Trycket ökar på Centerpartiet i Göteborgs lokalpolitik. De andra borgerliga partierna ställer ut löften om att hålla SD borta från inflytande över styret i Göteborg. Men det är ett övertalningsförsök med tvetydiga argument. Kanske är ett mittenstyre enligt Malmös modell en lösning?
UPPDATERAD 2022-10-06
Emmyly Bönfors är Göteborgs mest uppvaktade politiker just nu. Lilla Centerpartiets tre mandat i det nya kommunfullmäktige kan få vågskålen att väga över till ett majoritetsstyre i Göteborg. Just nu är det C som har nyckeln till Göteborgs stad.
Men hur ska Centerns liberala borgerliga värderingar fungera ihop med de tre partierna till vänster, där till exempel vinstdrivande välfärdsföretag och ombildning av hyresrätter till bostadsrätter är illröda skynken?
De tre försmådda allianspartierna M, L och KD trycker på Centerpartiets ömmaste punkt. De vill så tvivel om hur det marknadsliberala partiet ska kunna samsas med skattehöjande vänsterpartister och de i Göteborg så gråsossepräglade Socialdemokraterna?
Överraskande löfte
I en debatt-text i GP gav partierna ett löfte till C som skulle kunna vara avgörande om det infrias. Axel Josefson (M), Axel Darvik (L) och Elisabet Lann (KD) skrev att de föreslagit flera lösningar för C ”som inneburit att ett samarbete med Sverigedemokraterna hade uteslutits”.
I den meningen slängde de igen en dörr som öppnades mot SD redan före valet, och som står vidöppen i riksdagen.
Men redan lite längre ner, i samma text, tar partierna tillbaka åtminstone hälften av det oväntade löftet:
”Vi håller med Centerpartiet om att det finns mycket hos Sverigedemokraterna som är svårsmält och de har en historia som är djupt stötande, men detta hamnar väldigt långt ifrån daglig kommunalpolitik. Dessutom skulle naturligtvis ingen av oss gå med på något som ligger bortom vår och Centerpartiets unika värdegemenskap.”
Så vad är det som sägs här?
Samarbete är uteslutet.
Men, om det blir samarbete kommer man inte gå med på sådant som ligger bortom värdegemenskapen.
I Emmyly Bönfors kläder skulle det ligga nära till hands att ställa sig frågan vad tredje steget kan bli?
”Om vi ändå går med på sådant som vi inte tänkte gå med på, så kommer vi i alla fall inte att….”
Tankarna går till Groucho Marx berömda oneliner: ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra.”
Stor skillnad mot riksdagen
Det är verkligen stor skillnad på politiskt arbete i en kommun mot hur det fungerar på nationell nivå. Kommunalt trumfar ofta pragmatismen ideologin. Det är lättare att prata ihop sig över parti- och blockgränser i de väldigt konkreta sakfrågor som ska hanteras – jämfört med hur det går till i riksdagen.
Men de ideologiska skillnaderna kan ändå inte underskattas. De grundvärderingar som skiljer vänsterpartister från centerpartister i riksdagshuset gäller även i rådhuset vid Gustav Adolfs Torg.
Och precis som partiet gjorde i riksdagsvalet markerade C i Göteborg sin röda linje mot att styra med hjälp av en uppgörelse med Sverigedemokraterna.
Dilemmat ser likadant ut här som där.
Som en konsekvens av principerna hoppade C efter valet av den gamla borgerliga ”Alliansen”, som styrde Göteborg förra mandatperioden, och inledde förhandlingar med vänsterblocket.
Men på samma sätt som i riksdagen har C i Göteborg egentligen lika svårt för Vänsterpartiet, som för SD.
Till detta kommer Socialdemokraternas sedan tidigare såriga relationer med både V och MP.
Det är alltså inga enkla förhandlingar som ska föras.
Attenius nära målet
Lyckas dessa fyra partier ändå hitta en gemensam väg framåt når S-ledaren Jonas Attenius sitt mål att skapa ett majoritetsstyre i Göteborg, med 43 mandat av totalt 81 i fullmäktige.
Det skulle vara en stor framgång för en partiledare som i princip var helt okänd för göteborgarna fram till i somras när valrörelsen började dra i gång.
En sådan maktbas ska jämföras med de fyra allianspartiernas mer blygsamma 27 mandat tillsammans. Det är visserligen tre fler än alliansen har styrt Göteborg med under den föregående mandatperioden. Men långt ifrån majoritet.
Alliansen behöver Centerpartiet. Och de behöver SD i en eller annan form.
Josefson vill göra om reptricket
Planen är inte oväntat att göra om reptricket från 2018. Då köpte sig Alliansen makten genom en oblyg affär med de värsta meningsmotståndarna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Genom en teknisk konstruktion, det som kallas valteknisk samverkan, lyckades de gamla allianspartierna ta över jobbet som kommunstyrelsens ordförande från Socialdemokraterna. Då hade S abonnerat på den stolen i 24 år.
I utbyte fick partierna till vänster om S avlönade presidieposter i nämnder och bolag. Men de fick inget praktiskt politiskt inflytande.
Både M och S var stora förlorare i valet 2018. Men S var mer skadeskjutet än M. Dels genom den uppslitande interna partistriden, dels genom de havererade relationerna med V och MP.
S hamnade i en högst ovan roll långt från maktens korridor. Precis som det valets raket Demokraterna också gjorde.
Nu vill Axel Josefson använda samma metod. Det går att jobba med olika tekniska lösningar, låter partiet förstå. I en GP-intervju lägger Josefson fram två alternativ. Båda innehåller valteknisk samverkan där SD ingår. Därmed skulle partiet släppas in i de beslutande organen – efter att ha varit ute i kylan i alla år.
Men Centern behövs också. Det är därför de försmådda borgerliga partierna vädjar till Emmyly Bönfors om att resa sig från förhandlingarna med vänsterblocket och återvända till det värderingsmässigt trygga borgerliga samarbetet.
Argumentet är att V-samarbete är värre än SD-samröre.
Demokraterna spelar roll
Emmyly Bönfors har inte svarat vare sig på debattartikeln eller på min önskan om en kommentar. Det är inte så konstigt. Men nyfikenheten är lika stor på hur snacket går i vänsterförhandlingarna i Göteborg, som hur läget är i de utdragna högerförhandlingarna i riksdagen. Just nu kommer det uppgifter om att Sverigedemokraterna vägrar att släppa in Liberalerna i Ulf Kristerssons regering. Den läckan från förhandlingarna ger en glimt av hur Sverigedemokraterna vill använda sin nya styrkeposition.
Partiet som väcker så mycket starka känslor i svensk politik har ett mycket större väljarstöd i riksdagen än i storstaden Göteborg. I kommunvalet ökade partiet dock två mandat. Lika mycket som V gick framåt.
S ökade fem mandat. M tog tre mandat.
Valets största förlorare blev Demokraterna som tappade nio mandat.
För att skaffa sig majoritet behöver Axel Josefson och hans vänner även få med sig Demokraterna. Trots valförlusten är DEM därför en politisk kraft att räkna med i Göteborg, och precis som Centern uppvaktat från båda blocken.
DEM:s partiledare Martin Wannholt har visat att han är beredd att samarbeta både med sitt gamla parti, Moderaterna, och med Socialdemokraterna.
En omöjlig date
Sannolikt tittar även S-ledaren Jonas Attenius på olika former av valteknisk samverkan – om förhandlingarna med C kärvar. Då ligger det nära till hands att han närmar sig Martin Wannholt och Demokraterna. Personkemin verkar finnas där, partierna har mötts och gjort upp i sakfrågor under förra perioden.
Men S och DEM får tillsammans bara 27 mandat, och behöver i så fall på något sätt köpa sig stöd från andra partier. Precis som Alliansen gjorde 2018.
Ett spår som skulle kunna vara realistiskt är att följa Malmö. Där sidsteppar Socialdemokraterna Vänsterpartiet och bildar ett minoritetsstyre tillsammans med Miljöpartiet och Liberalerna. Malmöstyret får ihop 27 av kommunfullmäktiges 61 mandat.
En konstellation i Göteborg med till exempel S, MP och C får 30 av 81 mandat. Lägger vi till L och kanske DEM kommer mittenkonstellationen upp i 40 mandat. Det räcker inte till majoritet, men är samma storlek som ett renodlat vänsterblock skulle ha.
Det enda vi vet säkert att socialdemokraten Jonas Attenius inte skulle ringa upp sverigedemokraten Jörgen Fogelklou och be om en date.
”SD pratar vi inte med”, har han sagt många gånger.
Eller som Groucho Marx uttryckte det: “Next time I see you, remind me not to talk to you.”