Prisraset som kan bryta ryggen av inflationen

Från nästan 200 000 kronor för ett halvår sedan. Till 10 000 kronor nu.

Att packa en container full med prylar och skicka den från Kina till Göteborg har plötsligt blivit i stort sett gratis. Det borde innebära en del för högbelånade radhusfamiljer som ska köpa utemöbler lagom till Valborg. Annars har något gått riktigt snett.

Alla snackar om paprikapriser, risken för storskalig bankkris och hur ECB, Fed och den svenska Riksbanken återigen står som åsnor mellan två hötappar. Eller kanske snarare mellan två istappar.

Men jag vill hellre prata om containrar. Vad kan det kosta att fylla en container med varor i Kina, med låt säga rottingmöbler till trädgårdssäsongen, och köra den till Göteborgs hamn?

Svaret är: nästan ingenting.

När pandemin och grundstötningen i Suez gjorde kaos med de globala fraktsystemen fick man pröjsa sisådär 190 000 kronor eller mer för en vanlig 40-fotscontainer som rymmer 60 kubik.

Det var obscent dyrt mot vad världen vant sig vid under lång tid.

Speditörerna jagade tomcontainrar med ljus och lykta, och var beredda att betala ockerbelopp för en plats på ett oceangående fartyg.

Att det skulle leda till inflation kunde vilken hobbymakroekonom som helst räkna ut.

Halva normalpriset

Men nu, när propparna i systemet löst upp sig, hamnarna fungerar som vanligt igen och de europeiska konsumenterna ställt sig på bromsen är kostnaden nere på mellan 1 000 och 1 500 dollar. 10 000 – 15 000 kronor.

Det är hälften av normalpriset, enligt vad jag får veta från människor som befinner sig mitt i det globala flödet av varor och gods, och som har stenkoll på utbud och efterfrågan.

Det borde betyda en del för prissättningen gentemot svenska konsumenter – och för möjligheten att möblera högbelånade svenska radhusträdgårdar lagom till Valborg.

Det borde också betyda att fönstret för grossister och återförsäljare att höja priser med hänvisning till att höga frakt- och energikostnader håller på att slå igen med en smäll.

Hör Riksbanken den smällen?

Halva BNP importeras

Nästan hälften (46 procent) av Sveriges BNP kommer från importerade varor. Fraktens effekt på konsumentpriserna är dock störst för produkter med lågt varuvärde. Genomslaget är inte lika stort per enhet för till exempel mobiltelefoner – som det är för kläder.

Och om varor som kostar mycket att tillverka har ökat kraftigt i inköpspris av andra orsaker betyder fraktkostnaden inte så mycket.

Men fönstret dunkar ändå igen så att rutorna skallrar. Inte bara hos utemöbelaffärer utan också hos Ica– eller Axfoodhandlarna som säljer importerat spannmål och konserver, hos hemmafixar-kedjorna som säljer skruvdragare och i butiken som säljer de snyggaste märkesjeansen.

Därför borde riksbankschefen Erik Thedéen också kolla på containrar, vad som finns i dem, varifrån de kommer, vart de är på väg, vad de kostar att hyra och vad rederierna tar ut för frakten över de stora haven.

Två förklaringar till prisfallet

Pandemin har klingat av, Kina har öppnat upp och fraktkedjorna har restaurerats. Det är den ena förklaringen till det dramatiska prisfallet.

Den andra förklaringen är att Riksbankens snabba räntehöjningar faktiskt har fått avsedd effekt hos konsumenterna. När kostnaderna för boende och mat rusat, har den inhemska konsumtionen ramlat in i ren depression.

Återförsäljare i många konsumentrelaterade branscher, som bara för ett år sedan inte fick fram varor till alltmer otåliga kunder, står nu med välfyllda lager som de inte blir av med.

Behovet av att beställa nytt har stendött. Lediga containrar är inte längre en bristvara. Priset följer utbudet.

Plågad finansminister

Världens centralbanker fortsätter sin politik för att ytterligare kyla ner konsumenternas lust att handla och företagens benägenhet att investera. Ändå har inflationen fortsatt att klättra mot nya höjder.

Trots det är sysselsättningen finfin i Sverige, övriga Europa och USA. Den svenska bostadsmarknaden har inte kraschat ­– ännu. Den har bara fått punka.

Men finansministern ser alltmer plågad ut på presskonferenserna och medierna gör det ena reportaget efter det andra med barnfamiljer och pensionärer som inte vet hur de ska få slantarna att räcka till ens mat, elräkningar och räntor.

Bankerna skakar till och börsen darrar av fruktan för det som nationalekonomerna brukar kalla en systempåverkande utveckling och dominoeffekter, där en jätte som faller drar med sig många andra i fördärvet.

Så varför fortsätter räntehöjningarna? Och hur länge?

Teoretiska samband funkar inte

Den enkla principen för sambandet mellan höjda räntor och minskad inflation är att priserna ska sjunka när konsumtion och investeringar minskar. Minskad efterfrågan ska mötas med lägre priser.

Men just nu verkar det teoretiska sambandet inte funka. Företag som säljer mindre än planerat har kvar stora lager inköpta till höga kostnader, och försöker kompensera minskad omsättning med högre priser.

Det är inte bara konsumenternas levnadsstandard som sänks när räntorna höjs. Även företagen drabbas. Brytpunkten infinner sig när lagren måste reas ut för att företagen ska undvika konkurs.

Men priset på utemöbler är samtidigt säsongsberoende. Det är nu som efterfrågan byggs upp. Och det är inte säkert att den billiga frakten från Kina kommer att avspeglas i röda prislappar när radhus- och villaägarna ger sig ut under påskhelgen för att göra sådana inköp.

I så fall sätter denna efterfråga ytterligare tryck uppåt på inflationen. Oavsett vad containerhyran går på.

Till detta kommer penningpolitikens och omvärldsfaktorernas påverkan på den svenska kronan.

Lyssna på vad de säger

Europeiska centralbanken ECB:s höjning med 50 punkter i dag (16 mars) togs som en signal om att den kraftfulla inflationsbekämpningen väger tyngre än risken för bankkris och recession.

Den bäddar också för att även svenska Riksbanken ska följa efter med lika tuffa tag.

Men det är inte bara vad centralbankschefer gör som spelar roll, utan också vad de säger.

ECB:s chef Christine Lagarde hänvisade till att inflationen nu kliver in på arbetsmarknaden när facken begär högre löner som kompensation för ökade levnadskostnader. Hon anklagade också företag i branscher med större efterfrågan än utbud för att passa på att höja sina vinstmarginaler.

Men alla noterade också att ECB avstod från att lämna prognoser om hur räntorna ska utvecklas framöver, på grund av det svårbedömda läget.

Duvorna hoar högre

Sveriges vice riksbankschef Martin Flodén hänvisade till just fallande fraktpriser och sjunkande råvarupriser när han talade hos Barcleys i Stockholm samma dag som ECB lämnade sitt besked.

Så här uttryckte han sig, säkert mycket medvetet: ”Jag tycker ändå att det finns gott hopp om att prisökningarna ska dämpas och inflationen ska falla snabbt senare i år.”

Mycket tyder därför på att vi ändå ser slutet på räntehöjningarna. Hökarna förlorar luft under vingarna. Duvorna hoar allt högre.

Samtidigt får centralbankscheferna ta sig en funderare på om teorierna bakom gratispengar (minusränta) verkligen höll måttet, eller om den ekonomiska dopningen i själva verket bar en stor del av skulden till de problem vi sitter i nu. Med radhusfamiljerna, pensionärerna och småföretagarna i samma båt.

Centralbankerna och pandemin. Det var kanske de stora bovarna i dramat. Putin hade inte så mycket med saken att göra. I just det här fallet.