Orden som bubblar fram är på liv och död – men kan tolkas fritt

Hur många statsråd och generaldirektörer krävs för att klämma fram att vi måste hålla oss borta från andra människor? På en direktsänd presskonferens om liv och död.

En regeringschef? Räcker det?

Eller en regeringschef, en vice statsminister, en socialminister och en sedvanligt mumlig generaldirektör som vecklar in sig i bubblor?

Det känns futtigt och felsökande att ta upp ordens betydelse mitt i den stora hälsokrisen. Men efter regeringens presskonferens i ämnet råd, rekommendationer och pandemiskt julfirande måste det göras.

Den svenska kommunikationen om pandemin har varit full av otydligheter och motsägelser.

Små små ord som ”bör” i stället för ”ska” innebär till exempel stor skillnad för den som ska tolka budskapet om avhållsamhet.

Och ett budskap om liv och död ska förstås alltid lämnas i framträdandets första mening. Det finns inte utrymme för en saggig inledning på budskap om liv eller död, formulerat som att ”julen är tid för närhet”, som Stefan Löfven nu kostade på sig.

Den här gången hade nog Stefan Löfvens rådgivare ändå slipat till ordvalen något. Det fanns uppmaningar svåra att missförstå i hans del av presskonferensen.

”Undvik nya kontakter, träffa så få människor du kan, träffa dem så sällan det går. Undvik att resa med tåg eller bussar, undvik att gå i butiker.”

Det är stor skillnad mot mummelvarianten av samma budskap som vi hört främst från FHM så många gånger tidigare i år.

Ungefär: ”det är nog bra om man tar sig en extra funderare på om den där resan verkligen är nödvändig.”

Det ena budskapet: Res inte.

Vi förstår.

Det andra: Fundera eventuellt lite på att kanske inte resa, och ska du ändå resa gör det på ett smittsäkert sätt, och inte för långt…

Vi undrar vad som som menas.

En allvarstyngd statsminister säger i princip till oss att inte lämna hemmet för döden lurar där ute. Så långt är allt okej i presskonferensen.

Vi förstår.

Vi behöver inte höra mer.

Sedan kommer Isabella Lövin in i rollen som vice statsminister. Uppenbarligen med syfte att sprida lite trygg julstämning trots allt:

”Vi behöver alla hitta nya lösningar för att fira jul. Kanske kan tiden vi sparar på att laga mindre mat och julhandla mindre användas till att umgås mer och höra av sig till fler. Låta firandet handla mindre om stress och måsten och mer om omtanke”.

Tack för tipsen. Det verkar finnas ljus i julmörkret, skulle den sarkastiskt lagde kunna utbrista.

Sedan blir det socialminister Lena Hallengrens tur att ludda till de raka beskeden ännu lite mer. Hon inleder så här:

”Ja snart nalkas julen och för de flesta innebär det några dagars ledighet.”

Verkligen?

Men socialministerns roll under presskonferensen blev ändå att betona det personliga ansvaret. Här blev det också ett tydligare språk. ”Du ÄR skyldig att vidta försiktighetsåtgärder.” ”Du SKA hålla avstånd. Du SKA stanna hemma när du är sjuk.”

Så långt allt bra. Men ändå onödigt. Det var ju precis vad statsministern redan sagt. Här yttras alldeles för många ord av för många människor. Allvaret blir inte större bara för att fler pratar.

Viktiga budskap som inte går fram under de första tre sekunderna går inte bättre fram under de följande 23 minuterna och tre nya talare.

Sedan blir det tyvärr luddigare igen. ”…om resan trots allt är nödvändig, se till att den sker på ett smittsäkert vis”, säger socialministern.

Och så är det då generaldirektörens tur. Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson mumlar något om att julen inte blir som vi är vana vid och att vi måste anpassa oss till att vi lever i en pandemi.

Jag tror att jag uppfattade något liknande redan när statsministern pratade.

”Det blir inget stort julfirande. Ingen stor nyhetsfest. Inga stora hemvändarfester.”, säger Carlsson och informerar oss om att risken för smittspridning minskar om vi håller avstånd till varandra och har god handhygien. Big news?

Sedan frågar TT om det går bra att ta tåget till mormor som man inte brukar träffa annars, och sova där över natten.

Med tanke på vad som sagts hittills under presskonferensen borde svaret bli kort och enkelt.

Typ, Nej.

Statsministern säger att man verkligen bör tänka sig för.

Och generaldirektören vecklar på nytt in sig i ett resonemang. Han börjar prata om att fira jul i bubblor, men att ”det naturligtvis är så att vuxna barn har behov att åka hem till sina föräldrar, och medelålders föräldrar vill åka hem till mormor som kanske suttit ensam hela året.”

Generaldirektören fortsätter med ett längre resonemang om hur ett sådant besök måste förberedas och ”se till att detta sker på ett smittsäkert sätt”. Det gäller helt enkelt att inte springa runt i julhandeln och hänga på after work de närmaste veckorna. Tydligen ska man sedan heller inte hoppa runt mellan olika bubblor i mormors hemstad. Det är inte bra om bubblor blandas.

Folkhälsomyndighetens chef ägnar totalt en minut och tre sekunder åt att försöka förmedla det som en normalproffsig kommunikatör säger i två meningar:

Typ: Nej, res inte till mormor. Om du ändå tvingas göra det måste både du och mormor vara i total karantän från i dag fram till jul – och under hela ditt besök.

Ord är bara ord, jag vet. Det är läkare, sjuksköterskor, handtvätt, avstånd, isolering och vaccinforskning som räddar liv.

Men just de här orden, i just det här sammanhanget, handlar om liv eller död. De gör skillnad.

Kommunikation, kallas det. Det är en profession som finns tillgänglig i obegränsad omfattning både för landets politiska ledning och för myndigheten med ansvar för folkets hälsa.

Lyssnar de inte på sina rådgivare?

Eller är de upptagna med att själva tänka högt?

4 tankar på “Orden som bubblar fram är på liv och död – men kan tolkas fritt

  1. Spot on som alltid Kenny!

    Det är väldigt luddigt och oprecis. Kräver en högskoleutbildning att analysera sig fram till vad de egentligen menar….

      1. Exakt, byråkratspråket har fått tolkningsföreträde. I den världen är ett bör ett ska, för att inte tala om rekommendationer. Nio månader in har inget förändrats, kommunikatörerna har uppenbarligen inte fått genomslag.

        1. Kommunikatörer jobbar ofta i byråkratisk motvind. Alla ropar på mer kommunikation för att lösa problem som orsakats av helt andra saker än just kommunikation. Samtidigt brukar påfallande många tycka att de är experter på just kommunikation, utan att de vet så mycket om hur det fungerar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.