En julsaga: Så gick det för fotbollskillen på Lindholmspiren

Det var en gång en liten kille, ensam på en ödslig pir på Norra Älvstranden. 12 år gammal planerade han för en framtid som fotbollsproffs i FC Barcelona.

Han hade aldrig varit på den där piren tidigare. Och han förstod nog inte riktigt varför en snäll tant med kamera och en gubbe med anteckningsblock tagit med honom dit från skolan hemma i Tynnered.

I GP inledde jag min artikel så här:

”Java ser liten ut, där han står mitt på den stora betongplanen. Men han har fyllt 12, och är framtiden. Det är stort.

Om tio år kan Java Walladbegi mycket väl vara en av de tiotusentals smarta, unga IT-människor som håller till här – i ett grönskande nytt och fräscht högteknologiskt samhälle.”

Då var Lindholmen en ödslig minnesplats över den förlorade varvsindustrin. En påminnelse om kristider. Men det fanns en vision om något nytt, något helt annat. Ett teknikkluster med inriktning mot IT, fordon, mobilitet och digital kommunikationsteknik.

I dag är området runt Lindholmen Science Park Sveriges hetaste innovationsmiljö och fastighetsmarknad.

Hit söker sig bolag och högutbildade människor från hela världen för att få vara en del av utvecklingen mot självkörande, uppkopplade och elektrifierade fordon. Här finns det nationella AI-centret och här är själva avstampet i Göteborgsregionens utvecklingssprång.

GP-artikeln var en spaning in i framtiden. Det mesta som artikeln tog upp som en vision blev också verklighet. Satsningen gick hem.

Numera är Java och jag vänner i sociala medier. Men det dröjde 20 år mellan det första mötet och nästa kontakt. Den blev en av mina mest minnesvärda under ett långt journalistliv.

Jag ska förklara varför.

Mitt under pandemin tog regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen 15 december 2020 ett beslut om att göra verklighet av konceptet Sahlgrenska Life. Det är ett av Göteborgs just nu mest spännande utvecklingsprojekt. Beslutet beskrivs som en viktig milstolpe i en av Sveriges största satsningar på life science.

I mina ögon har Sahlgrenska Life potential att bli lika betydelsefullt för forskning, utveckling och stadsutveckling som Lindholmen Science Park har haft.

Till och från under åren har jag jobbat med kommunikation om planerna på Sahlgrenska Life, och brinner lite för idén om en mötesplats där universitetssjukhusets vård kopplas ihop med klinisk forskning, universitetsforskningen på Medicinareberget och den utvecklingskraft som finns i det privata näringslivet.

I ett försök att konkret visa vad den typen av satsningar kan få för betydelse kom jag att tänka på Java Walladbegi – pojken på piren vars kurdiska familj kommit till Göteborg som flyktingar.

Hur gick det med proffskarriären? Fick han någonsin spela med Messi och de andra?

12-åringen som jag intervjuade hade nästan bara fotboll i huvudet.

Jag bestämde mig att göra ett försök att leta upp honom. Hittade en person med samma namn på Linkedin och skickade iväg ett meddelande på chans. Är du möjligen killen som vi fotograferade på Lindholmspiren när du var tolv?

Svaret kom inom tio sekunder: ”Ja, det var jag. Jag har tänkt jättemycket på artikeln men har tappat bort tidningen i någon flytt”.

Det blev ingen fotbollskarriär för Java. Han satsade på naturvetenskap istället.

Java blev tandläkare och forskare. 2019 disputerade han på en avhandling på Odontologen vid Sahlgrenska Akademin där han även undervisar och handleder studenter.

Vi stämde träff uppe vid Sahlgrenska i slutet av 2019. Då hade han börjat på medicinprogrammet i Göteborg för att även bli läkare.

Samtidigt var han anställd som forskare vid medicinteknikbolaget BrainCool i Lund. Där höll han just på att slutföra en stor klinisk studie på en metod för att förebygga vanliga biverkningar av cellgiftsbehandling av cancer.

Vid 31 års ålder var Java Walladbegi – fotbollskillen från piren – ett exempel på de möjligheter som skapas i gränssnittet mellan medicin och teknik.

Mellan akademisk forskning och patientnära forskning.

Och mellan vården och innovationer som skapas i näringslivet.

Sahlgrenska Life ska binda ihop sjukhuset med universitetet på berget på andra sidan gatan.

När vi stod tillsammans på sjukhusområdet såg han själv också den slående parallellen mellan visionen för Sahlgrenska Life och det han själv sett hända på Lindholmen efter det där tidningsreportaget 20 år tidigare.

– Jag minns reportaget som det var i går. Att vara med där påverkade min framtid, när jag bestämde mig för att satsa på studierna. Några år efter den artikeln såg jag gångbron mellan Medicinareberget och sjukhuset och drömde faktiskt om att någon gång få gå där, sa han.

– Jag har jobbat tillsammans med ingenjörer de senaste fyra åren, och min handledare har under minst 20 år samspelat med forskare från Chalmers, folk som är kompetenta inom AI och människor från life science-branschen, berättade Java, och var i tankarna tillbaka på den ödsliga Lindholmspiren där ett av Sveriges hetaste kompetenskluster nu finns.

Numera bor han bara några kvarter därifrån.

– Jag blev inte fotbollsproffs. Men jag håller fortfarande på Barcelona, sa han.

GP-fotografen Laila Ekstedt tog bilden på Java på piren där Ericsson och alla teknikkonsultbolagen nu ligger. Reportaget ingick i en serie om hur regionens basnäring, tillverkningsindustrin, skulle kunna utvecklas för att skapa framtidens arbetsmarknad.

När jag åter träffade Java 2019 kände jag beundran, förundran, stolthet och hopp.

3 tankar på “En julsaga: Så gick det för fotbollskillen på Lindholmspiren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.