Så kan du ta betalt för innehåll

Tidningar som tänker ta betalt för innehåll behöver ha ett innehåll som går att ta betalt för, skrev jag på Twitter på förekommen anledning.

Det slog tydligen an en ton. Under några nattliga timmar spred sig tweeten med en hastighet som en amatörtwittrare som jag inte brukar uppleva.

Så jag tog fram min gamla låda med 28 bokstäver, och ett dubbel-w, och funderade över deras eventuella värde.

Ordningen som bokstäver placeras i spelar fortfarande stor roll. Sorteras de rätt skapas ett värde för människor. Uppstår kostnader i samband med sorteringsarbetet kan det vara möjligt att få dessa täckta genom att läsarna är beredda att betala för orden som skapas.

De kan  betala i förväg. Köpa grisen i säcken. Bara för att det finns en förväntan byggd på förtroende för bokstavssorteraren. Så oerhört värdefullt!

Det går fortfarande till och med att bygga en affärsmodell på detta. Placera bokstäver i en ordning som uppfattas som värdefull och pålitlig. Ta betalt för lite mer än den faktiska kostnaden. Eller erbjud läsarens ögon och öron som en handelsvara till någon som har ett budskap och vill placera det i en välsorterat omgivning.

En läsare som litar på att sorteringsarbetet går rätt till kan till och med gå med på att bli såld som boskap på en kommersiell budskapsmarknad.

Jösses, det är ett stort förtroende och ett högt pris!

Men lattja inte med förtroendet. Sortera inte galet allt för ofta. Luras inte uppenbart medvetet. Sortera unikt. Inse att skicklig och unik sortering kostar. Var ödmjuk men samtidigt stenhård när du utsätts för påtryckningar. Lyssna mer än du sorterar. Visa hänsyn och respekt.

Se sorteringsarbetet som en del i ett samhälles renhållningsarbete. Eller som underhållning med hög kvalitet. Eller som åsikter som väcker debatt. Allt detta kan ha ett värde och vara respektabelt.

Var misstänksam men aldrig missunnsam. Var mer glad än ledsen. Mer kärleksfull än kärlekskrank. Aldrig kränkande. Aldrig full (under sorteringsarbetet).

Bokstäver kan sorteras på papper, på skärmar, via pressar, över satelliter, i direktsändning, i tal, i skrift, i rörlig bild, i tweets, i taggar, i vanligt tugg. Formatet spelar mindre roll. Om du fortfarande sitter fast i den där uråldriga uppfattningen att det är avgörande skillnad på till exempel pappersmedia och digitala medier, glöm det. Visst är det skillnad i form, uttryck och funktion. Men välsorterat innehåll är en förutsättning i båda fallen.

Bokstäver med ett marknadsvärde kan sorteras varje sekund, varje minut, varje timma, varje dag, varje månad, då och då, när som helst, var som helst – men aldrig hur som helst.

Tänk även på hur du sorterar när du pratar om det som sorteras. Lägger du bokstäverna i fel ordning innan de kommer ut ur din mun kommer många att förlora förtroendet för dig. Märker de att du säger en sak men gör en annan minskar deras vilja att betala för ditt sorteringsarbete – eller att ställa upp på att bli såld som boskap på den kommersiella budskapsmarknaden.

Men det är inga enkla grejer. Det finns så många välsorterade bokstäver där ute. Många verkar inte kosta en spänn. Tänker du ta betalt behöver du verkligen anstränga dig.

Om du har sorterat bokstäverna i din titel till exempel i den här ordningen: Ä G A R E, eller den här: A N S V A R I G U T G I V A R E, är det extra illa om du sorterar så fel att vem som helst kan se att det är skillnad på vad du säger och vad du gör.

Bra idé är att sortera så unikt och med sådan kvalitet att en stor publik är beredd att betala för det. Bara för att ditt renommé är så välförtjänt gott.

Dålig idé är att säga att människor ska betala utan att först försöka få deras förtroende för ett sorteringsarbete som håller måttet.

Bra idé är att ta intryck. Dålig idé är att vara uttryckslös.

Bra uttryck är att ha en idé. Dåligt uttryck är att låtsas ha en idé.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.