en valrörelse och ett val. Då gäller det att inte reta upp och oroa stora väljargrupper. Sedan återstår många och långa förhandlingar innan det möjligen finns en bred blocköverskridande överenskommelse.
Men vi vet redan nu vad som kan tänkas ligga på bordet i sådana förhandlingar:
Ränteavdragen, självklart.
Och är det rimligt att väldigt dyra bostäder på Solsidan ska beskattas lika snällt som inte alls så dyra lyor på skuggsidan? Eller bör dagens platta fastighetsavgift ersättas av en återinförd progressiv fastighetsskatt?
Är det rimligt att det bara är ägarna av småhus som beskattas för sina rikedomar, eller bör även bostadsrättsägarna bidra på samma sätt? Den frågan kommer att väcka en del känslor, minst sagt.
Sedan är det förstås den eviga frågan om huruvida det är rimligt att vänta med att ta ut skatt på värdeökningen i samband med försäljning av bostaden, och hur hög den skattesatsen ska vara. ”Flyttskatt” kallas ju detta i debatten, med argumentet att bostadsägare som blivit stenrika på prisuppgången väljer att inte plocka ut sina slantar för att det kostar så mycket i reavinstskatt.
Å andra sidan är det ju då, när de har sålt, som det finns kontanta pengar att hämta in för den fiskala myndigheten. Det är svårare att betala skatt när det bara finns en vanlig lön eller pension att ta ifrån.
Snacket går även i Göteborg
Är detta något det snackas om i Göteborg? Min blogg ska ju handla om det lokala snacket. Jodå, det kan du gissa att det görs. I de stora biltillverkarnas ledning och styrelserum. Hos fastighetsbolagen och bland småföretagen. I integrationsdebatten. För att ta några exempel.
Alla vi som äger våra bostäder har nog också anledning att byta några ord då och då om skatter, skatteunderlag och tankar om fördelningspolitik.
En annan fråga att snacka om, och som inte berördes med ett ord i skatteutskottets hearing, är förstås kostnadseffektivitet. Om pengar in inte räcker till finns alltid en kostnadssidan att jobba med. Det vet både företag och hushåll.
Lästips:
Inkomstklyftorna ökar oavsett regering
Svenskt Näringsliv: Säg nej till nya arvsskatten
SNS rapport om kapitalbeskattningens förutsättningar
För nördar: hela skatteseminariet på video
Det privata näringslivet har redan bevisat med övertydlighet att det går att tjäna pengar i välfärden. Det borde vara en signal till politikerna att den offentligt drivna välfärden har mycket stora besparingsmöjligheter.
Det talas alldeles för lite om kostnadseffektivitet i offentlig sektor. Och då menar jag inte sparpaket. En förklaring är möjligen att offentligt ägda verksamheter har begränsade investeringsmöjligheter.