Något skaver med Tegnellgulleriet

Anders Tegnell, vår statsepidemiolog, är en populär person hos svenska folket. På DN/Ipsos fråga i oktober svarade 72 procent att de har förtroende för Folkhälsomyndighetens välkända ansikte utåt.

Förtroende har ökat kraftigt i varje mätning sedan i somras.

Frågar man svenska journalister är förtroendet besvärande stort. Besvärande för att det närmar sig dyrkan – av en myndighetsperson som frontar strategin för att hantera den största samhällskris vi alla har varit med om.

Facktidningen Journalisten rapporterar om enkätundersökningen PR Barometer Business där 143 yrkesverksamma journalister svarar på frågor om mediehanteringen i olika verksamheter.

”JÄKLAR VAD HAN SLITIT ALLTSÅ”

42 procent av journalisterna anser, enligt denna undersökning, att Folkhälsomyndigheten varit bäst på mediehantering under coronakrisen. Anders Tegnell pekas dessutom ut av 42 procent som den person som gjort bäst ifrån sig i medierna.

Några av kommentarer som också lämnas i enkäten får en gammal murvel att hoppa till. ”Han berättar som det är, han packar inte in saker. Han kommunicerar aktivt.”

”Herr Tegnell naturligtvis. Jäklar vad han har slitit alltså.”

”Tegnell är extremt tillgänglig och duktig på att svara på frågor på ett tydligt sätt. Han har framstått som väldigt stabil och lugn, och har hög trovärdighet.”

Ändå skrev jag senast om en ytterligare urholkning av förtroende för firma Tegnell och Carlsson på FHM.

Det är bäst att försöka förklara vad jag grundar den spaningen på. För en spaning är det, om en Folkhälsomyndighet som börjar förlora sin auktoritet.

HANS ORD FÅR STORA EFFEKTER

Mycket handlar om vad Tegnell, hans chef och hans övriga påhejare säger och har sagt. Hur de säger det. Och vilka effekter det får.

Kommunikation, till viss del. Men också om att förtroendekapital påverkas av sambandet mellan tvärsäkerhet och facit i realtid.

Från att slaviskt ha följt FHM:s rekommendationer börjar det nu komma helt självständiga initiativ för att bekämpa virusspridningen.

Statsministern har blivit betydligt mer aktiv, från att tidigare fullständigt ha lutat sig mot FHM.

Vi minns hur det lät i våras: ”regeringen är beredd att fatta de beslut som krävs baserat på Folkhälsomyndighetens bedömning”.

Nu slår regeringen till med en begränsning av offentliga sammankomster till högst åtta personer, och statsministern säger så tydligt som det bara går, att alla bör låta bli att träffa andra människor än de man bor ihop med.

Det är bara några veckor efter att Tegnell och Carlsson på FHM mumlat om att det nog kan bli ett hyggligt normalt familjejulfirande trots allt.

REGIONERNA GÅR EGNA VÄGAR

När det här skrivs meddelar region Västerbotten att hela familjen – även förskolebarn – ska stanna hemma om någon har konstaterad covid-19.

Det går också på tvärs mot vad Tegnell/Carlsson hela tiden sagt om smittspridning från förskolebarn – och om risken för smittspridning från människor utan symptom.

Folkhälsomyndighetens råd är att friska barn inte behöver stanna hemma.

Tidigare har till exempel Blekinge också gått före med egna skärpta restriktioner.

Debatten om munskydd börjar också allt kraftigare kantra mot att FHM kan ha haft fel – hela tiden. Experter från olika hålla står fortfarande mot varandra om munskyddens eventuella nytta utanför vården.

Men FHM:s auktoritet i munskyddsfrågan ifrågasätts alltmer. Inte minst mot bakgrund av hur WHO:s rekommendationer ser ut, och hur diskussionen ser ut i USA med den tillträdande presidenten som ledande exempel.

Och så var det detta med testningen, där ansvaret för felbedömningar och organisatoriska tillkortakommande kastas som en het potatis mellan FHM, ansvarigt statsråd och regionerna.

VAD SÄGER HAN EGENTLIGEN?

Men vad säger då Tegnell, de svenska journalisternas krishanteringsidol?

I mitten av oktober argumenterade han för att lätta på restriktionerna för 70-plusarna, med förhoppningen att den ökade smittspridningen ändå skulle ”plana ut kurvan till en mer stabil nivå”.

I slutet av oktober resonerade han om att råden ”helst ska vara så få, träffsäkra och tydliga som möjligt” och kommenterar i samma artikel Skånes råd om att undvika kollektivtrafiken:

”Kollektivtrafiken, tycker jag, har fått allt för mycket uppmärksamhet eftersom det inte finns mycket som talar för att det är stor smittspridning just där.”

ANINGSLÖST MED FACIT I HAND

När pandemivarningarna började komma in från omvärlden gjorde både Tegnell och Carlsson ett antal uttalande som sett i backspegeln framstår som aningslösa.

Här är ett par exempel från pandemins inledning:

Aftonbladet 26 februari gick FHM ut med budskapet att man inte trodde på stor allmän spridning i Sverige:

”Nu har vi en väldigt bra beredskap och arbetssätt för att hantera fall. Vi har också testat nästan 200 misstänkta fall, regionerna gör ett fantastiskt arbete med att hitta personerna och labben har kunnat avskriva fallen.”

I SVT 3 mars apropå att FHM inte rekommenderar reserestriktioner för resor till Italien, trots de stigande dödstalen:

”Den avrådan som gjorts på grund av den här sjukdomen – som inte är jättefarlig för individer – har varit både i Kina och Iran i samband med att sjukdomen har fått väldigt stor påverkan på samhället. Sjukvården har gått på knäna, man har stängt ner mycket trafik och det har nästan inte gått att resa dit eller därifrån. Så det är en extra aspekt för att det ska vara relevant för att avråda folk från att åka dit – vi tycker inte man har kommit upp till den nivån än i Italien.”

I DN 6 mars angående att antalet smittfall från människor som varit utomlands snart borde minska:

”Det finns anledning att tro att vi kommer att peaka nu, att vi har peakat.”

VI VANLIGA DÖDLIGA FÖRSTÅR INTE

Så där kan man hålla på. Det är inte svårt att hitta märkliga Tegnellcitat. Eller att efterklokt raljera över dem. Det är inte särskilt konstruktivt i en situation där det enda som räknas är att tvätta händerna och, för jävulen!, se till att ta det egna personliga ansvaret.

Men värre är kanske Tegnells tendens att alltid ganska ordrikt slingra sig ur de lite mer besvärande frågorna. Det har liksom aldrig varit fel på FHM:s analys eller råd. Det finns alltid någon omständighet som vi vanliga väldigt dödliga inte förstår oss på.

I SVT:s Agenda 23 augusti fick Anders Tegnell jobbiga frågor om svensk smittspårning och jämförelser med hur det går till i Tyskland.

I Sverige överläts smittspårningen till de febriga covidsjuka själva. Det var de som skulle ringa runt till sina senaste kontakter och berätta att de kunde vara smittade ­– när huvudvärken eventuellt dundrade på som mest.

”Den svenska ordningen har fungerat bra”, sa Tegnell och nämnde erfarenheter från bland annat spårning av klamydia där ansvaret läggs på den smittade själv.

Agendas programledare påpekade att i Tyskland ligger ansvaret på sjukvården att kontakta dem som kan ha smittats, att tyskarna anser att de aldrig skulle fått kontroll på smittan om använt den svenska metoden – och att medicinstudenter används som en resurs för att ringa runt.

”Jag tycker det inte är stor skillnad”, sa Tegnell.

”Är det inte vettigt att en medicinstudent, som extrajobb, sitter och ringer upp så att det blir lite ordning”, frågar programledaren.

Tegnell svarar:

”Jag tror det blir minst lika mycket ordning om du själv ringer till dina vänner och bekanta.”

Tegnell:

”Den svenska modellen fungerar bättre. Det bästa i alla kriser är att fortsätta jobba som man gjorde tidigare.”

Programledaren: varför inte göra som i Tyskland?

Tegnell:

”Ska man ta in en massa medicinstudenter som har annat att göra under terminerna? Det skulle inte fungera med svenska studenter, det kan jag säga.”

Så där fortsätter statsepidemiologen att, ganska typiskt för honom, improvisera fram ett försvar för sin egen linje – när den ifrågasätts på till synes goda grunder. En del skulle kalla det härskarteknik.

I samma Agendaintervju sa Anders Tegnell att varken han själv eller någon annan på FHM trodde att vi skulle åter behöva uppleva det som vi upplevde i våras när det gäller denna sjukdom. Då trodde han mer på klustersmitta än på ny stor samhällsspridning.

BESVÄRANDE OTYDLIGHET

Nu, när vi är mitt inne i andravågen, står hoppet till testning och effektiv smittspårning, vid sidan om vaccin, på många håll runt om i världen. Det var så Kina och övriga Asien lyckades vända utvecklingen.

WHO-chefens ofta visade tv-framträdande är ingen slump, där han som enda viktiga budskap säger ”testing, testing, testing”.

Tyvärr bidrar Tegnell och kompani också till en besvärande otydlighet om vad som gäller. När budskapet från regionerna Uppsala, Stockholm, Östergötland och Västra Götaland formulerades supertydligt: ”undvik alla kontakter med andra människor. Gå inte till gymmet”.

Då kunde vår statsepidemiolog i en SVT-intervju samma dag säga:

”Man kan förmodligen även vara på gym om man bara ser till att vara där utan att träffa massa nya människor, utan att vistas i en miljö där man gör massa saker tillsammans. Men handlar det om att sitta på en motionscykel så går det bra.”

Det kan inte vara försvarbart att kommunicera på det sättet. Inte om man är den statliga tjänsteman som svenskarna har störst förtroende för mitt i pandemin

NÅGON BORDE ASSISTERA

Slutsats av allt detta? Det är ett jäkla otacksamt jobb att vara statsepidemiolog.

Någon borde assistera för en mycket, mycket mer stringent kommunikation. Alternativt borde Tegnell lyssna mer på någon som redan nu försöker assistera.

Trots allt är det folkhälsan vi spelar med.

Och svenska journalister gillar verkligen makthavare som alltid svarar när man ringer. De älskar makthavare som fäller tvärsäkra, trygga, ingressvänliga uttalanden.

Men de borde nog förhålla sig mer kritiska till avsändaren, och vara mindre tacksamma för citaten.