Därför blir det bra med nya arenor

En sudden death-seger för förnuftet – och ett tungt slagskott från den tunna rödblå linjen. Uppgörelsen om nya arenor i Göteborg är precis det konstruktiva samförstånd som Göteborgspolitiken så väl behövde visa upp.

Behöver verkligen Göteborg en helt ny inomhusarena för hockey, konserter och hästar?

Eller skulle det duga fint med att återbruka gamla fula Scandinavium, som Miljöpartiet ville?

Ja, det behöver Göteborg.

Cirkulär ekonomi är oftast en bra idé. Men möjligheten att bygga en ny smart sammanhängande evenemangsmiljö – med allt som där ingår – är mer hållbart.

Placeringen av Scandinaviums ersättare spelar inte så stor roll om det bara är en ny hemmais för Frölunda f.d.Indians vi är ute efter.

Men som en del i en helhet med en av Europas läckrast placerade kongress- och eventanläggningar är det ett oslagbart koncept.

För nya arenorna handlar inte bara om sport och show. Det är långt ifrån bara en fråga om att locka de största stjärnorna till stan i konkurrens med andra skandinaviska storstäder. De som har kommit så mycket längre när Göteborg har ägnat sig åt att träta och våndas.

Det här blir anläggningar kopplade till snabbväxande Svenska Mässan och jättehotellet Gothia Towers. Med den storsatsande familjeupplevelsen Liseberg på andra sidan gatan och den nya tågstationen utanför dörren. Då skapar arenorna möjligheter som inga andra skandinaviska städer kan erbjuda.

Det blir perfekt för professionella storskaliga arrangemang som kongresser och de riktigt stora mässorna, och för riktigt maffiga turistdragande evenemang. Storstjärnorna och de stora mästerskapen inräknade.

Nationellt och internationellt. Mitt i city. Gångavstånd till allt i en växande storstad, som bygger vidare på ett varumärke som innehåller nytänk, närhet, humor, lättsamhet och innovation.

Arenafrågan rymmer många perspektiv. Ekonomiskt och politiskt. Visioner och värdefrågor. Vart är vi på väg? Och varifrån kommer vi?

Här är några tankar om detta:

Enigheten.

Bakom uppgörelsen står nu alla partier i Göteborgspolitiken, förutom MP och SD. Det skapar förväntningar på att planerna denna gång håller över tid och över kommande valresultat. Men det är också en signal om att det går att vara pragmatisk och få saker gjorda även i det nuvarande snåriga politiska landskapet. Kanske kan vi hoppas på en ny samtalston.

Alla kan kalla sig segrare i någon mening.

Från Vänsterpartiet, som får igenom att det ska vara kommunalt huvudmannaskap i arenorna. Till Demokraterna, för att allt landar i det alternativ de förespråkat en längre tid. Och till Allianspartierna med Axel Josefsson i spetsen, för förmågan att ta en av Göteborgs mest segdragna politiska frågor i hamn.

Tajmingen.

Man vill ju att det ska gå lite snabbare i Göteborg ibland. Eller hur? Men sällan har väl en försening varit mer välkommen än nu.

Vi skulle ha kunnat sitta fast i planer på ett nytt stort köpcentrum vid Korsvägen och arenor i en lång rad på bästa bostadsmark vid Mölndalsåns västra strand.

Nu kom en pandemi emellan och gjorde cityhandelns kris akut och synlig. Ett nytt konkurrerande månglartempel är det minsta Göteborg behöver. Det inser alla nu.

Evenemangsstaden.

Håkan, Bruce, hästarna, hundarna, festivalfilmerna, forskarkongresserna, båtmässorna, bok & bibliotek, VM, EM och alla de andra förkortningarna. Nej det är klart, turism och evenemang är inte det Göteborg eller Sverige allena kan leva på.

Det går till och med att diskutera det kloka i att stimulera sådan verksamhet i tider när världen behöver byta livsstil och rörelsemönster, och helst bygga om själva definitionen av det goda livet.

Men hotell, krogar, upplevelser och vaccinerade människor i rörelse är en viktig del av en levande och attraktiv storstad. Utbudet av kultur, en internationell prägel på stadslivet, möjligheterna att äta bra på högklassiga restauranger, utbudet av bekvämt och bra centralt boende, familjeupplevelser och blöta äventyr – i Lisebergsbadet.

Allt det där har betydelse för stadens attraktionskraft på investeringar och människor.

Och för jobben för dem som är unga, under utbildning eller inte alls särskilt utbildade.

Finansieringen.

Det är skillnad på investeringar, som över tid leder till bättre ekonomi, och på kostnader för att få vårt dagliga liv att snurra runt. Det är inte så svårt att begripa, egentligen.

Ändå kommer säkert som ett brev på gamla Postverkets tid nu tidningsinsändare, och andra lite mer moderna opinionsyttringar, om en stad som inte har råd. Kvalitet i äldrevården och gängkriminaliteten ställs mot dyra skrytbyggen på arenafronten.

Nja, ser man inte om sitt hus blir det otroligt dyrt att skaffa ny bostad när taket rasar in och trossbotten drabbats av obotlig mikrobiell påväxt.

Banken har inga problem att finansiera en genomarbetad underhållsplan om fastighetsägaren har skött amorteringarna och har goda säkerheter.

Lite så är det med arenorna också. Säkerheterna är det inget fel på. Göteborg har betydligt större tillgångar än skulder. Det som brukar kallas balansräkning är urstark. Kreditvärdigheten är god. Men det skulle vara som att dumpa Poseidon i Mölndalsån att inte underhålla positionen som evenemangsstad. Den som byggts upp under så många år och skapat så många jobb och så stora intäkter till staden. Ren kapitalförstöring.

Bostäder och kontor.

Nu förväntas ju en betydande andel av de miljarder som det här kalaset går på att hämtas hem från privata finansiärer.

De tillgångar som ska bytas mot arenabyggpengar är rättigheterna att bygga bostäder, men också kontor, på tomtmark ett stenkast från Götaplatsen och med Västlänken utanför dörren.

Just nu, när bostadsmarknaden går på speed, verkar det hyfsat lättsålt.

Men kunde köpcenter bli otidsenliga över en pandemivåg kan förstås luften gå ur fastighetsmarknaden lika kvickt. Det har vi sett hända förr.

Särskilt osäkert är det väl hur efterfrågan på kontorsytor kommer att se ut. Nu har ju varenda ”walk-in-closet” i förorternas radhusområden förvandlats till hemmakontor.

Men branschen verkar inte orolig. De flesta människor längtar nog trots allt efter lite gammalt hederlig small talk vid kaffeautomaten, och kan tänkas tycka att arbetskompisar är enklare att jobba ihop med än vad snuviga småbarn är.

Kontorens era är inte förbi.

Om Göteborg fortsätter dra till sig företagsetableringar, som Apple nu senast, och näringslivet behåller sin innovationskraft, kommer Göteborgs arbetsmarknad vara fortsatt god. Det blir inga svårigheter att få in stålar genom att sälja bästa byggrättigheterna.

Två meter.

Den stora framtidsfrågan är förstås om vi alla, någonsin, kommer närmare varandra än två meter?

Biter inte vaccinet. Muterar det listiga lilla lönnmördarviruset på nya oförutsägbara sätt. Då blir det svårt att få fart på mässor, Lisebergskaruseller, kongresser, Brucepartyn, filmfestivaler, forskarmöten, hockeyfester och allt det där andra som vi gillar så mycket.

Står hotellen tomma. Sitter kontorsarbetarna kvar i sina walk-in-closets. Har krögarna dukat under för gott. Är våra vanor förändrade i grunden.

Då är hela idén om Göteborgs storslagna arenasatsning helt överspelad.

Men det är helt enkelt för jobbigt att tänka på.

Fast Svenska Mässan tycks ändå ha tänkt det mest förbjudna, eller hur man nu ska se det. Samma dag som arenauppgörelsen presenterade berättade Mässan om en ny produkt i den nya tiden. Den har fått namnet Hybrid Event Arena, och sägs vara Sveriges största studio för hybridmöten.

4 000 kvadratmeter, tre scener och finfina möjligheter att koppla ihop både fysiska och digitala deltagare i storformat.

– En typ av lösning som är här för att stanna, säger Malin Erlandsson, chef för kongresser och event på Svenska Mässan och Gothia Towers.

Vad ska vi tro om det?