Det är något skevt med göteborgsbilden

Maj bor väster om Långgatorna. Sture på Birger Jarlsgatan. De är inte direkt bästisar, men förenas av en bild av Göteborg som är på sniskan. Vriden. Pilsnerfärgad. Kaningrön. Vitsig. Full av måsskit. Blöt. Men felaktig.

I Göteborg suckar ibland kändisar i det lokala näringslivet över hur begränsad uppmärksamhet det moderna, nytänkande och hårt satsande Göteborg får i medierna.

Det är nog en ganska vanligt upplevd känsla i en andrastad. I vilket land som helst.

Men här är det som om varken journalister i huvudstaden eller lokalbefolkningen vill ta till sig fakta om den starka arbetsmarknaden, de rekordhöga privata investeringarna i forskning och de stora uppfinningsrika industriföretagens dragningskraft på små smarta tjänsteutvecklare med enhörningspotential.

Göteborg är hett. Men den lokala debatten handlar mest om trafikstörningar orsakade av väg-, järnvägs-, kontors- hotell- och bostadsbyggen värda hundratals miljarder.

När man nu inte pratar om att hus av viss höjd, med viss fasad och viss typ inte borde välkomnas till det Gamla Goa Göteborg. Kanske för att de erbjuder mer utsikt än backspegel.

Och i andra delar av landet är det som att ljudet av plåt som skrynklas, fogar som svetsas, kullager som rullar och karosser som sprutlackeras av en själlös robotarm fortfarande ringer i öronen.

Det är ekot av industristadens historiska buller.

Doften av olja och fisk finns kvar även i göteborgarna egna näsor. Men det är ett hjärnspöke.

Det nutida Göteborg är något helt annat. Det är därför näringslivets folk blir frustrerade.

Se oss! Känn oss! Hör oss! Smaka på oss!

De ropar ut över nationen, men ingen svarar.

Likt en snäll med småkorkad Disneytjur på julafton slickar nyhetsredaktionerna hellre på en gammal gubbe som heter Glenn – med ett rött skynke i handen och en ros tatuerad på bröstet – än försöker ta reda på vad Apple har för sig på sitt nyöppnade forskningskontor mitt i Nordens mobilitetskluster.

Här är tre andra saker att hålla koll på i Göteborgs näringsliv. Det är trender som kommer att påverka oss alla. Oavsett var i Sverige vi tillbringar vår utmätta tid.

1)

Bilen är på god väg att bli en prenumererad tjänst som erbjuder köp inuti appen. Volvo Cars byter vd från en fordonsindustriman till en snubbe med mycket mer erfarenhet från digitala konsumenttjänster än från bilar. Det är en signal om att något ovanligt och stort håller på att hända i vår relation till en av våra käraste statussymboler.

2)

Järnvägstransporterna till och från Göteborgs hamn slår nya volymrekord. Förra året transporterades 458 000 tjugofotscontainrar lastade med svensk export och import till och från svenska metropoler som Piteå, Gävle, Falköping, Karlstad, Jönköping ­– och trävarumetropolen Fiskarheden i Sälen.

Utvecklingen i hamnen säger mycket om konjunkturen. Vill jag ha en minutfärsk uppdatering av Sveriges ekonomiska läge går jag ner till närmaste uppställningsplats i Skandiahamnen och räknar tomcontainrar.

Men den är också ett tecken på hur klimatomställningen påverkar företagens transporter. Och på vad som händer när dieselpriserna skjuter i höjden och det blir brist på lastbilschaufförer.

3)

Hur förvandlas en döende cityhandel till ett skyltfönster för europeiska lyxvarumärken? Stockholm har sett det hända för många år sedan. I kvarteren runt Stureplan och Biblioteksgatan. Nu försöker fastighetsjättarna Hufvudstaden och Vasakronan göra om samma trick i Göteborg. I bästa kommersiella läge, ett stenkast från Centralstationen och runt NK-husen.

De gamla högstatuskvarteren rymmer nu nergångna byggnader och ödsliga bakgator. Det har varit en lång resa för bolagen att komma överens med Göteborgs stad om detaljplanen.

Men går det att skapa attraktiva butiks- och kontorslägen med uppskruvade hyror – nu när pandemin har flyttat handeln till mobilskärmarna och kontorsstolarna till villaförorterna? Byggplanken är resta runt hela kvarteret. Där bakom formas ett nytt city. Det kommer att förändra Sverige.