Översättningshjälp: Det politiska språket på vanlig svenska

Men hur pratar de egentligen? Våra folkvalda. Sommarens regeringskris har inte bara tröttat ut oss med Knutssons och Furtenbachs ältande av fastlåsta positioner i svensk politik. Den har också avslöjat hur landets ledande politiker och deras talskrivare trampat längre ner i floskelträsket.

Politiska språket ex 1:

”Vi samtalar med alla”

Ska inte läsas som att det går bra att småsnacka lite i lunchkön med politiska meningsmotståndare som andra rynkar på näsan åt. Om fotboll eller vädret.

I riksdagsverkligheten ska ”samtalar” förstås som ”förhandlar” – även om småsnack låter snällare än affärsuppgörelse.

Förhandlar betyder vanligtvis att man tar och ger. Köpslår. Du får igenom den här frågan om jag får ditt partis stöd i den här andra frågan.

Köp av knapptryckningar i riksdagen betalas med politisk hårdvaluta. Det vill säga inflytande i frågor som det säljande partiet brinner för. Till exempel hur Sverige ska förhålla sig till invandrare.

På vanlig svenska:

Politiska pengar luktar. Men makt får kosta. Priset kan vara inflytande i viktiga frågor som berör många människor. Som rätten till asyl.

Politiska språket ex 2:

”Det får vara slut på att mobba vissa riksdagspartier”.

Ska inte läsas som att vissa partiledare ägnar sig åt fysiskt eller psykiskt översitteri gentemot politikerkollegor som behöver vänlighet och kamratskap mycket mer än hånflabb och fälleben på väg till bamba.

I riksdagshuset är påståendet om mobbning en protest mot att inte alla partier som fått mer än fyra procent får vara med och bestämma.

På lika villkor.

Typ som att 49 procent är lika mycket värt som 51.

Precis som om regering och opposition alltid skulle ha lika mycket att säga till om.  

Så har det aldrig varit. Ett parti som många röstar på kan hamna helt utan inflytande för att andra partier som samarbetar får fler mandat tillsammans.

Det är inte mobbning. Eller förakt för väljarnas vilja. Inte orättvisa. Det är bara vanlig demokrati.

På vanlig svenska:

Även om Jimmies och Nooshis väljare känner sig mobbade är det en upplevelse som vi trots allt borde ta ifrån dem. Efter nästa val kommer andra känna sig utanför. Det är också okej.

Politiska språket ex 3:

”Vi vill se breda lösningar i den politiska mitten”

Ska inte läsas som att Annie Lööf tror att Stefan Löfven och Ulf Kristersson i själ och hjärta är centerpartister och beredda att bilda en trekantsregering som lever lyckligt i alla sina mandatperioder.

Som om inte Stefan och Ulf skulle vara en lika dålig matchning som en Bonde som söker en redan gift fru.

Som en Zlatan i samma omklädningsrum som en Ronaldo.

Som en fotboll på en hockeyrink.

Som en trumpet i en barbershop-grupp.

Som ett coronavirus på en kapitalmarknad.

Som en Stenevi i ett SD-glashus.

Som Göran Greider och Mikael Damberg.

De klickar inte. Är inte ett gott gäng. Förstår varandra inte. Går och lägger sig osams.

På vanlig svenska:

Den politiska mitten är smal just nu. Och ibland är Center bara en klassisk söt seg men principfast chokladrulle från Cloetta.

Det politiska språket ex 4:

”Ingen har kompromissat mer än jag”

Ska inte läsas som att till exempel vänsterledaren Nooshi Dadgostar är världens mest samarbetsinriktade parlamentariker. Uttrycket ”Ingen har… mer än jag” är användbart i många olika sammanhang när man vill frånsäga sig ansvar för en hyfsat okontrollerad händelseutveckling.

”Ingen har passat bollen mer än jag” lämpar sig för landslagsmittfältare med många bolltapp på egen planhalva, med tråkiga konsekvenser för det egna laget.

”Ingen har sökt fler jobb än jag” – för arbetslösa akademiker som slagit i studiemedelstaket utan att någon gång ha sneglat på arbetsmarknadens behov.

”Ingen har hållit större avstånd än jag” – för generaldirektörer på vinprovningsresor i Skåne.

”Ingen har räckt ut fler händer än jag” – för livräddare med vattenskräck.  

På vanlig svenska:

Dadgostar: ”Det var inte mitt fel!”

Det politiska språket ex 5:

”Den här regeringen borde inte ha kommit till.”

Ska inte läsas som att en statskupp ägt rum. Som att det demokratiska systemet rämnat. Som att Trump hade rätten på sin sida dagen när Capitolium stormades.

Det är mer ett uttryck av besvikelse över att väljarna utformade riksdagen som de gjorde 2018. För Ulf Kristersson var det en lika stor missräkning som för Carola när hon blev utslagen ur Mellons andra chansen.

På vanlig svenska:

”JAG VILLE ju bli regeringschef!”

Det politiska språket ex 6:

”Min utgångspunkt är vad som är bäst för Sverige.”

Ska ­– förhoppningsvis – inte läsas som att statsministern brukar fundera på vilken utgångspunkt han ska ha för att göra jobbet. Och efter moget övervägande kommit fram till att landets bästa nog måste komma först.

I stället är det antagligen ett uttryck för ett lite märkligt behov av att övertyga väljarna om att han rent av vet vad politiskt ansvarstagande betyder.

Jämfört med att någon annan tar över och gör det lika bra eller bättre.

Testa att byta ut ”Bäst för landet/för Sverige/för nationen/för freden/för mänskligheten” mot ”Bäst för mig”. Det fungerar inte lika bra.

På vanlig svenska:

Löfven: ”Jag gör vad jag kan för att ha kvar jobbet trots att jag hänger lika löst som ett övermoget sommaräpple gjorde innan det blev fallfrukt.”

Det politiska språket ex 7:

”Jag erkänner mig skyldig, men är oskyldig i själ och hjärta”

Ebba Bush visar en ny bekväm juridisk väg – användbar för alla som på ett eller annat sätt eventuellt hamnar i klammeri med rättvisan.

Oklart dock, om det även gäller gängkriminella med familjebakgrund i islam.

Bikta dig, betala boten, läs dina Fader Vår och gå renad åter ut i det politiska livet, men strunta i den där delen av syndabekännelsen som handlar om att själv be om förlåtelse.

Och erkänn ingen annan domstolsförhandling som riktigt legitim – än den som eventuellt är schemalagd på den yttersta dagen.

På vanlig svenska:

Busch: ”Jag vet att jag gjorde bort mig men jag är inte en förlorare – av princip.”

Det politiska språket ex 8:

”Invandringen har blivit en belastning för Sverige”

Hoppsan, var det verkligen moderatledaren som uttryckte sig så? Tog orden ur mun på Jimmie? Han som drack kaffe hemma hos förintelsevittnet Hédi Fried.

Ulf Kristerssons intervju i Sveriges Radio 7 juli 2021 fick stort genomslag med tolkningar, analyser, hyllningar och fördömande bland politiska kommentatorer.

Det var ett tecken på det nya samförstånd som vuxit fram mellan två partier som med stor sannolikhet kan skapa regeringsunderlag efter nästa val (eventuellt med hjälp av ett par småpartier på marginalen).

I sociala medier delades snabbt mängder med exempel på människorna som håller i gång Sverige – utan att vara födda här. De jobbar i vården. I olika serviceyrken. I tillverkningsindustrin. Med forskning och utveckling. Kanske är behållningen för Sverige större än belastningen? Frågar de retoriskt.

Men redan när SD:s partiledare höll sitt jungfrutal i riksdagen 2010 – och fortfarande var persona non grata i alla andras partiledares ögon – föll orden så här:

”Massinvandring har byggt in enorma spänningar i det svenska samhället.”

Det är ganska likt vad den nya politiska radarpartnern Ulf Kristersson nu sa nästan elva år senare.

Kanske har Jimmie nu fått ett erkännande från Ulf och Ebba. Att han hade rätt. Hela tiden.

Kanske tycker nu mer än 50 procent av svenska folket samma sak och vägen till den verkställande makten ligger öppen.

Men notera då samtidigt att människors behov av skydd undan krig och förföljelse inte har förändrats bara för att det svenska politiska samtalet har gjort det.

Men det är något som numera sällan nämns i detta sammanhang.

På vanlig svenska:

”Empati” och ”solidaritet” har blivit lika floskelstämplat som ”svenska värderingar” Det är inget vi vill prata om längre.