Halvfullt glas när Volvos nye vd gör scendebut i Göteborg

Ingen har väl missat att Volvo Cars nye vd Jim Rowan är född i Glasgow. Annars gör han själv gärna en poäng av det när han talar inför publik i Volvos hemstad. Nu senast på Business Region Göteborgs konjunkturseminarium.

Det regnar på tvären även i Glasgow. Fotboll är en stor sak där som här. Varvsindustri är historia. Industriell omställning nutid. Handel och sjöfart. Mentaliteten och stämningen lika.

Jim Rowan känner sig hemma, förstår sig på Volvomärkets DNA och försäkrar att engagemanget, hjärtat och själen som medarbetarna lägger in i bolaget borgar för hundra lyckliga år till – med basen i Göteborg. ”Det andliga hemmet”, som han säger.

Men hjärta och själ slår inte kompetens. Där klarar Göteborg inte att fullt ut tillfredsställa Volvo Cars nya behov. Det räcker inte att vara experter på fordon när den tekniska och kommersiella utvecklingen vänder upp och ner på Sveriges i särklass viktigaste exportindustri.

Helt nya kompetenser

Under scenintervjun med journalisten Emanuel Karlsten radar Jim Rowan upp hela kedjan av nya kompetenser som krävs för att göra bilar fossilfria, med elektrifieringen som exempel. Det är allt från att förstå sig på helt nya motorer och drivlinor till mjukvara och batterier. Och mängder med detaljer däremellan som skiljer sig från all den expertis som traditionella fordonskonstruktörer och byggare har samlat på sig under generationer.

Samma sak på affärssidan. Bilägandet ersätts av tremånadersprenumerationer, tjänstebaserade mobilitetslösningar och e-handel. Och så vidare.

Det händer nu. Och allt händer på en och samma gång. Allt måste tas om hand omgående.

Kompetensskiftet är monumentalt. Jim Rowan beskriver det som att Volvo Cars går från att vara en profilerad fordonstillverkare med hög teknisk nivå till att högteknologiskt globalt fordonsbolag.

Det finns inte en chans att hitta all denna kunskap i Göteborg.

Rowans bästa argument

För att klara det behöver Volvo Cars rekrytera runt hela världen. En del till Göteborg. Men lika gärna i form av globala nätverk inom koncernen.

Kanske kommer det då som en flash på skärmen för Volvo att de stora techföretagen just nu av kostnadsskäl tvingas skala ner. I den sektorn kan Volvo Cars hitta ingenjörer. Hos Google, Facebook – och kanske Tesla.

Rowans bästa argument för att unga ingenjörer med nya kunskaper ska ansluta sig är hur Volvo Cars formulerar själva syftet med bolagets existens. Det är inte att sälja många bilar med hög lönsamhet och god avkastning för ägarna. Eller hur?

Precis som de flesta andra stora företag är syftet numera mycket mer ädelt uttalat. I det här fallet; att leda omställningen mot en fordonsbransch helt utan negativ koldioxidpåverkan. Där ska Volvo Cars vara 2050, och redan 2030 ska bolaget enbart sälja eldrivna fordon.

Möjligheten att infria det löftet ifrågasätts ofta, med tanke på att Volvo har varit så sena i starten jämfört med de största konkurrenterna. Men Jim Rowan slirar förstås inte på målet. Det hade varit tjänstefel att ens antyda att det kan bli svårt.

När han fattar sitt glas med dricksvatten under intervjun ser han det säkerligen också som halvfullt. Vi andra ser att han tömmer det. Det behöver förstås inte betyda något. Men vi noterar kanske att Emanuel inte ställer någon fråga om vad som ska hända med de tiotusentals anställda inom bolaget som är grymt bra på att konstruera, bygga och sälja den gamla typen av fordon – på det gamla sättet.

Jobbiga grejer som halvledarbrist, vikande försäljningssiffror, pandemieffekter, nedstängningar i Kina, krigspåverkan, inflation med stigande räntor och minskad köpkraft, eller transportkedjor som bryts, är dock helt enkelt bara grejer att hantera – om man är vd.

”Det är sådant som vi som har den här typen av jobb har betalt för”, säger han. Det långsiktiga målet är det viktiga. Syftet är överst på agendan.

Skapar ett nytt Göteborg

Omställningen förändrar inte bara Volvo. Den skapar ett nytt Göteborg. Med nya möjligheter.

Jag påminner mig om det bokkapitel jag skrev 2014, som en av ”14 profiler om Göteborgs framtid”. Åke Magnusson och Anders Nilsson var redaktörer. Boken fick titeln ”Vart är du på väg älskade stad?” Mitt kapitel: ”Våga bli vuxen, äntligen!”

Slumpen gjorde att jag inledde den texten med att berätta om en kille från Glasgow. Jag råkade se ett Youtubeklipp med en gatusångare i Berlin som halvtaffligt jobbade sig igenom den gamla 80-talssynthgruppen Bronski Beats stora hit Smalltown Boy.

Synthpop har aldrig varit min grej, men här dök det upp en kort, tunn kille utan hår, som var ute och rastade sin hund. Han lutade sitt huvud mot gatuartistens axel och lade på en kraftfull men känslig andrastämma.

Gatuvimlet på Berlingatan stannade upp, en hänförd publik samlades och Bronski Beats sångare Jimmy Sommerville la upp ett stort garv innan han gick vidare med sin hund. Bakom sig lämnade han en tagen gatumusikant.

Sommerville är också från Glasgow. Rowan är också tunn och korthårig, men längre, och har en hund. Båda är i kreativa näringar. På lite olika sätt.

Likheterna mellan städerna Glasgow och Göteborg finns också där.

I min text från 2014 landade jag, kort uttryckt, i att möjligheterna för stadens näringsliv, och jobben, ligger i korsningen mellan industriellt kunnande och kreativitet. Mellan förmågan att ta till sig ny teknik och att skapa tjänster och produkter med digitaliseringen som utgångspunkt.

Kanske har Jim Rowan kommit till Göteborg för att lägga på en andrastämma som lyfter hela föreställningen. Kanske får han hela staden att lyssna till sitt beat.

Han kommer i alla fall i ett läge när konjunkturen fortfarande är på topp. Arbetsmarknaden är glödhet. Tillväxten fortsätter ligga över snittet de senaste decennierna.

Pandemin knäckte inte Göteborg

Pandemin knäckte inte Göteborgs näringsliv, och nu börjar de branscher som drabbades värst återhämta sig. Turisterna fyller hotellrummen, cityhandeln repar sig på e-handels bekostnad.

Som brukligt, presenterade Business Region Göteborgs analysteam Henrik Einarsson och Peter Warda den senaste sammanställningen av ekonomiska nyckeltal från olika källor. Den visar en tydlig dämpning av konjunkturen och en nedskriven prognos för nästa år. Det är helt i linje med vad de olika stora konjunkturbedömarna har presenterat på nationell nivå.

Men det är fortfarande ett starkt läge. Göteborgs eget konjunkturindex ligger högre än snittet för riket. Prognosen för den regionala tillväxten hamnar trots allt på en högre nivå än snittet för de senaste sju åren.

Det var länge sedan vi såg några stora varsel på arbetsmarknaden, och aldrig förr har det funnits så många lediga jobb att söka. Utbudet av kompetens fortsätter vara det största tillväxthindret.

Men det där kan förändras. De välkända riskerna för en helt annan utveckling tas upp i rapporten. Prisökningarna, Riksbankens räntehöjningar för att knäcka inflationen, energimarknadens utbudskris, Rysslands krig i Ukraina, den amerikanska ekonomin och den dämpade tillväxten i Kina har än så länge inte förmörkat exportföretagens förväntningar på framtiden.

Konsumenterna har blivit pessimister

För konsumenterna är det helt annorlunda. Där börjar det sprida sig en påtaglig oro för den egna ekonomin. Det är en pessimism kopplad till ökade levnadsomkostnader, där alltmer av lönen måste läggas på boendet, bilen och maten.

Och vi vet alla vad det kan få för samhällsekonomiska konsekvenser när den inhemska konsumtionen viker. När samma sak händer i de länder där svenska exportföretag har sina största intäkter kan det bli tufft även på Göteborgs arbetsmarknad.

Min förre arbetskamrat, Henrik Einarsson på BRG, valde under konjunkturseminariet det halvfulla glasets förhållningssätt. Det gjorde han rätt i, det är trots allt även hans jobb att marknadsföra Göteborgsregionens möjligheter.

Men han garderade sig med slutsatsen att det är rimligt att tro att konjunkturen hittar ett nytt ”jämviktsläge” i slutet av året. Lägre än i dag. Men inte dåligt.