Patrik Sjöberg vs Janne Josefsson – PK drar efter andan

Det var tur att det satt fem personer mellan Patrik Sjöberg längst till vänster och Janne Josefsson längst till höger på Pusterviks lilla scen. Annars hade det kanske blivit handgemäng, mellan den långe exhöjdhopparen och den kutryggige exgrävjournalisten. Sådana ovänner ser man inte ofta på samma estrad.

När det här utspelar sig har Patrik Sjöbergs Dumpen precis konfronterat en av fackförenings-Sveriges verkliga höjdare på väg till ett ”mysigt” möte med, som han trodde, en fjortonårig pojke som han sexchattat med.

Ett par dagar senare lämnar mannen sitt uppdrag med omedelbar verkan, polisanmäld och utpekad av sitt eget fackförbund.

På dumpen.se kan man se hur han med namn, bild och video konfronteras med de skamliga planerna och alla detaljer om vad han vill göra med ett barn.

Är det journalistik? Håller det sig inom den journalistiska etikens ramar? Eller går Patrik Sjöberg för långt?

Det är ingen tvekan om vad Janne Josefsson tycker.

– Hur många som ni har hängt ut har tagit sina liv, frågar han.

Det visar sig vara fem, såvitt folket bakom Dumpen känner till.

– Det är människor som antagligen är pedofiler och skulle kunna begå brott, men de har inte gjort det när ni hänger ut dem, säger Josefsson.

Patrik Sjöberg slår tillbaka med en referens som i varje fall den äldre delen av publiken känner igen.

– Du hänger ju ut folk som märker om köttfärs. Du bryr dig mer om köttfärs än om barn som far illa. Och hur var det med de apatiska barnen, som visade sig vara uppe och äta på natten. Publicerade ni namn och bild på dem i Uppdrag Granskning?

– Det tror jag, säger Janne Josefsson.

– Så vad är det inte du förstår? Vad är skillnaden? Driver du med mig, säger Patrik Sjöberg.

Panelen som Publicistklubben (PK Väst) samlat ihop för att fira 150 år måste ha varit en av de spretigaste i föreningens historia.

Hör här:

På ena sidan pedofiljägarna i Dumpen och sensationsjägarna i socialamediefenomenet Cluee News.

På andra sidan publicservice-veteranen Josefsson och GP:s chefredaktör Christofer Ahlqvist. Det vill säga ”gammelmedia” som sensationsjägarna nedlåtande kallar medier som håller sig med ansvarig utgivare, lägger tid på faktakollar och har etiska spelregler.

Och så, mitt emellan Josefsson och GP:s Ahlqvist, åsiktstombolan Agnes Wold som själv rankas som Göteborgs viktigaste makthavare på X, och inte drar sig för att be dem som i hennes ögon bråkar för mycket i en debattpanel att hålla tyst.

Trots att de befinner sig i det fria ordets mest fria sammanhang.

En sådan märklig panel. Men ändå, en sådan intressant debatt. Som så tydligt beskriver hur förutsättningar för medier, journalistik och opinionsbildning har förändrats genom digitaliseringen och internet. Och det var det som var själva syftet. Bra grepp PK.

Debatten innehöll otroligt många intressanta spår. Den berättade om en växande klyfta mellan de som informerar sig om samhället via de traditionella medierna – och de som hämtar sin information från ett helt annat håll. Här ligger en del förklaringar till hur det politiska landskapet också förändras, och här berättas om hur traditionellt skolade journalister övervärderar den egna betydelsen. Och om hur nya medieaktörer överskattar sina roller och sin egen odödlighet.

Spänningsfältet däremellan är superintressant.

Bråket mellan Sjöberg och Josefsson var bara ett av spåren i debatten. Just det handlar om en ny tids grävande journalistik (kanske) mot en (kanske) gammal sorts. Två format som båda hänger ut enskilda personer i klandervärda sammanhang. Lika men ändå olika.

Kärnfrågan i det bråket är hur långt man får gå, och hur stort ansvar den som publicerar ska ta för konsekvenserna för personerna som granskas.

Men fenomenet Cluee News och sensationsjournalistikens nya spår är lika intressant. Hört talas om Cluee News? Inte, då tillhör du sannolikt inte den yngre generationen, och vet lika lite om ”moderna kändisar” (Cluee News -männens uttryck) som jag gör.

Men vi snackar alltså om en av Göteborgs mest inflytelserika nyhetsredaktioner, med 249 000 prenumeranter på Youtube. Rankat som 29 på Medieakademins maktbarometer i grenen Youtube.

Vad är det som skapar deras räckviddsuccé när traditionella medievarumärken slåss för att överleva och få den digitala affären lönsam?

Cluee News frontman Mikael Hallström, delar generöst med sig av sitt bästa råd till gammelmedia. Det är tempot som är för långsamt, säger han. 

– Nyheter måste ut snabbt. Den unga generationen scrollar på millisekunder mellan underhållning och nyheter. Det är där gammelmedia brister

Men han säger också att sociala medier är en farlig plats, med publiceringar från andra aktörer som inte tar ansvar.

– Föräldrarna har inte koll. Det går för fort. Bilder ska ut varje dag. En del tror att de har granskat något och lägger ut. Så blir det fel, som ska rättas till och det blir fel igen. Det är farligt. De sitter med hundratusentals följare. En femåring som kollar på en blogg med Jocke och Jonna svajpar två steg upp och är inne på kriget i Gaza och ser döda barn.

– Jag kan tänka mig att dina granskningar tar mycket längre tid, säger Mikael Hallström vänd till GP:s chefredaktör Christofer Ahlqvist.

Cluee News jämför sig själva med Hänt Extras kändisbevakning. Skillnaden är att de förstår sig bättre på hur den digitala affären byggs upp och att de publicerar nyheter om kändisar som den unga generationen känner till och intresserar sig för, och som gammelmedia inte har koll på. Influensers till exempel.

Men aldrig Markoolio. Eller hans mamma.

Den unga målgruppen är den som GP och andra breda medier suktar allra mest efter. De unga vill man bygga livslånga relationer med. Så har det alltid varit.

Vi som har varit med länge i mediebranschen tycker inte att det är en särskilt revolutionerande analys. Det har aldrig varit svårt att bygga räckvidd med skvaller om kändisar, och inte svårt att vara snabb om man inte gör det journalistiska grundjobbet med faktakollar och möjlighet för flera sidor komma till tals.

Porr säljer bäst. Kändisskandaler näst bäst. Samhällsjournalistik ligger långt ner på lönsamhetslistan. Det betyder inte att alla publicister väljer att syssla med porr eller skvaller för lönsamhetens skull. Tur är det. För vår demokratis skull.

Vi vet att nischade produkter är billigare att producera, och mer effektiva, än breda journalistiska produkter med många olika typer av innehåll. Skvaller har alltid fungerat. Och det kommer alltid nya kändisar.

Men är det journalistik? Eller underhållning? Eller en form av utnyttjande av andra människor?

Däremot har de traditionella medierna säkert mycket att lära av hur de nya aktörerna utnyttjar de nya digitala distributionskanalernas fördelar, de oblyga smarta korskopplingarna mellan de digitala publiceringsplattformarna och redaktörernas unika kunskap om den unga publikens preferenser.  

Därför är det spännande att lyssna på Cluee News när de berättar om sin typ av journalistik, och samtidigt se hur både Janne Josefsson och GP:s Christofer Ahlqvist med beundran i rösten gör tummen upp för delar av deras arbete.

Mikael Hallström från Cluee News är ohotad etta i Göteborg i digitala kanaler, och kanske är hans sätt att arbeta grunden för den nya tidens mediehus Men killen är 36, och om några månader kan det vara Cluee News som är gammelmedia – omkört av någon ny aktör med högre tempo, ännu lägre etisk tröskel och bättre koll på en helt ny generation kändisar.

Har du förresten koll på vem Pontus Rasmusson är? Verkligen? Då är du att gratulera till din mentala ålder. Barnidolen Pontus Rasmusson brukade räknas som en av Sveriges mest framgångsrika Youtubers, precis som Mikael Hallström. Ända tills hans Youtubekanal stängdes ner med hänvisning till att han sexualiserat minderåriga och tjänat stora pengar på att uppmana små barn att ringa betalsamtal för att få prata med honom. Sedan stoppades även hans Instagramkonto och Tiktok.

För han är också en kille som gillar att hänga med småtjejer, både i verkliga livet och på digitala chattar.

Inget fel med att en 25-åring hänger med trettonåringar, han var ju ändå deras idol, om det inte finns lömska avsikter. Och det förnekar Pontus att han har. Han är inte ”romantiskt” intresserad, säger han. Men han gjorde skandal med att säga att trettonåringar växer upp och blir ”femton, arton och tjugo” och då kanske de blir intresserade av honom. Och genom att sälja stringtrosor med sitt namn på.

Hela grejen var perfekt material för Mikael Hallström på Cluee News, och även andra kändiskanaler. Det var skvaller om en ”modern” superkändis som själv kommenterade alltihop i sina egna kanaler. Så bygger man varandras räckvidd.

Mikael Hallström publicerade en dokumentär om Pontus Rasmussons intresse för barn och en tiktok-video som en ung flicka lagt upp där hon beskriver Pontus Rasmussons påstådda närmanden i detalj.

Rasmusson kommenterade, bekräftade kontakten och chattarna, men förnekade avsikterna med oskyldig uppsyn i en egen video.

Det stora genomslaget för grejen kom dock i gammelmedia i form av Svenska Dagbladet som gjorde en egen granskning.

Detta är ändå ett exempel på framgångsrik journalistik i Cluee Newses tappning. Där framgång mäts i räckvidd.

Det ligger också ganska nära Patrik Sjöbergs arbete med Dumpen. Mikael Hallström och Patrik Sjöberg uttrycker också stor respekt för varandras insatser.

På Janne Josefssons fråga vad det betyder att han aldrig hört talas om Cluee News svarar Mikael Hallström:

– Vi har en form av vägg emellan oss. Vi kollar inte så mycket på vad ni gör, ni kollar inte på vad vi gör.

– Att jag har vuxit så mycket som jag gjort är för att ingen i gammelmedia täcker den biten jag täcker. De är kvar i det gamla.

Debattens ena moderator frågar:

Är det journalistik ni gör eller mer content?

Precis som om journalistik inte skulle skapa ”content” – innehåll.

Mikael Hallström:

– När jag började med Cluee News var jag en youtubekreatör, och det ser jag mig själv fortfarande som, men nu när vi vuxit så mycket får vi mycket mer press på oss att vi ska vara mer som er, hålla oss inom de ramarna, att vi ska vara journalister och opartiska. Men det spelar ingen roll. Vi kan göra reportage där vi är helt opartiska, men får ändå skit för att de tycker att vi är partiska.

Moderatorn nummer två:

– Det får vi med.

Mikael Hallström:

– När jag startade Cluee News var det mycket energi. Jag tänkte, hur kan man göra nyheter så att ungdomar tycker att det är kul att kolla på? Den här vanliga traditionella tevefyraroboten som står där och bara… helt monotont, det är inte kul att kolla på. Inte för ungdomar i varje fall. Så vi körde mycket energi. Vi gjorde nyhetsreportage, men skämtade om nyheterna. Men när vi växte och blev mer granskade fick vi tvätta bort den sidan. Sluta med humor sluta med skämt. Nu är man nästan där och sitter som en tevefyrarobot.

Sedan berättar Mikael Hallström hur hans lilla redaktion håller koll på vad som går hem hos den unga publiken. De följer den etablerade branschens maktbarometer. Den som Medieakademin står bakom och där han själv placerar sig högt. De tjugo högst placerade på den listan är personer som Cluee News särskilt jagar skvaller och nyheter om. Och det är en liten bekräftelseknarkande kändisvärld där alla spelar med i spelet och klick skapar reklamintäkter.

– Vi har ett brett kontaktnät. Alla vi rapporterar om har vi lärt känna genom åren. Nu är det de som tipsar oss först. ”Jag gjorde slut med min tjej igår, du måste komma ut med det här nu Cluee. Jag ställer upp på en intervju.” Så kastar man ut det, men sedan kommer de på sin egen Story ”jag fattar inte hur Cluee kunna ta med det här. Det är hemskt”.

Jag vet inte, men så är det kanske på Hänt Extra också. Och så är det antagligen på Hänt i Veckan också. Eller ”Vänt i Häcken” som min klasskamrat på Journalisthögskolan nedlåtande brukade kalla den kändisblaskan på 1970-talet.

Men där dominerar gammelkändisarna. Kjell Bergqvist, Hannah Graaf, Casper Janebrink och den gängen.

Moderatorfråga till Christofer Ahlqvist:

Skulle inte ni på GP kunna ta in Cluee News nyheter, det är ju ändå det som folk vill ha?

– Det beror på. Titta på Aftonbladet. Det har fyra miljoner besökare dagligen på sin sajt. Folk vill ha det också. Vi kan lära oss jättemycket. Cluee News är superspännande och i synnerhet det relationsskapande de bygger med sina läsare. Men om vi skulle ta in dem, skulle vi behöva säkra upp att det fanns ett redaktionellt oberoende. Om vi överger det kommer inte det finnas någon publicistklubb i framtiden.

Mikael Hallström:

– Jag får ju frågor från TV 4, Aftonbladet och sådana om hur fan jag gör. Du är ju ensam och vi är en hel redaktion med hur många anställda som helst, säger de. Jag har sagt, ta in mig så kan jag hjälpa er. Då säger de, vi vill inte ha dig, vi vill bara ha ditt koncept.

Christofer Ahlqvist på GP:

– Vi måste fatta att det som ni gör är lika viktigt för våra läsare som det som händer i kommunfullmäktige. Men sedan måste vi lägga ett riktigt journalistiskt avtryck på vår bevakning.

Så vad är det för skillnad på journalistik och journalistik? Journalister och influensers?

Patrik Sjöberg:

– Vi på Dumpen är inga influensers, vi driver ett mediehus, förra månaden hade vi 1,6 miljoner unika besökare (”unika besökare” är inte det samma som olika besökare, red:s anmärkning). Även om Janne Josefsson inte tycker att vi är journalister. Vi driver en viktig fråga, barns säkerhet. Journalist är inte en skyddad titel.

Den mest omtalade delen av Dumpens verksamhet är nätfisket som Sjöberg och hans kollega Sara Nilsson framgångsrikt bedriver bland landets pedofiler. De gillrar en fälla där män tror att de chattar med ett barn. När konversationen har blivit oerhört obehaglig stämmer ”barnet” träff med personen, och Dumpen konfronterar vederbörande på gatan med en mobilkamera.

Där agerar Patrik Sjöberg som en Janne Josefsson i sin krafts dagar, men ännu mer aggressivt. Sjöberg är inte intresserad av vad personen har att säga. Han döljer inte den avsky han känner för vederbörandes handlingar och avsikter. Han är åklagare och domare i samma person. Och verkställer själv straffet. Konsekvenserna skiter han i. Ändamålet helgar medlen.

Påfallande ofta försöker mannen (mest män) skamset förklara sig utan att förneka sitt sjukliga beteende som riskerar att skada unga människor för livet. Det går inget vidare förstås, men skulle ändå vara intressant att lyssna på.

Men Patrik Sjöberg och Sara Nilsson lämnar inget utrymme för personerna som konfronteras. Deras intervjustil präglas av en helig ilska.

– Vi klipper inte. Vi förvanskar inte. Vi vill visa vad den här personen gör. Vi har inga problem att kalla oss journalister. De som inte tycker att vi är det skiter vi fullständigt i, säger Patrik Sjöberg i ordväxlingen med Janne Josefsson.

– Vem som helst kan kalla sig journalist, men man kan ju ställa vissa krav, säger Josefsson. De här männen är antagligen pedofiler, men ingen vet om de någonsin har gjort övergrepp på barn när de visas upp.

Patrik Sjöberg: 

– Du pekar ut personer som märker om köttfärs. Vad är det för skillnad?

Janne Josefsson:

– Det är en jävla skillnad, de har inte tagit sitt liv efter det.

Patrik Sjöberg:

– Ni har ju sysslat med samma sak som vi sysslar med, säger Patrik Sjöberg och påpekar att barn begår självmord efter att ha varit utsatta för sexuella övergrepp.

– De här männen som tagit sitt liv, varför tror du de gjorde det? För att de var oskyldiga?

Janne Josefsson:

– Vad tror du händer med deras barn, med deras familjer. Har du någon aning om det?

Patrik Sjöberg:

– Har jag med det att göra?

– Vi skulle aldrig kunna peka ut en pedofil, säger Janne Josefsson.

GP:s chefredaktör Christofer Ahlqvist får utrymme i ordväxlingen:

– Vi kan publicera namn när vi absolut vet att någon har gjort något, och blivit dömd för det. Men vi skulle aldrig jobba med en brottsprovokation och sedan hänga ut någon. Den definitionen av allmänintresse är svår. Man kan tycka vad man vill om Dumpen. Men det är inte journalistik. Det är något helt annat.

Patrik Sjöberg blir inte imponerad.

– 1988 på OS i Seoul. Jag kom dit som guldkandidat och fick höra att Göteborgs-Posten hade en utredning om mig att jag både själv tog och sålde hormoner. Jag fick sitta på presskonferens efter presskonferens och svara på totala falsarier. Det var så ovärdigt. Sådant har jag fått gå igenom under hela min karriär. Mitt ansikte har funnits med på löpsedlar sedan jag var 15 år, säger han.

Det har gått 36 år sedan OS i Seuol. Har journalistiken förändrats sedan dess? På ett sätt är väl skillnaden lika stor som mellan att saxa, dyka eller floppa i höjdhopp. På ett annat sätt är det tydligen som om inget alls har hänt.

Det här är en text som är gjord som en del i underlaget för min kommande bok. Uppföljaren till Misstron – De tvärsäkra äger inte mig kommer att handla om media och makt. Jag är redan i gång med skrivandet. Och jösses vad mycket det finns att berätta och reflektera över.