Pudeln är död. Den ligger på rygg, men sparkar inte längre med benen.
Landets pudelskolor har lagts ned. Elevunderlaget försvann. Plötsligt och helt utan förvarning har kapitel ett i handboken för kriskonsulter skrivits om helt.
”Att göra en pudel” blev ett begrepp efter ett av den socialdemokratiske ministern Jan O Karlssons rätt så många klavertramp för snart 20 år sedan.
Karlsson bjöd på kräftor som skattebetalarna pyntade för. Han friades juridiskt, men försökte ändå rädda sitt skadade personliga varumärke genom att be allmänheten om ursäkt.
Pudelprincipen var att den som gör bort sig räddar sig bäst genom att erkänna, lägga sig på rygg, veva med benen och sedan skutta upp glatt gläfsande som om inget hänt.
Huvudklappar och godis som belöning.
Det var under många år första övningen i Pudelskolans första lektion i ämnet krishantering. Det där gäller inte längre. För när såg vi någon pudla senast?
Löfven, Morgan Johansson, Dan Eliasson, Ebba Bush? Nej, pudelprincipen har ersatts av den gamla kärva ducka och knipkäft tills det blåser över-principen.
Dan Eliasson, generaldirektör för Myndigheten med den viktiga uppgiften att sköta samhällsskydd och beredskap, reser på semester till Kanarieöarna mitt under den värsta samhällskris landet gått igenom sedan andra världskriget.
Journalister ställer frågor. Myndighetens mediekrisplan plockas fram. Den bör ligga överst i byrådirektörens byrålåda. Första sidan, första raden, punkt ett, rekommenderad åtgärd:
Myndighetens presstjänst sänder ett textmeddelande om att man av säkerhetsskäl aldrig kommenterar var generaldirektören befinner sig.
Pudel är aldrig aktuellt i det läget. Metoden snorkig avspisning tillämpas som reflex. Men förtroendet skadas i omfattning som kan bli svårt att reparera.
Statsministern fastnar i en allmänhetens mobilkamera på galleriabesök kort efter att han på dödligt allvar uppmanat svenska folket att hålla i, hålla ut, och absolut inte gå ut – i julhandeln.
Statsministerns presschef låter inom några timmar hälsa i ett sms att allt är i sin ordning och galleriabesöket var noga planerat ur smittskyddssynpunkt – och säkert. Ingen anledning till oro.
Efter att ha avstyrt alla medieframträdanden under flera dagar, med möjlighet till frågor om julklappar, urmakerier och rakapparatreservdelar, lägger presstjänsten till sist ut ett inlägg på statsministerns Instagram.
Där låter de Stefan Löfven resonera med sig själv: ”I efterhand funderar jag så klart på om exempelvis julklappen till Ulla kunde beställts på nätet istället, i god tid.”
Pudeln roterar i sin grav.
Rätt uttalande enligt pudelprincipen hade varit:
”Det där var ett riktigt dumt beslut av mig. Jag borde ha köpt julklappen på nätet. Även om det inte var någon trängsel i affären. Detta undergräver tyvärr förtroendet för det jag säger till svenska folket om det nu ser ut som att jag inte lever som jag lär. Jag ber om ursäkt.”
Vi låter justitieministern och ställföreträdande statsministern Morgan Johansson framgångsrikt komma undan gliringar för att sitt mellandagsrearöj.
Hans sms till SVT innehöll trots allt ett litet erkännande om oförsiktighet och dålig planering. Närmare än så kan man nog inte komma en pudel i dessa dagar.
Kd-ledaren Ebba Bush får istället stå för det tredje exemplet i denna trendspaning på kommunikationsområdet.
I höstas gick hon på 40-årskalas och fastnade förstås på bilder som publicerades på sociala medier. Bush satt bland annat vid ett långbord ihop med många andra festdeltagare.
En liten mediekris uppstår eftersom Folkhälsomyndigheten så tydligt rekommenderat alla i Sverige vistandes, att avstå från större sociala träffar. Såväl begravning som kalas.
Här avviker dock Kd-ledaren från den nuvarande krishanteringsprincipens första paragraf, det vill säga att ducka och låta en pressis skicka ett sms med en försäkran om att hela festen var organiserad på ett helt smittsäkert sätt.
Istället träder hon själv fram och svarar på mediefrågor. Hon låter sig intervjuas i både Expressen och SVT.
Men det hon säger får alla pudlars avelpudel, Jan O Karlssons vovve, att gråta av skam i hundhimmeln. Hon säger att ”det är att fara med osanning att påstå att hon umgåtts tätt ihop med väldigt många människor”.
Hon säger också att det måste vara upp till henne att beställa sig för att vara nära personer fysiskt som ingår i hennes nära umgängeskrets.
Ebba Bush gör helt enkelt en ”hel Donald Trump”.
Förnekar det som alla kan se med egna ögon.
Erkänner aldrig ett eget fel.
Går till attack när hon får kritik.
Vet själv bäst.
Spelar offer för ett orättvist drev.
Skiter i vad landets myndigheter och medicinska expertis säger.
Det är också en kommunikationsstrategi.
Det finns ett pudelinslag i Centerns andre vice partiordförande Fredrick Federleys sorti. När avslöjandet om hans relation till en dömd sexbrottsling nådde de större medierna var hans dagar som europaparlamentariker räknade.
Det förstod alla som följer svensk politik.
Federley gjorde ett tappert försök att sparka liv i den döda pudeln genom att ställa upp för intervju i lokala medier på hemmaplan och själv skriva på sin egen facebooksida för att etablera sin egen berättelse.
Det gick inget vidare. Inte ens den mest charmiga valpen, med en glatt viftande ej kuperad pudelsvans, hade kunnat rädda den karriären.
–
–
–
Bild: Belinda Hankins Miller – Flickr, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2805678
Hej Kenny,
Såg detta först nu, därav sent inlägg.
Nere i Skåne, där jag numera håller till, har vi riksdagsmannen Hans Wallmark (M) i Ängelholm. Han var på Kanarieöarna samtidigt med Dan, men gjorde självmant en rejäl pudel på FB, som skulle gjort självaste urpudeln stolt! I övrigt håller jag helt med dig i din spaning!
Hälsningar C-M
Japp! Det var en klassisk pudel. Kanske är den inte död trots allt. Den bara vilar lite…
Intressant som alltid, Kenny. Människor i ledande positioner har ett ansvar att bete sig enligt lag och riktlinjer och gränsen till nonchalans är hårfin. Jag blir dock lite bekymrad över den tendens som jag ser till att dessa folk ska avgå för att böta för det de har gjort utan att man beaktar hur de annars sköter sitt jobb. I princip kan detta medföra att dem som är ”Ordningsman i klassen” ska leda vårt land framför dem som har bäst kompetens….. Det jag menar är att vi ska passa oss för att flytta fokus från ”Bollen”. Vi står i en pandemi som visar att vi har ett parlamentarisk system som inte hänger ihop, vilket betyder att beslut och strategier inte kan eller blir genomfört som det var tänkt och att allt går extremt långsamt (ja, ursäkta mig nu blir jag lite dansk). Den ”bollen” skulle jag vilja ha fokus på.
Klokt Karin. Det är två olika ”bollar” att resonera om. Hur kommunikationen sköts, som pudelbetraktelsen var menad att ge en liten bild av, och hur det svenska systemet för ansvarsfördelning fungerar i en krissituation. Det är förstås en jättefråga, och absolut värd mycket mer fokus i debatten. Coronakommissionens delrapport om äldrevården blixtbelyste precis det du beskriver som ett system som inte hänger ihop. Regeringen kan inte detaljstyra myndigheterna. När pandemin startar förlitar de sig på expertmyndigheterna. Folkhälsomyndighetens strategi för att hantera smittspridningen, respektive Socialstyrelsens bedömning av beredskapen. Sedan visar det sig att strategin att skydda de äldre inte byggde på en korrekt bild av de organisatoriska förutsättningarna inom äldrevården. Ansvaret för detta läggs då på kommunerna som i sin tur pekar på att de inte förfogar över vårdens resurser, som ju ligger i regionerna. Jag skulle vilja säga att den rapporten var ett hårt men nyttigt slag mot den svenska, ibland, självgoda självbilden. Men samtidigt finns det så många olika aspekter på dessa frågor, inte minst juridiska. Och det finns ju anledningar till att systemet är utformat som det är.
Kenny!
God fortsättning och ser fram mot dina inpass märkta 2021!
Ditt senaste om hundliv, enkannerligen arten pudel, visar med tydlighet den svåra vägen att städse göra ”rätt”.
Varför sätter du dig inte och skriver ner den moderna tidens budord i tillit/förtroende för ledare ?
Hälsningar
Åke M
Tack detsamma Åke! Vem vet, det kanske kommer ett eller annat tidsenligt budord ristat i en stentavla eller så.